1,5 år & i trotsåldern!!!!!

Klart att man blir mosig!
Shit jag är absolut inte den bästa föräldern! Vissa dagar driver de en till vanvettet med att pilla på allt och slita i allt och dra i allt och få vansinnesutbrott för ingenting och så har man andra barn runt sig i samma ålder som sitter så snällt och där föräldrarna knappt barnsäkrat hemmet (dvs lyft upp allt 1,5 meter) för deras barn ändå inte pillar på allt.
Och fel måste man få göra som förälder, bara man kan erkänna dem och be om ursäkt för dem. Jag försöker alltid se till att säga förlåt när jag handlat fel för det gör jag. vissa dagar mer än en gång :/ 

Vad skönt (missförstå mig rätt nu) det är att höra andras historier om sina "vilda" barn! 
Vi är liksom inte ensamma med temperament och vilja i tidig ålder! 

Ja, här är en till men jag undrar hur ni som har 2 ror runt det? Vi orkar snart inte mer. Vår son är ett och ett halvt och skiter totalt i allt man säger. Han är överaktiv och ränner runt och river allt han kommer över. Fungerar bättre ute men man får bra kondis för han stoppar ALLT i munnen och nu på hösten är ja lite ärdd för han är sååå nyfiken på alla svampar. Maten var väl det enda som aldrig har varit problematisk men nu har även matvägran börjat. Han äter bara om han vill. Vi har testat allt från timeout, avledning, belöning och ignorera, men inget hjälper det minsta. Han har varit viljestark från födseln så det känns rätt hopplöst. Nu har det börjat bli konflikter mellan mig och min man också för han orkar inte säga till och ta bort sonen från exempelvis skåpet med kameran m.m. efter 25:te gången. Vad gör man???

Vi har satt barnlås på alla skåp och lådor som lilleman inte får vara i. Vi lämnade några öppna som de med plastbunkar och grytor och dylikt som inte för något att han river ur. Då kan jag stoppa kameran i en låda som han inte kan öppna och jag behöver inte säga nej och där genom har vi minskat ett nej tills dess att han blir så stor att han förstår vad ett nej är. 
Allt som vi inte vill att han ska pilla på är undanplockat eller satt på hyllor högre upp. När han blir större och kan förstå ett nej kommer sakerna att flyttas ner igen men tills dess så undviker vi många konflikter genom att helt enkelt bara ha sådant framme som får undersökas.

Svampar i trädgården tillsammans med halvruttna äpplen försöker jag rensa bort varje dag eftersom lilleman också stoppar allt i munnen. När vi går på promenad får jag bara hålla koll på honom, visst tar det på krafterna men så länge det bara är ekollon så brukar jag inte säga så mycket. De brukar inte smaka så gott när han väl bitit i dem att de kommer ut fort igen.

Maten lägger vi heller ingen större vikt vid. Han äter om han vill äta. Äter han dåligt till frukost tar vi en extra frukt eller flyttar vi fram lunchen lite. Äter han dåligt till lunch lägger vi in ett matigare mellanmål och äter han dåligt till kvällsmat fyller vi på med välling innan läggdags. Häller han ut mjölken säger vi inte mycket om det utan torkar upp. Kastar han mat på golvet brukar det betyda att han är mätt och då plockar vi helt enkelt ihop och anser att måltiden är över. 

Vi bestraffar inte och kör absolut inte med time out eftersom vi dels inte tror på det och dels anser att lilleman är alldeles för liten och inte har konsekvenstänk eller impulskontroll. han förstår inte riktigt ett nej även om han anar sig till att han inte får göra det men då är det ju spännande att göra det för att se reaktioner. 
Annars är det bara tålamod som gäller. Lyfta bort och distrahera med något annat. Går han dit igen är det bara att göra samma sak en gång till och en gång till och en gång till. Men de situationerna uppkommer sällan hemma eftersom här får han göra det mesta. Även klättra upp på köksbordet som är så roligt. Jag är nära och håller koll om han trillar men vill han sitta på bordet ett tag får han göra det.

Han kommer inte sitta på köksbordet när han är femton bara för jag tillåter det nu. Han kommer inte sova i vår säng när han är femton bara för att han får göra det nu. Han kommer inte hälla ut mjölken på bordet när han är femton bara för att han får göra det nu. Han kommer lära sig, så småningom. Han kommer utvecklas i sin takt och tills dess försöker vi ta det med ro.

Tro nu inte att jag är någon superförälder för det är jag absolut inte. Det finns dagar jag rasar ner i soffan när lilleman äntligen sover och vräker i mig choklad för att kroppen är så trött att den skriker. Ibland ställer jag in alla planer för dagen om jag känner att jag inte orkar. Då är det bättre att leka ute i trädgården. Käka på en sten, smaka på sanden i sandlådan för sjuttioelfte gången den kan ju ha bytt smak. Eller bara pilla på gräset och titta på bilarna och traktorerna som kör förbi utanför. 

Känner igen mig mycket i ditt barn och erat tillvägagångssätt att hantera det Visst var vi med i samma forum här när vi väntade? Fick du barn kring april 2010? Tycker jag känner igen ditt "namn"

En sån dag har vi haft idag. Pjew, helt slut. Dottern 17 månader testar, massor, drar i allt och blir lätt gnällig och arg. Inte en lugn stund. Är helt slut. Och så ser man de som har världens lugnaste barn som bara sitter hur lugnt som helst hur länge som helst, och man undrar om man skulle kunna få en tiondel av det så skulle man vara nöjd...

Sen blir jag nästan mörkrädd om det ska vara såhär i alla åldrar, det börjar nu med att testas, sen blir det något annat kring 2, sen kommer 3 års-trotsen och sen det och sen det osv. Ska man vara såhär ding i huvudet resten av livet?

Min hjärna känns helt knäpp, känns knappt vuxen ibland om man tänker på hur dagarna ser ut ibland, Bara jaga, hålla efter, plocka bort, avleda, fixa trixa och försöka hålla tålamodet och modet uppe. Inte en  aktivitet på vuxennivå på hela dagen...

Det blir bara värre så njut