Är det rätt att adoptera sn-barn?

Om 2 barn krockar med tex cyklar på dagis, båda börjar blöda och nuddar varann så smittar det ju.
Tycker det är helt sjukt att man inte har en skyldighet att informera om denna sjukdom! Givetvis tycker man lika mycket om barnet för det och behandlar det likadant, bara lite mer försiktig om det blöder såklart!
Visst skall vi alltid ha platshandskar osv, men på många avdelingar med srtora barn finns det inte ens (bara på småbarnsavdelning där man byter bajsblöjor) ramlar ett barn ute så tänker man ju på baret i första hand och skyndar sig att trösta. Lite ot, sorry!

Sen detta med adoptionen, visst kostar dessa bar pengar, men samtidigt ger vi dom ett bra liv, vilket de inte skulle fått i sina hemländer, vi ger dom en framtid!
Invandrare kostar också en jäkla massa pengar, men de släpper vi in i massor ändå, utan att ställa några som helst krav. Bättre vi ändrar på de reglerna då!

Ja jo jag tror ju inte att viruset liksom hoppar från person till person men tänk er själva hur barn är, fan dem ska ju testa precis allt så vad vet man vad dem får för sig, när vi var yngre skulle jag också några andra bli "blodsystrar", hur puckade får man vara? Just därför finns min oro för blodkontakt hos barn. Och som någon påpekade, dem blir tonåringar en dag, hur många tonåringar skyddar sig? Precis allting är ju dessutom så fruktansvärt pinsamt också verkar det som så då får man ju hoppas att föräldern till den HIV-smittade ungdomen lär sin ungdom att veta riskerna samt att ungdomen vågar stå för detta och inte tänker att "nä, men det är nog lugnt, det är pinsamt att prata om".

Men tror du då verkligen att det största problemet är barn som adopterats hit med HIV?  Tänk nu. 

Önskar dig/er all lycka till med den adoptionen, h*n kommer att få det bra

Hur stor tror du att risken är att det händer?

nej, det gör det inte

där ser man!
Tackar för rättelsen 

Och hur många tonåringar går på förskolan?
Jag känner då inga!

*tänker så det knakar*

Nej skämt åsido, jag tror inte att problemet ligger hos barnet i sig och heller inte att barnet är mindre värt på något sätt. Jag uttryckte min oro som medförälder. Hur mycket man än vill att sitt barn ska bli en trygg person och kunna stå för sjukdomen så är det inte alls säkert att det blir så ändå.

Och som någon också uttryckte är ju att slår sig ett barn så inte fan börjar man rota eller springa efter handskar, instinkten säger ju trösta och då finns ändå risken där även om den inte är gigantisk. Att man inte är skyldig att informera heller tycker jag var något av det mer skrämmande dessutom, det är ju ändå en rätt viktig information hur eller hur..

Givetvis är det ett stort problem med HIV-smittade barn på dagis. För de barnen alltså, eftersom de kan vara mer infektionskänsliga än andra.