God doesn´t make mistakes

Exakt.

Klart att det är, personen jag tänker på har DS, har körkort, jobb och bil, lever ett liv som Svensson gör mest..
Vem kan påstå att den personens liv är mindre värt att leva än vilken annan människa som helsts?

Det jag reagerade starkt på var att du skrev att du inte kunde se dom som människor. Det är en riktigt skrämmande åsikt.

Ah, nu  förstår jag bättre!

Tack så mycket för att du förklarade.

Som sagt, jag har också ett funktionshinder. Jag kan inte bara "komma till rätta med" mina känslor kring människor med DS. Varför ska jag göra det? Jag beblandar mig inte med personer med DS och mina barn har inte DS. Det finns ingen anledning för mig att "komma över" de här känslorna. Ur ett rent krasst psykologiskt perspektiv är det snarare fullt normalt att känna så här. Man ryggar tillbaka från det okända.

Är man bara lämplig som förälder om man älskar alla människor lika, ser alla människor som fantastiska och värdefulla? För du ser ner på mig, du ser mig som en mindre värd människa som inte ska ha barn, en människa som behöver korrigeras. På vilket sätt gör det DIG till en lämplig förälder att ha den inställningen till andra? Gör du någonting för att komma till rätta med din inställning till personer som jag?

Reagerar dock fortfarande på att du skriver att du har svårt att se dem som människor...

Som sagt; Nu förstår jag bättre. Tack för att du förklarade.

Men vad skulle du säga om jag skrev att jag har svårt att se dig som en människa?

Det är inte en åsikt. Intellektuellt är jag givetvis av åsikten att de har samma värde som alla andra. Jag tycker att de har samma existensberättigande som andra (men jag är för abort av normala foster också, om föräldrarna inte vill ha fostret). Det här är en fråga om känslor. Mina känslor överensstämmer inte med mina värderingar och åsikter. Jag ser dem inte känslomässigt som människor, för jag har vissa begränsningar som gör vissa mentala processer svåra. Bland annat har jag inte naturlig empati för personer som avviker starkt från "normen". T ex kan jag inte känna empati med människor som är en annan "ras" än jag, som ser helt annorlunda ut. Det betyder inte att jag inte intellektuellt anser att de har ett människovärde, samma värde som jag. Det betyder bara att jag tyvärr inte skulle kunna bli en bra mamma till ett barn med DS, eller ett adopterat barn från ett avlägset land. Och ja, det är jättetråkigt att inte alla har väldigt öppna hjärtan och kan ge kärlek till alla. Det innebär dock inte att det är något fel på min människosyn. Bara mina känslor, mina automatiska reaktioner.

Jag är en jättebra mamma åt mina barn men jag är medveten om att jag inte skulle blivit en bra mamma åt ett barn med DS. Det hade varit elakt mot både barnet och mig att tvinga mig ta hand om ett sådant barn om det är möjligt att undvika det.

Var har jag skrivit att jag ser ner på dig eller ser dig som en mindre värd människa!?

Nej, jag anser inte att alla människor är lämpliga som föräldrar, men det i sin tur innebär inte att de är mindre värda som människor! Den åsikten får stå för dig.

Jag har en systerdotter som är cp-skadad. Jag älskar henne enormt mycket och hon är värd precis lika mycket som andra i mina ögon.
Men, nej, jag anser inte att hon skulle vara en lämplig förälder!

Jag gissar på att du menar om du skrev det på samma sätt jag skriver det, med samma innebörd. Alltså att det var en känsla du har, en känslomässig inställlning, och inte att du på ett intellektuellt plan menar att jag saknar människovärde. Jag tar inte illa vid mig av det. Jag tror att alla har olika svårt med olika sorters personer och avvikelser och det är ganska självklart att det även finns människor som har svårt att riktigt se mig som en människa. Jag avviker ju från din bild av "normal person". Så jag tar inte illa vid mig.