God doesn´t make mistakes

"excellent pets" är ett bregwpp som förekomit tidigare i tråden.

och att du tycker att man inte ska kalla barn för pets var ju intressant och annorlunda.

din nivå, inte min. du dömer folk efter förmåga, inte jag.

och svaret på min fråga är?
för att vara nån som utger sig för att vilja informera är du väldigt återhållsam med informationen.

Visst är det så. Att romantisera kring att ha ett handikappat barn, är givetvis att ha en
starkt färgad åsikt.

Då är det mycket ärligare om de föräldrarna säger "Ja, det är mycket tyngre med vårt
handikappade barn, än våra icke handikappade barn. Men vi älskar alla lika mycket!"
Allt annat är djupt självbedrägeri.

Vet du.. jag orkar inte tjata och repetera. Det gör jag nog på ungarna här hemma.

jag har svarat redan här. många gånger,även till dig. Andra har svarat.. Leta själv för bövelen..

Du vill nu att jag ska leta.. åt dig! Orkar inte..

Gå till min blogg.. Där har du mig som lever ensam med fyra barn.. Två har funktionshinder.
Jag är inte drabbad. jag är en av dom som du beskriver i inlägget...

Jag är ensamstående med 4 barn hemma.
Ekonomiskt fattig.. Arbetslös.
Jag har en krosskada i ryggen. Det ger vissa begränsningar och konstant värk.

Vi har varit ensamma sen jag separerade från en missbrukande man/pappa med mistingen i magen för typ 9 år sedan
Hanna föddes med DS och vi är den absolut rätta familjen för henne..
Hon kör definitivt inte oss i sank..

En sak är i alla fall säkert..

En människa med DS skulle aldrig bete sig som du gör. Dom kan bättre

Vet du.. jag orkar inte tjata och repetera. Det gör jag nog på ungarna här hemma.

jag har svarat redan här. många gånger,även till dig. Andra har svarat.. Leta själv för bövelen..

Du vill nu att jag ska leta.. åt dig! Orkar inte..

är det det?

Det är en berättigad fråga. Jag kan tänka mig funktionshinder/fel man kan födas med som faktiskt gör det svårt att se att livet skulle vara värt att leva. (T.ex kronisk, väldigt stark smärta) För mig personligen känns inte DS sådant dock, men min personliga åsikt är inte så mycket värd här.

Men nu är det ju så finurligt att det finns gott om folk med DS som är tillräckligt begåvade för att på rak arm kunna svara på den frågan. Jag kan ju inte tala för dem, men jag kan gissa att majoriteten skulle svara "jo det är det". Och då är ju faktiskt frågan utagerad, för vem kan ha större auktoritet att svara än en av de berörda?