• mammatill5

    God doesn´t make mistakes

    Måste få dela med mig av denna underbara sång. God doesn´t make mistakes. Den får mig att grina varje gång. Det är ju just så det är.. Just så! Ingen, som inte är sk normal, är ett misstag.. INGEN.

    Var så god..

    http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/08/31/god-doesn%C2%B4t-make-mistakes/


    Kan ju passa på att säga hej från Hanna.. Skrev mycket om henne här tidigare.
    Hanna har hunnit bli 10 och går i fjärde klass.. Hanna har Downs Syndrom.



    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-31 11:51

    Därför är detta så fruktansvärt och kränkande mot dom människor med Downs syndrom som finns ute i vårat samhälle. puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/17/rasfor.../

    Att inte samhället räknar in dom här barnen som utan man har möjligheten att selektera bort barn med tester.. fast dom vill ha barn. ( Det här handlar inte om sk vanlig abort)

    puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/17/rasforadling-alla-nazitiden-brott-mot-dom-manskliga-rattigheterna/

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-02 16:50
    Jag har varit en fördomsfull människa.

    puffeltufflan.wordpress.com/2011/09/02/utveck.../
  • Svar på tråden God doesn´t make mistakes
  • Roisin Dubh
    FrökenUmami skrev 2011-09-01 13:37:05 följande:
    Människovärdet är precis detsamma för en individ med DS som det är för mig och dig.
    Exakt.
  • Milkina cerka
    Sven Erik Johansson skrev 2011-09-01 12:57:54 följande:
    Är livet inte värt att leva om man har Downs syndrom?
    Klart att det är, personen jag tänker på har DS, har körkort, jobb och bil, lever ett liv som Svensson gör mest..
    Vem kan påstå att den personens liv är mindre värt att leva än vilken annan människa som helsts?
  • Aoife
    Boll skrev 2011-09-01 13:46:14 följande:
    Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

    Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.
    Det jag reagerade starkt på var att du skrev att du inte kunde se dom som människor. Det är en riktigt skrämmande åsikt.
    Den som skrattar sist tänker långsamt.
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:46:14 följande:
    Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

    Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.
    Ah, nu  förstår jag bättre!

    Tack så mycket för att du förklarade.
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Boll
    Mammatill2tjejer skrev 2011-09-01 13:41:40 följande:
    Ärligt talat så  blir min spontana reaktion när jag läser ditt inlägg att jag inte tycker att du verkar särskilt lämplig som förälder överhuvudtaget. Vare sig åt barn med ds eller andra barn. Åtminstone inte just nu.

    Du skriver att du inte är stolt över att känna som du gör. Gör du något för att  komma tillrätta med det?
    Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

    Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:46:14 följande:
    Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

    Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.
    Reagerar dock fortfarande på att du skriver att du har svårt att se dem som människor...
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:49:43 följande:
    Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

    Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?
    Som sagt; Nu förstår jag bättre. Tack för att du förklarade.

    Men vad skulle du säga om jag skrev att jag har svårt att se dig som en människa?
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Boll
    FrökenUmami skrev 2011-09-01 13:47:55 följande:
    Det jag reagerade starkt på var att du skrev att du inte kunde se dom som människor. Det är en riktigt skrämmande åsikt.
    Det är inte en åsikt. Intellektuellt är jag givetvis av åsikten att de har samma värde som alla andra. Jag tycker att de har samma existensberättigande som andra (men jag är för abort av normala foster också, om föräldrarna inte vill ha fostret). Det här är en fråga om känslor. Mina känslor överensstämmer inte med mina värderingar och åsikter. Jag ser dem inte känslomässigt som människor, för jag har vissa begränsningar som gör vissa mentala processer svåra. Bland annat har jag inte naturlig empati för personer som avviker starkt från "normen". T ex kan jag inte känna empati med människor som är en annan "ras" än jag, som ser helt annorlunda ut. Det betyder inte att jag inte intellektuellt anser att de har ett människovärde, samma värde som jag. Det betyder bara att jag tyvärr inte skulle kunna bli en bra mamma till ett barn med DS, eller ett adopterat barn från ett avlägset land. Och ja, det är jättetråkigt att inte alla har väldigt öppna hjärtan och kan ge kärlek till alla. Det innebär dock inte att det är något fel på min människosyn. Bara mina känslor, mina automatiska reaktioner.

    Jag är en jättebra mamma åt mina barn men jag är medveten om att jag inte skulle blivit en bra mamma åt ett barn med DS. Det hade varit elakt mot både barnet och mig att tvinga mig ta hand om ett sådant barn om det är möjligt att undvika det.
  • Mammatill2tjejer
    Boll skrev 2011-09-01 13:49:43 följande:
    Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

    Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?
    Var har jag skrivit att jag ser ner på dig eller ser dig som en mindre värd människa!?

    Nej, jag anser inte att alla människor är lämpliga som föräldrar, men det i sin tur innebär inte att de är mindre värda som människor! Den åsikten får stå för dig.

    Jag har en systerdotter som är cp-skadad. Jag älskar henne enormt mycket och hon är värd precis lika mycket som andra i mina ögon.
    Men, nej, jag anser inte att hon skulle vara en lämplig förälder!
    Man måste inte se för att tro, men ofta tro för att se
  • Boll
    Mammatill2tjejer skrev 2011-09-01 13:51:59 följande:
    Som sagt; Nu förstår jag bättre. Tack för att du förklarade.

    Men vad skulle du säga om jag skrev att jag har svårt att se dig som en människa?
    Jag gissar på att du menar om du skrev det på samma sätt jag skriver det, med samma innebörd. Alltså att det var en känsla du har, en känslomässig inställlning, och inte att du på ett intellektuellt plan menar att jag saknar människovärde. Jag tar inte illa vid mig av det. Jag tror att alla har olika svårt med olika sorters personer och avvikelser och det är ganska självklart att det även finns människor som har svårt att riktigt se mig som en människa. Jag avviker ju från din bild av "normal person". Så jag tar inte illa vid mig.
Svar på tråden God doesn´t make mistakes