• salamanca

    1,5 år & i trotsåldern!!!!!

    Finns det någon annan vars 1,5 åring får raseriutbrott för att inte skon går att sätta på, mamma måste göra något annat, man inte får fram drycken tillräckligt fort etc? Min första hade inga sådanna här bryt så jag tar gärna lite tips + är det inte lite tidigt med värsta trots åldern nu?????

  • Svar på tråden 1,5 år & i trotsåldern!!!!!
  • SjälvaJag
    Gurkan skrev 2011-09-18 21:58:49 följande:
    Jag har mina föraningar... Lilleman har bestämt sig för att inte bada längre, han vill duscha. Långa och varma och mysiga duschar... Och så tar han fjärrkontrollen och lägger sig i kuddhögen och "pratar i telefon". Jag undrar hur det kommer bli till tonåren!
    De säger att söner är gör det svårt för oss när de är små medans döttrar blir värre i tonåren. Så du behöver förhoppningsvis inte oroa dig. När min son var 2 sade jag att han hade den värsta trotsen. Jag hade fel, NU har han det. Han är snart 3 år. Men bekanta säger till mig att det kommer bli ännu värre strax efter 3 år. Hur detta nu kan bli möjligt Drömmer
  • M  och  M
    Gurkan skrev 2011-09-18 21:41:47 följande:
    Visst fick jag barn i april 2010, just nu kan jag inte dra mig till minnes vilken del av forumet vi satt på då men just nu är jag så trött att jag lätt skulle kunna glömma vad jag heter i efternamn :)
    Så jag tror nog du har rätt helt enkelt! 
    Hihi precis Min lilla virvelvind kom närmare bestämt den 8 april 2010
  • M  och  M
    Gurkan skrev 2011-09-18 21:54:34 följande:
    Jag försöker att inte jämföra mitt barn med lugna barn och det är nog bara i de jobbigaste stunderna jag önskade att mitt barn kunde vara lite mer still med. Annars är jag nog rätt nöjd med hans utforskande nyfikenhet på precis allt. 
    Jag har tänkt en hel del på hur jag hanterar mitt barn bara genom den här tråden och framförallt hur jag kan bemöta honom bättre. Kom fram till att tålamod är det allra bästa. Tålamod och lyhördhet och en stor portion envishet. Och att dra ner på ambitionsnivån. Om nu halvtimmes promenaden tar två timmar för att vi måste kolla på alla myror, larver, skalbaggar, blommor, ekollon och annat intressant vi ser så får väl promenaden ta två timmar. Tycker lilleman att vi ska gå åt andra hållet så får vi väl gå tillbaka då det egentligen kvittar om vi går fram och tillbaka eller runt. Jag försöker se det viktiga i varje situation och det viktigaste på en promenad är inte att vi går rundan utan egentligen att vi kommer ut och rör på oss lite och det kan vi ju göra även om vi går fram och tillbaka. Ibland måste jag försöka tänka utanför min egen fyrkantiga lilla låda och försöka bara göra som lilleman.

    Självklart kommer det situationer där han inte kan få som han vill alltid men jag tycker det är tråkigt att säga nej och aja hela tiden och om jag är trött på att säga det så är nog lilleman ännu tröttare på att höra det och därför försöker jag hellre säga ja än nej. Så vi testar hans sätt med. Att vara ute i spöregn är ett exempel. Det räckte med tio minuter ute sen var lilleman nöjd och tyckte det var helt okej att leka inne. 

    Men det där med att känna sig vuxen kan jag känna igen mig i. Jag kan prata sönder mina vänner för att det ibland gått en hel vecka när jag bara hunnit med att träffa lilleman och sambon ;) 
    Vi tänker likt märker jag. Är bara när jag har en dag då jag själv helst skulle vilja ha en lugn innedag, som jag önskar att vi skulle kunna varva ner några snäpp. Annars är jag också väldigt glad över min dotters personlighet. Tokig, rolig, fartfylld, påhittig, busig, tydlig, pratglad är vad hon är

    Och att man inte ska ha så styrda planer själv är nog den bäst idéen. Har man inga förväntningar eller krav själv på vad som ska göras/hända så blir det ju vad det blir.

    Jag har också fått många tankeställare av denna tråd. Gick in här ikväll bara för att läsa hur andra har det då jag efter dagen idag kände att jag behövde se att någon hade liknande situation. och nu känner jag att det är med ny kraft jag tar mig an uppdraget imorgon. Tålamod och lyhördhet är mina ledord imorgon och framöver också! För att bli upprörd och uppgiven själv gör henne bara upprörd och uppgiven också vilket resulterar i att vi båda blir trötta. Är jag lugn, så har även hon lättare att hålla sig lugn.

    Sen läste jag (i en annan tråd tror jag) att barn skrattar när man blir arg för att de vill att man ska bli glad igen då de inte gillar den reaktionen och den förklaringen tycker jag mkt om och ska ta med mig när jag bemöter min dotter. Hon vill ha mig glad inte arg för det hjälper ändå inte.

    Tålamod och lyhördhet som sagt!
  • Gurkan
    M och M skrev 2011-09-18 22:21:46 följande:
    Vi tänker likt märker jag. Är bara när jag har en dag då jag själv helst skulle vilja ha en lugn innedag, som jag önskar att vi skulle kunna varva ner några snäpp. Annars är jag också väldigt glad över min dotters personlighet. Tokig, rolig, fartfylld, påhittig, busig, tydlig, pratglad är vad hon är

    Och att man inte ska ha så styrda planer själv är nog den bäst idéen. Har man inga förväntningar eller krav själv på vad som ska göras/hända så blir det ju vad det blir.

    Jag har också fått många tankeställare av denna tråd. Gick in här ikväll bara för att läsa hur andra har det då jag efter dagen idag kände att jag behövde se att någon hade liknande situation. och nu känner jag att det är med ny kraft jag tar mig an uppdraget imorgon. Tålamod och lyhördhet är mina ledord imorgon och framöver också! För att bli upprörd och uppgiven själv gör henne bara upprörd och uppgiven också vilket resulterar i att vi båda blir trötta. Är jag lugn, så har även hon lättare att hålla sig lugn.

    Sen läste jag (i en annan tråd tror jag) att barn skrattar när man blir arg för att de vill att man ska bli glad igen då de inte gillar den reaktionen och den förklaringen tycker jag mkt om och ska ta med mig när jag bemöter min dotter. Hon vill ha mig glad inte arg för det hjälper ändå inte.

    Tålamod och lyhördhet som sagt!
    Tja det brast för mig i natt vid kl 02 när lilleman tyckte det var underbart att vara vaken... Vaknade vid 22 och vägrade somna om.K nappast mitt stoltaste ögonblick som förälder när jag röt till i natt något så banalt som "ska vi bli ovänner du och jag,xx? Det är mitt i natten och mamma vill sova och pappa vill sova och nu får du sova med". Pedagogiskt och duktigt... Men sjutton ungen somnade! Jag hann inte ens be om ursäkt för att jag röt på honom för något han faktiskt inte rå för!

    Det där med att barn skrattar för de vill att man ska bli glad har jag aldrig hört innan men det kan ju mycket väl vara så. för det är ju som du skriver, är vi som föräldrar upprörda och uppgivna blir ju barnen det med. Så tålamod, ta det lugnt och backa tillbaka, gå undan någon minut om det så behövs. Här ska vi i alla fall försöka så gott vi kan med att vara tålmodiga. 

    och visst finns det dagar när jag inte vill något annat än ta det lugnt och de dagarna tar jag en stor kudde och lägger mig på rygg i lekrummet och någon gång ibland funkar det ypperligt. Då leker han så snällt jämte, eller klättrar lite på mig och jag kan ändå se vad han gör och prata med honom ;)
    Eller så går vi uti trädgården som är helt inhägnad där han kan springa runt runt medan jag sitter på trappan och tittar på. Ibland måste man nog få vara den där "lata" föräldern som kanske inte är toppen-pedagogisk jämt och hittar på saker.
    Just nu står jag vid familjeliv och surfar. Lilleman står jämte mig och pillar med saker helt otrolig nog ! 
  • Gurkan
    M och M skrev 2011-09-18 22:15:08 följande:
    Hihi precis Min lilla virvelvind kom närmare bestämt den 8 april 2010
    Min tornado var beräknad till den 3 maj men (med lite hjälp på traven) fick han komma till världen redan den 16 april. Bestämd från första början, har alltid vetat vad han vill och inte vill :)
  • salamanca

    Vad skönt att få höra er alla berätta!
    TACK! 

  • M  och  M

    Att ha grejer. Ståendets på typ vardagsrumsbord och andra låga ställen är ju bara att glömma men nu i och dottern börjar bli längre så är ju även fönsterbrädor och allt på köksbordet som hon vill klättra upp på jämt i riskzonen. Kan ni ha typ ljuslyktror och andra prydnadsgrejer där? Hon drar fram greker överallt och drar mellan olika rum, så vi har köksgrejer i vardagsrummet och leksaker på tian och skor i lekrummet. Vi hinner inte hålla efter. Roller orkar inte... Hur är era barn med sänt och hur hanterar ni det? Har ni kliniskt städat?

  • Euphoria85
    SjälvaJag skrev 2011-09-18 22:02:20 följande:
    De säger att söner är gör det svårt för oss när de är små medans döttrar blir värre i tonåren. Så du behöver förhoppningsvis inte oroa dig. När min son var 2 sade jag att han hade den värsta trotsen. Jag hade fel, NU har han det. Han är snart 3 år. Men bekanta säger till mig att det kommer bli ännu värre strax efter 3 år. Hur detta nu kan bli möjligt Drömmer
    oh no Förvånad
    så om ett år är det värre än nu...
    "bara dom blir mammagrisar för all framtid gör det inget Flört"
    (: Melwin och Edwin :) sansad.webblogg.se
  • Electra84

    jag har två 1,5 åringar hemma, jag kan lova att de flyger leksaker, de finns två viljor, och får ingen av dom som dom vill så har jag två ungar som ligger och sparkar i golvet, eller drar varandra i håret..
    M och M, jag har med saker överallt, hittade en sko i toan och min lilla kastrull i tvättmaskinen, jag har gett upp att vara pedantisk, de tar för mycket tid, Där i mor försöker jag förklara vart varje sak tillhör, någon gång borde dom väll lära sig eller hur =) 

    Jag har insett att de verkligen inte går att vara den perfekta, glada, sociala mamman jämt, utan de är ok att bli ledsen, trött, arg och ja allt man nu hinner bli på en och samma dag ! 

  • sextiotalist
    Gurkan skrev 2011-09-10 21:43:20 följande:
    Vi har satt barnlås på alla skåp och lådor som lilleman inte får vara i. Vi lämnade några öppna som de med plastbunkar och grytor och dylikt som inte för något att han river ur. Då kan jag stoppa kameran i en låda som han inte kan öppna och jag behöver inte säga nej och där genom har vi minskat ett nej tills dess att han blir så stor att han förstår vad ett nej är. 
    Allt som vi inte vill att han ska pilla på är undanplockat eller satt på hyllor högre upp. När han blir större och kan förstå ett nej kommer sakerna att flyttas ner igen men tills dess så undviker vi många konflikter genom att helt enkelt bara ha sådant framme som får undersökas.

    Svampar i trädgården tillsammans med halvruttna äpplen försöker jag rensa bort varje dag eftersom lilleman också stoppar allt i munnen. När vi går på promenad får jag bara hålla koll på honom, visst tar det på krafterna men så länge det bara är ekollon så brukar jag inte säga så mycket. De brukar inte smaka så gott när han väl bitit i dem att de kommer ut fort igen.

    Maten lägger vi heller ingen större vikt vid. Han äter om han vill äta. Äter han dåligt till frukost tar vi en extra frukt eller flyttar vi fram lunchen lite. Äter han dåligt till lunch lägger vi in ett matigare mellanmål och äter han dåligt till kvällsmat fyller vi på med välling innan läggdags. Häller han ut mjölken säger vi inte mycket om det utan torkar upp. Kastar han mat på golvet brukar det betyda att han är mätt och då plockar vi helt enkelt ihop och anser att måltiden är över. 

    Vi bestraffar inte och kör absolut inte med time out eftersom vi dels inte tror på det och dels anser att lilleman är alldeles för liten och inte har konsekvenstänk eller impulskontroll. han förstår inte riktigt ett nej även om han anar sig till att han inte får göra det men då är det ju spännande att göra det för att se reaktioner. 
    Annars är det bara tålamod som gäller. Lyfta bort och distrahera med något annat. Går han dit igen är det bara att göra samma sak en gång till och en gång till och en gång till. Men de situationerna uppkommer sällan hemma eftersom här får han göra det mesta. Även klättra upp på köksbordet som är så roligt. Jag är nära och håller koll om han trillar men vill han sitta på bordet ett tag får han göra det.

    Han kommer inte sitta på köksbordet när han är femton bara för jag tillåter det nu. Han kommer inte sova i vår säng när han är femton bara för att han får göra det nu. Han kommer inte hälla ut mjölken på bordet när han är femton bara för att han får göra det nu. Han kommer lära sig, så småningom. Han kommer utvecklas i sin takt och tills dess försöker vi ta det med ro.

    Tro nu inte att jag är någon superförälder för det är jag absolut inte. Det finns dagar jag rasar ner i soffan när lilleman äntligen sover och vräker i mig choklad för att kroppen är så trött att den skriker. Ibland ställer jag in alla planer för dagen om jag känner att jag inte orkar. Då är det bättre att leka ute i trädgården. Käka på en sten, smaka på sanden i sandlådan för sjuttioelfte gången den kan ju ha bytt smak. Eller bara pilla på gräset och titta på bilarna och traktorerna som kör förbi utanför. 
    Jag intygar, har en tonåring idag som fått klättra upp på matbordet, sova i våra sängar, vi har inte gjort någon dramatik när han hällde ut mjölken, mer "oj, det blir tomt i glaset", när det upprepades, "jasså, du vill inte dricka", eller så hällde man så lite att det bara blev till en eller två klunkar.
    Om maten hamnade på golvet, och, vi la väldigt lite på tallriken, så det blev inga mängder.

    Ett-årsåldern kan vara ett h-vete om man har viljestarka barn, men eftersom de inte har något konsekvenstänkande så är det inte trots. MItt barn kom in i trotsåldern som 3-åring och det var skillnad.
    Nu var vårt barn ingen vilding, men ett jäkla temprament och envis som synden. Men det var att välja sina strider
Svar på tråden 1,5 år & i trotsåldern!!!!!