cat rock skrev 2011-10-31 19:57:21 följande:
Vad du är modig Igelkott, som redan går in och skriver BF i forumen... Jag är superrädd för allt... Får för mig att det kommer föra otur med sig om jag tar detta för givet... Fick total ångest idag då vi berättat för våra bästa vänner, för helt plötsigt kändes något annorlunda i mig... Så nu går jag och oroar mig igen... Stackars maken som får stå ut med mig nu! =)
Jag tycker inte att jag är modig, man kan påverka mycket i sitt men detta är inte av av dessa saker. Det är klart att jag rädd för att det inte skall bli något, men det som händer händer, på gott och ont. Jag kan få missfall imorgon, i vecka 23, eller så kanske jag blir överkörd av en bil i vecka 32?
Så jag finner mig i mitt lyckliga öde så länge det varar =)
Och om jag får missfall är det kanske ännu viktigare att våra vänner vet, så att de kan stötta oss eller förstå varför vi drar oss undan?
Hoppas du lyckas släppa din oro!
Stor kram till dig!Mamaobabba skrev 2011-11-01 00:33:05 följande:
Hej alla! Har inte varit här inne på ett tag, och ja vi börjar verkligen bli ett stort gäng.
Har inte riktigt orkat läsa igen allt, men grattis till alla fina magar och bebbar och välkommen alla nya!
Jag har haft två jobbiga veckor med blödningar, smärtor och kramp.
Varit på flera VUL och det har visat sig att vår ena lilla krabat inte klarat sig..
Men, den andra lever och mår bra, och det fick vi bekräftat idag!! Woohoo.
Krabats hjärta slog så fint och den hade växt på sig sen förra veckan.
Så vi gick in i v10 idag (9+0).
Mycket gladare nu, även om jag fortfarande är lite orolig.. men, det kommer man väl aldrig sluta vara? Är fortsatt sjukskriven två veckor nu med sängläge beordrat.. så.. lite uttråkad kommer jag väl att bli. Redan legat sen i torsdags, så det börjar bli väldigt enformigt!
Men, vad gör man inte.. ?!
Såg att ni diskuterat KUB och vi funderar också. Förra gången var vi bombsäkra på att vi inte ville göra det, utan ta de barn som var menade för oss, men nu känns det mer osäkert. Som att man verkligen vill veta att barnet kommer att kunna leva. Vi velar fortfarande och ska försöka bestämma oss till inskrivningen nästa vecka.
Känns bra att vara tillbaka igen. Jag hoppas ni mår fint!
Ledsen att höra att den ene försvann... Har hört att detta är mycket vanligt.
Så glad att den andra sitter kvar!
Hoppas du kan ta det riktigt lugnt och att du inte blir totalt uttråkad...Titta på film tycker jag är kanon, din man kanske kan hyra en hög åt dig
=) Kram!
Iaf vissa stunder!