Anonym (Ensam&ledsen)

Äldre 1 Jul 08:17

165 svar

Ensam och ledsen- inga vänner

Idag är ingen bra dag. Vet inte vem jag ska prata med.
Känner mig så ledsen över att vår familj inte har några vänner. Samtidigt är jag på väg in i en ångestperiod med rädsla att jag ska dö bort från mina barn.
Finns det ingen mer än jag som upplever ångest och känner sig otillräcklig som mamma och fru? Känner sig ensam och spenderar allt för mycket tid framför datorn istället för med barnen... Datorn blir liksom min tröst och att handla fina kläder till barnen på nätet är min enda hobby...

Svennis

Äldre 1 Jul 21:24

#31

Anonym (Ensam&ledsen) skrev 2011-07-01 21:20:05 följande:

.

Svennis skrev 2011-07-01 19:53:32 följande:

Det där med stressen och orken känner jag dock igen. Tänker ofta på att jag låter så arg, och de äldsta påtalar det också. Försöker hejda mig, men det är inte alltid så lätt. Ofta låter man arg bara för att man är frustrerad eller stressad

Jättetråkigt för er att ni inte har någon som kan vara barnvakt nån gång ibland sådär, det underlättar verkligen.. och ger barnen en bra relation med mormor/morfar/mostrar/morbröder och liknande!

Hur gör du när du är stressad och barnen vill göra saker eller inte lyssnar/väntar tills man hunnit varva ner...Jag försöker säga lugnt att snälla vänta lite tills mamma hunnit vila lite eller låt mig bara få vara ensam en lite stund men det funkar inte riktigt. Är ju svårt för små barn att vänta och att inte få den uppmärksamhet de tycker sig behöva direkt...Och då slutar det ofta med att det blir kaos i mitt huvud- tunnelseende och sedan höjer jag rösten. Vill ju inte vara sådan mot dem men det är så svårt...

Det blir tyvärr lite samma här! Men när jag upptäcker att jag har låtit arg utan anledning så försöker jag vara/låta lite extra snäll strax därefter. Inte alltid det funkar, beror på situationen, men jag försöker iallafall. Det gäller också att komma på sig själv, att man faktiskt låter arg.

Sen så hjälper det inte heller när maken säger att jag låter arg, eller säger till barnen att jag är trött och arg, när jag i själva verket är på jättebra humör. Då undrar jag ibland hur jag låter när jag verkligen är stressad, i barnens öron

?

Anonym (Sandra)

Äldre 1 Jul 21:42

#32

Hej alla!

Jag känner så igen mig i det ni skriver. Jag har också social fobi och har haft så länge jag kan minnas...har alltid kännt mig utanför på något vis och var väldigt tillbakadragen som barn och sedan under hela skoltiden. Är tystlåten bland de jag inte känner så väl. Visst, jag har några vänner som jag umgås med ibland och som jag känner mig trygg med men ofta tar vi bara en fika eller ses hemma hos varandra. skulle vilja ha någon riktigt nära vän att hitta på saker tillsammans med, någon man kan ringa när som helst...Skulle vilja ha någon vän som också har barn i min sons ålder (han ä 3 år) och hitta på saker med tillsammans med barnen. Som det är nu så är det bara ett annat par med barn som vi umgås med ibland, samt min sambos bror och hans dotter.

Jag pluggar dessutom hemifrån och jobbar halvtid som assistent (ensam mest) så det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Hittar på mycket med min son och sambo, men oftast är det bara vi tre, ibland även farmor och farfar, sambons bror och dotter, men inte så ofta med vänner, vilket jag saknar.

Vart bor ni andra förresten?

Gaboowee

Äldre 1 Jul 22:04

#33

Anonym (Sandra) skrev 2011-07-01 21:42:24 följande:

Hej alla!

Jag känner så igen mig i det ni skriver. Jag har också social fobi och har haft så länge jag kan minnas...har alltid kännt mig utanför på något vis och var väldigt tillbakadragen som barn och sedan under hela skoltiden. Är tystlåten bland de jag inte känner så väl. Visst, jag har några vänner som jag umgås med ibland och som jag känner mig trygg med men ofta tar vi bara en fika eller ses hemma hos varandra. skulle vilja ha någon riktigt nära vän att hitta på saker tillsammans med, någon man kan ringa när som helst...Skulle vilja ha någon vän som också har barn i min sons ålder (han ä 3 år) och hitta på saker med tillsammans med barnen. Som det är nu så är det bara ett annat par med barn som vi umgås med ibland, samt min sambos bror och hans dotter.

Jag pluggar dessutom hemifrån och jobbar halvtid som assistent (ensam mest) så det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Hittar på mycket med min son och sambo, men oftast är det bara vi tre, ibland även farmor och farfar, sambons bror och dotter, men inte så ofta med vänner, vilket jag saknar.

Vart bor ni andra förresten?

Jag saknar också att ha en nära vän. Nån man kan ringa som du sa och prata om allt med.
Hur kom du på att du har social fobi, har du gjort någon utredning eller så?

Jag bor på Ekerö utanför Stockholm. Vart bor du?

Anonym (Sandra)

Äldre 1 Jul 22:48

#34

Gaboowee skrev 2011-07-01 22:04:08 följande:

Jag saknar också att ha en nära vän. Nån man kan ringa som du sa och prata om allt med.
Hur kom du på att du har social fobi, har du gjort någon utredning eller så?

Jag bor på Ekerö utanför Stockholm. Vart bor du?

Jag har inte gjort någon utredning eller så, har läst om det och det stämmer in på mig. Har alltid hållit mig "ifrån" människor, trivts ensam därför att jag känner mig utanför. Även om jag trivs bland människor så behöver jag mycket tid ensam med...Jag blev lämnad av mina föräldrar när jag var liten och bodde på barnehem tills jag blev fosterhemsplacerad, tror att det är därför jag om jag inte kan lita riktigt på nya människor jag träffar....Har även levt ihop med en man som misshandlade mig innan, vilket har gjort mig ännu mer isolerad i perioder...

Har du gjort utredning?

Jag bor i Malmö.

Anonym (Sandra)

Äldre 1 Jul 22:51

#35

Anonym (Sandra) skrev 2011-07-01 22:48:09 följande:

Jag har inte gjort någon utredning eller så, har läst om det och det stämmer in på mig. Har alltid hållit mig "ifrån" människor, trivts ensam därför att jag känner mig utanför. Även om jag trivs bland människor så behöver jag mycket tid ensam med...Jag blev lämnad av mina föräldrar när jag var liten och bodde på barnehem tills jag blev fosterhemsplacerad, tror att det är därför jag om jag inte kan lita riktigt på nya människor jag träffar....Har även levt ihop med en man som misshandlade mig innan, vilket har gjort mig ännu mer isolerad i perioder...

Har du gjort utredning?

Jag bor i Malmö.

Alltså trivs bland människor jag känner och tycker om...Skolan var hemsk för mig, pratade aldrig på lektionerna, kunde inte hålla föredrag, sjukade mig så fort det var något socialt typ...

Gaboowee

Äldre 1 Jul 23:15

#36

Anonym (Sandra) skrev 2011-07-01 22:48:09 följande:

Jag har inte gjort någon utredning eller så, har läst om det och det stämmer in på mig. Har alltid hållit mig "ifrån" människor, trivts ensam därför att jag känner mig utanför. Även om jag trivs bland människor så behöver jag mycket tid ensam med...Jag blev lämnad av mina föräldrar när jag var liten och bodde på barnehem tills jag blev fosterhemsplacerad, tror att det är därför jag om jag inte kan lita riktigt på nya människor jag träffar....Har även levt ihop med en man som misshandlade mig innan, vilket har gjort mig ännu mer isolerad i perioder...

Har du gjort utredning?

Jag bor i Malmö.

Oj, det låter riktigt hemskt det du har varit med om. Förstår verkligen att du inte kan lita på personer efter det.

Jag har inte heller gjort någon utredning. Har läst mycket och allt stämmer in på mig.
Jag tror att det kommer ifrån när mamma och pappa skilde sig. Jag var då sex år och idag tycker jag det är jobbigt att vara ensam och bli lämnad. Jag ropar alltid "vänta" när min sambo går bara några meter framför mig tex.
Pappa flyttade ett par år senare till Göteborg och sen gjorde även min storebror det. Riktigt jobbigt när brorsan "försvann". Han är min idol och "livscoach".

Gaboowee

Äldre 1 Jul 23:23

#37

Anonym (Sandra) skrev 2011-07-01 22:51:03 följande:

Alltså trivs bland människor jag känner och tycker om...Skolan var hemsk för mig, pratade aldrig på lektionerna, kunde inte hålla föredrag, sjukade mig så fort det var något socialt typ...

Ja, skolan var en hemsk tid för mig. Bara för att jag inte pratade på lektionerna så drog det ner betyget.
Fick IG i svenskan på Gymnasiet för att jag inte vågade hålla föredrag. Att stå där ensam och prata om nåt i minst fem minuter var ju en skräckupplevelse som jag aldrig skulle klara av.

Tycker inte heller om att ringa till folk jag inte känner. Jag sjukamnälde mig till och med en dag på mitt gamla jobb när jag visste att jag skulle ringa nåt samtal dagen efter.

Anonym (mest rädd)

Äldre 2 Jul 08:27

#38

Anonym (Ensam&ledsen) skrev 2011-07-01 09:37:45 följande:

Anonym (mest rädd): Jag kan känna igen meig lite i det du skriver. Ibland när jag ska träffa någon av de få vänner jag har känner jag att det är ellt för jobbig dag tex, att jag inte mår bra och då klarar jag det inte. Ställer istället in med en dålig ursäkt...Vad är det du är rädd att dina vänner ska tycka om de ser dig när du inte är på topp?

Jo jag är rädd för att de ska märka hur tråkig jag är egentligen och att jag inte har någonting att ge dem. Det är en stor rädsla jag har, att inte räcka till. Inte duga. Känner du igen dig? Jag känner liksom att den jag är inte är nåt speciellt. Varför skulle jag vara rolig att hänga med liksom, vad har jag att tillföra? Jag själv tykcer att jag är en enormt tråkig person. Jag fattar inte hur jag över huvud taget kan ha vänner och bekanta, hur nån kan vilja kännas vid mig.

Tezeen

Äldre 2 Jul 09:27

#39

Ja de e inte så roligt. Det är som nu det är lörda och jaha va ska jag göra idag jo vara hemma me min dotter.
Jag hade verkligen velat ha en riktig vän som man kan prata med om allt och kunna säga saker till som jag vet att de stannar imellan oss två. En som man bara kan åka in o fika med och vara sig själv med.

Vart bor alla kanske är några som bor i närheten utav varandra så kanske man kan träffas.

Anonym (Ensam&ledsen) Trådstartaren

Äldre 2 Jul 09:28

#40

Anonym (mest rädd) skrev 2011-07-02 08:27:18 följande:

Jo jag är rädd för att de ska märka hur tråkig jag är egentligen och att jag inte har någonting att ge dem. Det är en stor rädsla jag har, att inte räcka till. Inte duga. Känner du igen dig? Jag känner liksom att den jag är inte är nåt speciellt. Varför skulle jag vara rolig att hänga med liksom, vad har jag att tillföra? Jag själv tykcer att jag är en enormt tråkig person. Jag fattar inte hur jag över huvud taget kan ha vänner och bekanta, hur nån kan vilja kännas vid mig.

Å jag tror säkert inte du är tråkig, tycker du verkar trevlig på det du skrivit här. Jag känner inte igen mig precis i det du känner men de dagar jag mår dåligt känns det som att ingen förstår hur jag upplever saker och jag vågar inte erkänna vad som är jobbigt för mig. Och när jag berättar (om än väldigt lite) om vad jag känner upplever jag att den andra ofta tycker det är löjligt och att jag bara ska skärpa till mig- vilket ju är bra mycket lättare sagt än gjort tyvärr :(

Ensam och ledsen- inga vänner

INNEHÅLL