Finns det någon annan vars 1,5 åring får raseriutbrott för att inte skon går att sätta på, mamma måste göra något annat, man inte får fram drycken tillräckligt fort etc? Min första hade inga sådanna här bryt så jag tar gärna lite tips + är det inte lite tidigt med värsta trots åldern nu?????
iller på speed var verkligen ett bra uttryck. Även om jag skulle säga att dottern är mera speedad säl 
Åtminstone när hon bökar runt i sängen när jag försöker få henne att sova... Matlagningen vågar jag inte involvera dottern i så mycket, som tur är så har vi ju grind till köket. Så i vårt hushåll har man det njutningsbara valet mellan att hoppa över matlagningen eller att laga maten fysiskt ifred men psykiskt något påverkad av dottern som illvrålar utanför grinden. Vid städning brukar hon få en trasa, och jag man meddela att hundar som gnids med mikrofiberduk blir minst lika sprakande som kattskinnet i högstadiefysiken...Lite synd tycker jag om hunden när dottern står och gnuggar hennes nos. Och så har hon ju sett att mamma och pappa torkar av vovven med handduk efter promenad, så hon brukar gilla att springa och anfalla hunden med handduk. Tur att vi har en STOR hund säger jag bara, som tål att dottern är lite hårdhänt ibland. Idag var vi på sjukhuset för att kolla om hon är penicillinallergiker (verkar inte så som tur är), vilket involverade 1 timme i väntrummet för att se om hon reagerade. Varför var min dotter den enda som sprang runt som en speedad iller (oj vad träffande det var...) och rev ner alla leksaker och sprang in i alla rum? Medan andras barn satt i sofforna eller satt och lekte lite stillsamt med någon enstaka leksak...
Det har ju förresten hänt att jag någon gång suckat lite över dotterns energinivå. Maken är dock synnerligen omedkännand och envisas med att påpeka att HAN minsann enligt alla källor var ett sällsynt lugnt och fridfullt barn, medan jag enligt samstämmiga uppgifter (och bildbevis), eventuellt kan ha haft en chimpans någonstans i släktträdet. Så mina försök att skylla dotterns personlighet på maken faller lite platt 
Åtminstone när hon bökar runt i sängen när jag försöker få henne att sova... Matlagningen vågar jag inte involvera dottern i så mycket, som tur är så har vi ju grind till köket. Så i vårt hushåll har man det njutningsbara valet mellan att hoppa över matlagningen eller att laga maten fysiskt ifred men psykiskt något påverkad av dottern som illvrålar utanför grinden. Vid städning brukar hon få en trasa, och jag man meddela att hundar som gnids med mikrofiberduk blir minst lika sprakande som kattskinnet i högstadiefysiken...Lite synd tycker jag om hunden när dottern står och gnuggar hennes nos. Och så har hon ju sett att mamma och pappa torkar av vovven med handduk efter promenad, så hon brukar gilla att springa och anfalla hunden med handduk. Tur att vi har en STOR hund säger jag bara, som tål att dottern är lite hårdhänt ibland. Idag var vi på sjukhuset för att kolla om hon är penicillinallergiker (verkar inte så som tur är), vilket involverade 1 timme i väntrummet för att se om hon reagerade. Varför var min dotter den enda som sprang runt som en speedad iller (oj vad träffande det var...) och rev ner alla leksaker och sprang in i alla rum? Medan andras barn satt i sofforna eller satt och lekte lite stillsamt med någon enstaka leksak...
Jaaa, TS! Min dotter är 15 månader och precis så som du beskriver!
Hennes mormor säger till henne "Du är bara 1 år. Du ska inte vara i trotsåldern än sötnos."
Hon blir arg om hon inte får göra saker själv, som att ta på sig strumpor, äta med bestick, tvätta håret o.s.v. Problemet är att hon oftast inte klarar det. Hon bli väligt arg om hon inte får som hon vill (samtidigt som hon kanske egentligen vill nåt. Upplever det som att hon testar gränserna för hur hon kan få igenom sin vilja.. T.ex om man erbjuder henne nåt att dricka, så puttar hon bort det, gråter hysteriskt och säger "Nej!" Men när man tar bort det så ville hon ju egentligen ha i alla fall! ..och så blir hon hysterisk för det istället). Personalen på dagis säger, på ett fint sätt, att hon är likadan där "En tuff liten tjej" heter det då.
Jag tycker det brukar fungera att helt enkelt avleda henne. Göra nåt annat en stund och sen kan hon, vid ett exempel som drickat, låta henne välja mellan två olika sorter. Och ska jag ta på henne sockar, så får hon försöka med den ena medan jag sätter på den andra och när jag sätter på den får hon försöka med mössan o.s.v.
När hon vill vara i min famn då jag lagar mat, så får hon en egen stekpanna och något som hon kan låtsas steka till.
Hon blir liksom ditt barn arg om något inte går tillräckligt fort. Tja, hon får helt enkelt gråta bäst hon vill . Jag säger "Ibland måste man vänta gumman/Man får inte alltid som man vill".
Oh!
Jag har hittat en aktivitet mitt barn tydligen kan leka i 40 minuter and still going!
Vatten! Han står på kökspallen med kranen igång och häller vatten fram och tillbaka, på sig själv och på golvet (torkar var femte minut ungefär golv och sånt som rinner). Han är gneomblöt och börjar tröttnar men hey! 40 minuter med samma lek utan mamma!
eller förlåt han började inte alls tröttna, han hade tappat en sked som skulle plockas upp haha