God doesn´t make mistakes

Ett märkligt sammanträffande hände mig apropå Downs syndrom.
Jag var på besök hos en kompis i en annan stad
och vi satt i hans bil och diskuterade just detta med abort
på foster med Downs. Jag talade för dessa och för
liv i ställer för abort och just då steg det ut en person
ur ett hus vid vägkanten som såg ut att just ha Downs
syndrom-som en illustration.

Människovärdet är precis detsamma för en individ med DS som det är för mig och dig.

Men ingen ifrågasätter väl folk som redan finns med ds,utan dom som ännu inte finns!

Ja men snälla du! Jag hade inte ens yttrat mig ifall jag inte tyckt det och jag läste inte tråden utan lyssnade endast på låten och såg bilden. Jag vill inte trösta någon ? Varför ? Hanna är väl lika mycket barn som ett friskt barn ? Finns inget och trösta ? Hon är en stolt mamma till en underbar tjej trots ds eller ej. 

Ärligt talat så  blir min spontana reaktion när jag läser ditt inlägg att jag inte tycker att du verkar särskilt lämplig som förälder överhuvudtaget. Vare sig åt barn med ds eller andra barn. Åtminstone inte just nu.

Du skriver att du inte är stolt över att känna som du gör. Gör du något för att  komma tillrätta med det?

Ingen som har ifrågasatt om hon är en lycklig mamma!

Det här inlägget får mig att kräkas lite i munnen alltså..

Finns det verkligen människor som du? Skrämmande! Antagligen bör du inte skaffa barn över huvudtaget eftersom det inte finns några garantier för att få ett friskt barn.

Om du mår illa av att se ett barn med ds, så kanske du behöver bearbeta något... jobba lite med dig själv?

Ok?

Jag mötte en livs levande människa idag. Det var min granne. Han hade tio fingrar och tio tår (tror jag, jag såg inte fötterna för de var nedstoppade i skor).

Jag är fortfarande för rätten till abort. Oavsett orsak.

Personligen (vad detta har med debatten att göra) skulle jag aldrig klara av att genomgå en abort och hade definitivt inte aborterat ett barn med DS. Men det är mitt val. Andras val är deras. Även TS är av den åsikten.

Jag är inte en hemsk människa. Jag har begränsningar och svårigheter, jag har själv ett funktionshinder som gör vissa saker svåra. Bland annat empati, att förstå och ta hand om andra med kraftiga avvikelser från mig själv. Jag är fantastiskt bra med normala barn och med barn som har vissa avvikelser, däremot är jag inte bra med alla människor och heller inte med alla barn. Mitt funktionshinder gör det omöjligt för mig att ta hand om ett barn med DS. Så du tycker inte att jag ska få barn? På vilket sätt är det inte rasbiologiskt? Ska människor som jag inte få finnas? Vi ska inte få föröka oss? Jag är alltså värd mindre än någon med DS? Hur går det ihop?

Jag säger nämligen inte att människor med DS inte förtjänar att leva eller att de har mindre värde än jag. Jag säger att jag inte skulle bli en bra mamma till ett barn med DS.