Finns det någon annan vars 1,5 åring får raseriutbrott för att inte skon går att sätta på, mamma måste göra något annat, man inte får fram drycken tillräckligt fort etc? Min första hade inga sådanna här bryt så jag tar gärna lite tips + är det inte lite tidigt med värsta trots åldern nu?????
Jag blev grymt förvånad på inskrivningen i denna graviditet, hade kallt räknat med att ha gått upp massor i vikt sedan dottern föddes, men vägde samma som vid inskrivningen med dottern (vilket iofs innebär +10kg sedan dottern föddes, men med tanke på vilket helvetesår jag haft så är jag ändå helt nöjd). Vardagsmotion äger!
Jag blev grymt förvånad på inskrivningen i denna graviditet, hade kallt räknat med att ha gått upp massor i vikt sedan dottern föddes, men vägde samma som vid inskrivningen med dottern (vilket iofs innebär +10kg sedan dottern föddes, men med tanke på vilket helvetesår jag haft så är jag ändå helt nöjd). Vardagsmotion äger!
Förlåt!
Det här är ingen "jag har halvtaskig självbild behöver banta tråd" utan en "mnu ska vi glädjas åt våra vilda små troll!"
kan berätta att mitt vilda troll redan idag lyckats banka i bordsskivan och har ett snyggt rött streck precis under ögonbrynet. Förutom de två blåmärkena som redan fanns i pannan för att inte tala om smalbenen som är fulla av blåmärken och så klart den blå stortå-nageln!
Stackarn snubblade på sin gåvagn och slog huvudet i soffbordet, så att hon slog upp ett jack i örat som måste sys. Så nu har lillan fått sina första stygn. Men hon var i alla fall chockerande duktig på akuten, låg t.o.m. så pass still i pappas famn att det räckte med lokalbedövning när hon syddes, hon slapp sövas.
Stackarn snubblade på sin gåvagn och slog huvudet i soffbordet, så att hon slog upp ett jack i örat som måste sys. Så nu har lillan fått sina första stygn. Men hon var i alla fall chockerande duktig på akuten, låg t.o.m. så pass still i pappas famn att det räckte med lokalbedövning när hon syddes, hon slapp sövas. 
Ett inlägg jag skrev i en liknande tråd:
Sån är min dotter oxå (snart 15 mån) och hon har varit mer eller mindre så från första början. Envis, nyfiken och med ett ett temperament. Just nu är hon i en fas där hon blir explosivt arg för minsta lilla som inte går precis som hon vill.
Vi tar det lugnt och låter henne få sitt lilla sammanbrott för det går snabbt över. Visst tar det på krafterna när hon brutit ihop 28 ggr på en timme men inet blir bättre av att jag lir arg eller bråkar på henne. Vi drar gränsen vid att skada och fördärva. Om hon kastar saker konfiskerar vi dem, om hon slåss så säger vi nej och avlägsnar oss (bra metod även för äldre barn).
När hon slänger sig av och ann som en vild ål så brukar vi lägga ner henne för det är säkrast för alla parter.
Vi bråkar aldrig tillbaks, vi tröstar inte (om det bara rör sig om vredesutbrott och inte att hon är ledsen), vi ger inte med oss om vi sagt nej till något (det är aldrig ok att leka med knivar, oavsett hur arg hon blir för ett nej).
Jag har arbetat med barn i alla åldrar och aldrig mött ett lika ilsket barn som mitt så hon prövar mitt tålamod dagligen. Mitt enda tips till er är att ha tålamod och vara konsekventa. Det är inte lätt för ert barn att hantera alla känslor som väller upp inombords, det är något h*n måste lära sig.
Favoritar denna tråden! Har skrattat så tårarna sprutat, speciellt åt M och M's greker som dras runt i lägenheten i tid och otid ;)! Har själv en son på 15 månader och känner igen så mycket av vad ni skriver! Dock kan jag inte säga att han har någon "trots eller särskilt temperament utöver det som ska vara. Men det är väldigt många bra tips och roliga historier i tråden!
min son är 17månader o lägger sig på golvet o skriker om han inte får som han vill, kastar leksaker runt sig när de inte går som han tänkt sig.
jag hoppas verkligen att detta inte betyder att ha bir värre o värre