sweda skrev 2011-12-10 12:51:11 följande:
Jag behöver hjälp! Hoppas någon här har erfarenhet av tvååringar.. Har ecat sonen sedan han var 10 mån. Tog bort blöjan vid 15 mån. Vid 20 mån tyckte jag att han gjort stora framsteg. Sa kiss eller bajs tex och började ta av sig byxorna själv och gå iväg till pottan utan att jag frågade honom. Han kissade på sig ca tre ggr/dag, men jag gjorde aldrig någon sak av det, förutom enstaka gånger då jag tex precis frågat honom om han ville kissa, han sa nej, för att sedan kissa i byxan, då har jag tex sagt "inte bra, kisset ska ju komma i pottan, mycket skönare, inget skönt att vara blöt" Han har varit torr i 24 timmar några gånger då han vaknar tar av sig blöjan själv och sätter sig på pottan på morgonen. MEN, nu har han börjat kissa på sig jätteofta! Dessutom kissar han med flit i sängen efter att han tagit av sig blöjan på morgonen, han vet att han får omedelbar reaktion, han har ju tjatat på oss att gå upp i en timma, så fort han kissar så flyger vi upp. Nu är han 2 år och 2 månader så jag har blivit arg på honom vid de här tillfällena. Idag gick han och höll sig länge länge vid två tillfällen för att sedan utan en min kissa i byxan. Vad ska jag göra? Han är trotsig och vill inte sätta sig på pottan innan vi ska ut heller, kan mitt tjat vid de tillfällena ha förstört? Är han understimulerad också kanske? Han går ej på dagis. Tacksam för svar!
Något jag tänker på är att ni kanske har tagit bort blöjan lite för tidigt, om det kom så mycket olyckor så varför tog ni bort blöjan..? Det måste ju ändå ha känts jobbigt för honom, och även om ingen oftast uttalade något så lär ju irritationen lätt ha kunnat hänga i luften. Dessutom är det ju inte så lätt att veta när och om man är kissnödig jämt, inte ens för ett äldre barn, så jag tänker nog att du har ställt alldeles för höga krav på honom som har förväntat dig det och sedan gett en negativ reaktion när han inte har klarat av det (när han kissat strax efter att du frågat).
Jag måste också reagera på att ni ställer honom i en situation där han tvingas sköta det alldeles själv, dvs på morgonen. Varför låter ni honom klara sig själv på morgonen? Det är självklart så att han använder den metod som han sett ger önskad effekt, dvs att ni kommer. Barn är inte dumma. Även om de är väldigt enkeltänkande än så länge. Jag tycker helt ärligt inte att ni tar ert föräldraansvar ordentligt när han tvingas vara själv så länge på morgonen, ännu mindre när han tvingas sätta sig på pottan själv. Det har inte vår dotter gjort i 2-årsåldern. De kanske
kan det, men de behöver ju en vuxen som tar hand om dem, de behöver själva närvaron och bekräftelsen. De ska inte behöva ta så stort ansvar över sig själva som 2-åringar.
Jag tycker inte det är så konstigt att han har börjat reagera genom att i protest kissa i sängen när han inte får gensvar när han efterfrågar er uppmärksamhet på morgonen, särskilt när det som sagt ger önskad effekt. För en protest är det ju naturligtvis, och det ska
inte jämställas med trots. Han protesterar ju mot något han vantrivs med, vilket enligt mig är helt uppenbart. Det ni måste göra för att han ska sluta är ju att ge honom det han behöver, det som han just nu saknar. Uppmärksamhet och bekräftelse vid rätt tillfällen. Huruvida detta har spridit sig vidare till andra situationer och tillfällen så som du tolkar det är väl dock lite oklart, det är svårt att säga för det är inte alltid en 2-åring heller kan ha koll på att de behöver kissa innan man ska ut etc. Jag tycker ni ska börja med morgonen. Han är trots allt väldigt liten fortfarande, och behöver er.