Gurkan skrev 2011-09-10 21:43:20 följande:
Vi har satt barnlås på alla skåp och lådor som lilleman inte får vara i. Vi lämnade några öppna som de med plastbunkar och grytor och dylikt som inte för något att han river ur. Då kan jag stoppa kameran i en låda som han inte kan öppna och jag behöver inte säga nej och där genom har vi minskat ett nej tills dess att han blir så stor att han förstår vad ett nej är.
Allt som vi inte vill att han ska pilla på är undanplockat eller satt på hyllor högre upp. När han blir större och kan förstå ett nej kommer sakerna att flyttas ner igen men tills dess så undviker vi många konflikter genom att helt enkelt bara ha sådant framme som får undersökas.
Svampar i trädgården tillsammans med halvruttna äpplen försöker jag rensa bort varje dag eftersom lilleman också stoppar allt i munnen. När vi går på promenad får jag bara hålla koll på honom, visst tar det på krafterna men så länge det bara är ekollon så brukar jag inte säga så mycket. De brukar inte smaka så gott när han väl bitit i dem att de kommer ut fort igen.
Maten lägger vi heller ingen större vikt vid. Han äter om han vill äta. Äter han dåligt till frukost tar vi en extra frukt eller flyttar vi fram lunchen lite. Äter han dåligt till lunch lägger vi in ett matigare mellanmål och äter han dåligt till kvällsmat fyller vi på med välling innan läggdags. Häller han ut mjölken säger vi inte mycket om det utan torkar upp. Kastar han mat på golvet brukar det betyda att han är mätt och då plockar vi helt enkelt ihop och anser att måltiden är över.
Vi bestraffar inte och kör absolut inte med time out eftersom vi dels inte tror på det och dels anser att lilleman är alldeles för liten och inte har konsekvenstänk eller impulskontroll. han förstår inte riktigt ett nej även om han anar sig till att han inte får göra det men då är det ju spännande att göra det för att se reaktioner.
Annars är det bara tålamod som gäller. Lyfta bort och distrahera med något annat. Går han dit igen är det bara att göra samma sak en gång till och en gång till och en gång till. Men de situationerna uppkommer sällan hemma eftersom här får han göra det mesta. Även klättra upp på köksbordet som är så roligt. Jag är nära och håller koll om han trillar men vill han sitta på bordet ett tag får han göra det.
Han kommer inte sitta på köksbordet när han är femton bara för jag tillåter det nu. Han kommer inte sova i vår säng när han är femton bara för att han får göra det nu. Han kommer inte hälla ut mjölken på bordet när han är femton bara för att han får göra det nu. Han kommer lära sig, så småningom. Han kommer utvecklas i sin takt och tills dess försöker vi ta det med ro.
Tro nu inte att jag är någon superförälder för det är jag absolut inte. Det finns dagar jag rasar ner i soffan när lilleman äntligen sover och vräker i mig choklad för att kroppen är så trött att den skriker. Ibland ställer jag in alla planer för dagen om jag känner att jag inte orkar. Då är det bättre att leka ute i trädgården. Käka på en sten, smaka på sanden i sandlådan för sjuttioelfte gången den kan ju ha bytt smak. Eller bara pilla på gräset och titta på bilarna och traktorerna som kör förbi utanför.
Jag intygar, har en tonåring idag som fått klättra upp på matbordet, sova i våra sängar, vi har inte gjort någon dramatik när han hällde ut mjölken, mer "oj, det blir tomt i glaset", när det upprepades, "jasså, du vill inte dricka", eller så hällde man så lite att det bara blev till en eller två klunkar.
Om maten hamnade på golvet, och, vi la väldigt lite på tallriken, så det blev inga mängder.
Ett-årsåldern kan vara ett h-vete om man har viljestarka barn, men eftersom de inte har något konsekvenstänkande så är det inte trots. MItt barn kom in i trotsåldern som 3-åring och det var skillnad.
Nu var vårt barn ingen vilding, men ett jäkla temprament och envis som synden. Men det var att välja sina strider