God doesn´t make mistakes

Kan svara på detta innan jag måste rusa..

Tjata och upprepa till en och samma människa i ett dygn är lite väl..om varför jag gjorde kopplingar till Nazismen.
Andra har förklarat också..

Jag tror hon/han vet svaren mycket väl.. men det är ju skitkul att köra en sådan här upprepningsgrej.
Jag säger inte att det är så utan jag tror.

Det är jättebra att du känner dig så stark, men du måste väl erkänna att det inte låter som världens bästa sits? Arbetslös, ensamstående flerbarnsförälder med flera funktionshindrade barn och en missbrukande fd partner?

Som jag skrev långt tidigare, förstod jag på en gång (när jag läste mellan raderna i dina inlägg) att du har haft det jobbigt och kanske har fått slåss en hel del med myndigheter och livets svårigheter generellt - mer än många andra. Annars skriver man sällan böcker om just missbruk, samt har tid att sitta en hel dag hemma (vardag dessutom) och diskutera på familjeliv. Din styrka och din kärlek till dina söner och din dotter, är en överlevnadsstrategi. Jag fattar det, jag tror de flesta fattar det som har läst den här tråden. Och du! Det är STARKT av dig att kämpa vidare och vända allt detta till något positivt. (Skriva böcker, blogga om DS etc). Det ska du ha all cred för! Kan du ändå inte jobba (pga skada eller brist på lämpliga jobb) gör du säkert det bästa tänkbara av den tid du har.

MEN! Återigen... Att ANDRA föräldrar kanske gör andra val än du, har inte med saken att göra. Att vissa tester kan göras på blivande barn, OM FÖRÄLDRARNA VILL, är inget hot mot vare sig din dotter eller andra DS-barn. Rent krasst - alla skulle inte klara av det liv du har och då klarar man kanske inte av ett DS-barn heller. Men trots detta, föds det både DS-barn och barn med mycket värre handikapp, som blir hur älskade som helst!

Du behöver inte oroa dig.
 

Nu blev jag nyfiken - autism går väl inte att testa för på fosterstadiet..? Eller gör det det nu..?

Hur menar du nu?

Människor med DS är väl precis lika mycket individer som andra. De har i allra högsta grad förmågan att bete sig elakt och plumpt åt.

Att glorifiera människor med DS är också kontraproduktivt i debatten då det inte blir trovärdig. Ärlighet som sagt. Ärlighet och fakta.

Nej det gör det inte,men rdom har också kromosomskador som man kan se!
Sjukdomen grundar sig i ett fel hos mamman,en mutation på en gen som ger sjuka pojkar och friska flickor,något som hennes dotter har ärvt.

Det är alltså abort överlag du vänder dig mot?

Jag funderar på om hon känner några vuxna med ds?

Självklart, men vilket det blir kan man väl inte veta innan barnet är fött? Med andra ord, det finns en relativt stor chans att barnet, även med DS, kommer att få ett i sina egna ögon värdigt och meningsfullt liv. (Sen är det ju mycket möjligt att även de som inte kan svara på frågan hade svarat ja om de kunde men det är ju en annan sak)

Det finns ganska många personer utan några som helst handikapp eller andra medfödda problem som INTE tycker att deras liv är värdigt eller meningsfullt.

Således kan man inte motivera en abort av ett barn med DS med att man tror sig veta att det inte kommer att få ett liv värt att leva. Då måste du abortera friska foster också med samma motivation.

Man skulle kunna argumentera för att det räcker med att det finns EN person med DS som är nöjd för att man inte ska kunna veta att barnet inte får ett gott liv, men visst där kan jag förstå att man går på sannolikhet.

Jag VET inte det här men som anhörig har jag ju en uppfattning och jag skulle höfta att 70-80% av alla med DS (som blivit vuxna) skulle kunna besvara frågan på någon nivå, och att de allra flesta skulle svara ja. Jag tycker det är en tillräckligt stor sannolikhet för ett gott liv för att man helt ska kunna plocka bort abortargumentet att det är för "barnets skull".

Jag måste bara tillägga att du har en underbart söt liten tjej!! 
..och låten riktigt skär i hjärtat.

Men är inte alla barn underbart söta!??