Ensam och ledsen- inga vänner

Någon i jönköping-växjö-skåne trakterna ?

Jag är 35 år.

Gift med tre barn (7,6 och 4 år). 3 hundar och 3 akvarium.

Bor i Nerhyttan (mellan Mariefred och Gnesta ungefär), mitt ute i ingenstans.

Idag har jag varit med yngsta sonen på vikingamarknad (de andra barnen är hos mormor och morfar). Nu ska jag ut och måla ca 80 meter panel. Senare idag när maken kommer hem så ska vi fixa innertaket på uteplatsen. Sen så blir det jobb på det!

Jag bor i jönköpings trakten bor 4 mil ifrån.

Är du och din sambo intresserad av att träffas då ? vi bor c.a 6 mil från jönköping fast på andra hållet...

En till här som är ensamstående på heltid. Har mist vänner pga att jag fick barn, då var jag inte rolig längre. Sen pga falska vänner som gick bakom ryggen på många olika hemska sätt så jag valde att inte ha dom  i mitt liv samt 2 underbara vänner i olyckor. Har ingen sambo och ingen familj som jag har så bra kontakt med. Har en barndomsvän som verkligen är en riktig vän, men hon är sambo tyvärr utan barn och har flyttat längre ifrån mig, och har ofta för många planer med sambon. Så ensamheten äter upp mig..
Är van att ha människor att umgås med så detta är surt, saknar att träffas, prata, äta middag, göra roliga saker med barnen osv...
Så jag längtar efter vänner...riktiga vänner...
Både att göra saker utan och med barn...

Ja min tidiga barndom har påverkat mig negativt, liksom relationen med "psykot". Samtigt har jag blivit starkare i mig själv på något vis, vet vad tex hur jag inte vill ha det igen, och vilka jag inte vill umgås med...

Förstår att det måste ha varit mycket jobbigt för dig när dina föräkdrar skilde sig, och att sedan din pappa och bror flyttade så måste det ha känts jobbigt. Förstår absolut känslan av att bli övergiven. Det påverkar barnen framför allt vid skilsmässa :( Vår barndom och uppväxt spelar nog stor roll i hur vi är som vuxna, speciellt det här med att känna sig övergiven och inte kunna lita på människor...Frågan är hur man bryter det.
Har du bra kontakt med din bror nu?

Tack så mycket!
Känner verkligen igen det där med att vara rädd att misslyckas...och göra andra besvikna. Det är det sjuka samhälle som vi lever i som gör ångesten ännu värre, nu när alla måste vara perfekta i allt, utseende, jobb, familj...
Fast jag är säker på att du är en underbar person som många vill umgås med! :) (fast jag vet hur svårt det är att se det själv...fast jag vet ju innerst inne att jag är en snäll person som bryr mig mkt om andra, men när folk inte verkar vilja umgås så måste det ju bero på något?!)

En liten enkät:

Hur gammal är du?
Jag är 31 år.

Hur ser din familj ut? Har du barn, ålder på barnen?
Jag bor med min sambo sedan 10 år tillbaka, och våran son på 3 år. Vi bor i hyresrätt, och vill inget annat än att flytta härifrån...Vilket inte ser så ljust ut för tillfället...

Vart bor du?
Malmö

Vad ska du göra idag? 
Hade planerat att se teater med sonen, men det har regnat hela dagen så har varit och shoppat istället :) Sonen var otroligt duktig, han tycker om att gå och titta i affärer haha.

Usch låter inte roligt, med falska vänner som gick bakom din rygg :( Menar du att du har mist ngn i en olycka, en vän? :(

Vart bor du?

Kan tillägga att jag mår psykiskt dåligt efter mycket traumatiska saker så det är extra tufft att vara så ensam. Har lätt att umgås med folk och är en lättsam person, men tyvärr har jag  problem (fobi) att åka kommunalt på vissa sätt och är utan körkort.