Finns det någon annan vars 1,5 åring får raseriutbrott för att inte skon går att sätta på, mamma måste göra något annat, man inte får fram drycken tillräckligt fort etc? Min första hade inga sådanna här bryt så jag tar gärna lite tips + är det inte lite tidigt med värsta trots åldern nu?????
Nu när den riktiga dykt upp kan jag dock skratta åt att jag tyckte hon var så jobbig DÅ 
Eftersom min dotter har varit "sådan" sen hon föddes, så är jag ganska säker på att det inte är någon trotsålder, bara hennes personlighet. Men jag ser ju inte fram emot den "riktiga" trotsåldern direkt... Fast då kanske både hon och vi har fått så mycket övning i att hantera det hela att det inte känns så jobbigt
Åh jisses idag behöver jag hjälp från ovan, dottern är intensivare än vanligt =-O. Vi lyckades, ovanligt nog, somna om i morse och klev upp först halv nio. Perfekt tänkte jag, nu blir dottern pigg och glad idag. Och ja, hon blev jättepigg och glad, är extra av allt idag. Pratar extra snabbt, extra högt, springer extra mycket, drar ut extra mycket och vill extra mycket att jag ska vara med henne hela tiden och engagera mig i allt extra mycket. Kunde.inte ens ta EN sked gröt i lugn och ro. Den extra energin jag fick av sovmorgonen är redan förbrukad... Jag behöver extra!
Gurkan, kör Viktväktarna! Bästa jag provet, har innan testat GI, LCHF och äta så lite som möjligt. Med Viktväktarna tycker jag man får äta mycket och framförallt av allt, tom fika, bara man planerar för det. Jag har kämpat, mer eller mindre, över ett år att komma under 60kg och det är först nu efter en månad med viktväktarna jag lyckats! Kanon och enkelt. Jag kör ett online-program själv, inga möten. Ett tips 
Kanon och enkelt. Jag kör ett online-program själv, inga möten. Ett tips 
Min 15-månaders har varit så i över en månad nu :) Har precis börjat lära mig handskas med det, det är nog otroligt viktigt att välja sina strider. Han får tex absolut inte slå eller vara hårdhänt. Men när han ställer sig upp i sängen stirrandes på mig för att få en reaktion (han vet att jag inte vill att han står upp i sängen) tittar jag bort, självklart beredd att ta emot om han ramlar ner. Kastar han saker och skriker för att han blir arg när något fastnat låter jag honom klura ut det själv utan att hjälpa honom. Jag förklarar innan jag ska gå ut ur ett rum att "nu ska jag gå och... du får följa med om du vill". Som någon annan skrev berättar jag att det är helt ok att han är arg och vi avleder så gott vi kan.
Är det någon mer som har ett barn som tar till att skada sig själv? Min Theo ställer sig och dunkar huvudet mot väggen/golvet eller t.o.m slår sig själv med sina egna knytnävar alt. leksak om jag ignorerar eller inte gör som han vill. Så himla svårt att veta hur jag ska göra då, men i nuläget funkar det att säga till honom på skarpen och sedan avleda eller helst försöka avleda innan han hinner börja slå. Så frustrerande, vill ju inte ignorera att han slår sig själv!
Gurkan jag ska kolla upp noggrannare, men det år en startavgift men sedan tror jag det är 150kr i månaden sen. Gå in på deras helsida så har dom ett erbjudande om en gratis vecka nu. Tänk på att den övergår i en vanlig prenumeration, så säg upp i god tid om du inte vill fortsätta! Tycker det funkar kanon! Är bara det att man ska ta sig tid och fylla i sitt schema, helst i förväg, men kommer man bara in i det är det bara kul tycker jag att se hur mkt man kan äta inom sin ram. Och mätt är jag
Madlin, ja vad svårt. Min dotter har, ta i trä, inte gjort det någon gång. Jättesvårt att bemöta... Nästan så man måste visa att man ska vara försiktig och mjuk och fin, Men det är ju frågan hur det når fram i ilskan...
Men det jag spontant funderar på är hur din kille ställer sig till att bli fasthållen? Min E har så väldigt svårt att varva ner ibland, så man måste i princip hålla fast henne i famnen ibland för att hon är så arg och upphetsad att hon inte klarar av att bryta det själv. När jag frågar hur killen ställer sig till det, menar jag inte om han skriker eller ej, som en stucken gris brukar ju dottern kunna låta när hon är arg... Det jag menar är: hjälper det, om du håller fast honom i famnen? Blir han gradvis lugnare, hjälper det honom att komma över anfallet så småningom, eller blir han bara ännu mera hysterisk och värre av det?