Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

haha, det här trodde ni inte, eller jag trodde iaf inte... men _jag_ har en dejt! Det är verkligen inget jag tror på, men vafan. Han är 49 och jag 32, och jag brukar gilla yngre killar, så... men det blir en erfarenhet iaf!

och nu har jag varit på dejten och OJ vad det inte slog gnistor Han vill träffa mig igen, men jag vill inte... hur säger man det på ett skonsamt sätt?

Aj vad tråkigt. Ja man hoppas ju alltid att den andre ska fatta att man inte var så intresserad. Men annars är det bara att säga det på ett enkelt sätt: jag hade jätte trevligt och du verkar trevlig blabla men jag kände inte de känslor jag vill känna för att det ska leda till något mer.  

Nej det trodde vi inte

Samma här....ikväll.

Min dejt är jämngammal eller några månader äldre faktiskt.
Trodde att jag skulle träffa en lite yngre tjej eftersom Xet var nära 2 år äldre så har jag inte ens med hennes ålder i min önskan, antagligen mest för att inte riskera samma skit som förut.

Om det inte funkar så får jag väl försöka med en 32 åring, kanske

Man får väl säga helt ärligt att det inte kändes rätt bara.

Jag har varit på ca 10 dejter...varav 2 där ingen velat mer o en där jag kunnat tänka mig mer men där hon vänligt tackade nej. Alltså 7 där jag tackat nej för att det inte kändes helt rätt av olika skäl.

Man får inte vara blödig men det känns nästan otäckare att tacka nej än tvärt om......det kanske skulle kännas för djävligt om man nu själv var dödskär och hon sa nej men efter en fika så är väl inte smällen alltför stor, 

Ja det är ju sant det med

Jag brukar vilja linda in det lite, typ att jag har lite annat fokus just nu, kan inte gå in i något. Sen ser de mig online igen på sidan, så kanske inte så smidigt iofs;) Att låta det rinna ut i sanden kanske är skonsammare...jag hade själv uppskattat det..

Nu har jag varit på ett par till dejter med killen som var jättesnygg, trevlig och jag är attraherad av men som jag kände mig lite för olik..vi har så olika yrken/vardagar etc..en karriärtjej och han är raka motsatsen.

Jag har fått pirr och han är helt underbar, visar mig uppskattning på ett naturligt sätt som få killar gör. Tycker också det är skönt att han inte har prestige som många karriärkillar...men jag har fortfarande lite tvivel i magen om det är långsiktigt bra om vi har så olika liv, inkomster, mål etc...har någon här varit med om något liknande eller har ni bara ett tips på vägen? Det hade uppskattas:)

På vilket sätt är det viktigt att han också är karriärsperson som du? Kanske han har mkt att erbjuda dig som en kille i karriären INTE skulle ha? Typ tid för dig ex.?   Tror inte man ska stirra sig blind på sånt.. bara man kan ha ömsesidig respekt för varandras olika intressen/livsstil. Om du jobbar mkt, kanske han gör andra saker mkt. Så länge han är ansvarstagande över sitt liv ändå, trots kanske bristen på behov av karriär, så är det väl inget knasigt med det? Han kanske kan hålla med någon hobby medan du jobbar, så ses ni när båda är lediga?

Skulle gissa att killen är långt mer målinriktad än vad du ser Att bygga en vacker kropp att lära sig föra en kvinna rätt är inget man bara gör sådär i en handvändning.

Tror jag lämnar er här.... har hittat "min man" lycka till och hoppas det är er tur snart!