Finns det någon annan vars 1,5 åring får raseriutbrott för att inte skon går att sätta på, mamma måste göra något annat, man inte får fram drycken tillräckligt fort etc? Min första hade inga sådanna här bryt så jag tar gärna lite tips + är det inte lite tidigt med värsta trots åldern nu?????
Vi har varit uppe i 1,5 timme. Under den tiden har vi ätit frukost, fixat i ordning oss, vikt tvätt i tvättstugan, bytt bajsblöja och borstat tänder och ändå har lilleman lyckats vända upp och ner på köket :)
Mumin80: Det låter väldigt likt min pojk. Han är väldigt aktiv och påhittig, och vi har fått prova olika "metoder" när han ska sova.
Nu är han nog mitt inne i separationsångestfasen, han blev ju storebror för snart två månader sedan, plus att vi har flyttat och han har börjat gå 15 timmar på förskolan. Så det har hänt väldigt mycket för honom på kort tid, min lille gubbe.
Och så blir jag arg på honom, shame on me! 
Imorse sa han sin första "mening", när hans pappa skulle åka till jobbet så ropade han: "Hejdå pappa". Åh, det var ju så gulligt så att jag dog litegrann. 
Gurkan: Haha, min lille buse hällde ut ett helt paket med Cheerios imorse. Sen var det ju väldigt roligt att hoppa i hela högen också. :)
Isabella är och har alltid varit helt fantastisk på att somna..och somna själv. Hon sover fortfarande i sin spjälsäng men nu inne i sitt eget rum. C.a 18.30 blir det ren blöja och pyjamas. Sen får hon titta på sitt älsklingsprogram "Nalle i det blå huset" tills 19.00 kanske 19.10. Sen stoppar vi om, lägger snutte till rätta och hennes egen nalle där hon vill ha den. Ser till att fötterna är UNDER täcket då hon har ett ganska kallt rum (redan och det är bara sept). Kollar nattlampan. plockar upp de sista leksakerna så man slipper gå på dem om man måste in under natten. Sen stryker jag henne över håret ett par minuter och hon lägger sig då till rätta och man känner att hon slappnar av (vi gör ju lika varje kväll), sen säger jag godnatt och går ut. Lämnar alltid en decimeter dörrspringa ut i vardagsrummet så hon hör oss. Aldrig ett skrick eller protest utan hon bara ligger där för att sova. I bland tar det 5 min...i bland en kvart men sover gör hon.
MEN hon vaknar ALLTID minst en gång per natt och skriker så hon kan väcka döda!!!
Eftersom jag ofta ligger och ammar så får pappa gå. Han brukar stoppa ned henne under täcket igen och stoppa om och bara stå och prata tyst med henne en stund så brukar hon gå med på att somna om men inte jämt alls. I natt gnällde hon från 03 till ca 04....inte hela tiden men då och då. Hon ska inte sova...vill leka...vill ha en vällingflaska...blir vannsinig och arg om man ens rör henne. Vi tragglar vidare och hoppas att detta nattliga "trots" ska upphöra och man kan ju spekulera i varför hon vaknar på natten....
Vi inser ju också att det har hänt så mycket i Bellas liv....började på dagis i aug...lillebror kom för en månad sen. Mormor var här jättelänge men har nu åkt hem igen...tror hon saknar mormor enormt mycket. Klart det är jobbigt för lillan med all denna förändring. Vi hoppas allt ska bli bättre nu när man kommer in i lunken igen...rutiner kommer ju komma och det är säkert det lilla tösen behöver också.
Har bemött dottern helt lugnt i några dagar nu och vilken skillnad på hennes humör och reaktion. Är jag lugn är hon lugn och accepterar än om hon inte får som hon vill. Helt otroligt.
Sen tidigare om man sagt att "kom vi ska gå och byta blöja" har hon sagt "näääj" och sprungit iväg ifrån en. Men nu de senaste dagarna har vi frågat "vars byter man blöja?" Och då pekar hon och börjar gå mot toan. Då frågar vi "kan du hjälpa mamma/pappa att byta blöjan" Då går det hur fint som helst. Då känner hon sig stor och delaktig.
Samma sak med andra grejer som hon tidigare inte velat, att om man frågar henne att kan du göra si eller så då går det plötsligt helt okej. Typ "kan du gå ner från lådan" Då är det inga problem. Men säger jag "Gå ner från lådan" då slår hon bakut 
Jag har också gett mig attans på att det ska gå! Jag och min dotter ska ha en lugn, harmonisk relation har jag bestämt, inte en kamp-relation.
Jag har också gett mig attans på att det ska gå! Jag och min dotter ska ha en lugn, harmonisk relation har jag bestämt, inte en kamp-relation.
Leker era barn mycket för sig själva? Tycker min dotter är upp i mig mest hela tiden och vill ha bekräftelse och att man ska vara med.och leka och prata konstant. Det blir ganska intensivt och tröttsamt i längden. Kanske fem-tio minuter sitter hon själv.ibland, men det är.max. Baka, fixa med projekt och städa.i lugn och ro.som man hör vissa kan göra det är ju bara.att glömma. Hon är.vid.mina.ben eller ett par meter ifrån hela.tiden och vill vara delaktig och prata.om allt som händer. Och mammans hjärna blir overklig och öronen får skavsår och mamman lägger.ner alla ambitioner att göra nåt. Leker bara istället, eller.pratar