Vår- /Sommarbebis 2012 efter IVF

Jodå, jag är sjukskriven helt igen. Funkade inte alls på jobbet, men n u har jag iaf försökt. FK har godkänt sjukskrivningen och min handläggare var otroligt förstående och det var inge som helst problem. Så skönt att det löst sig :)

Bouillotta, jag har knappt börjat tänka på förlossning än, jag är också i v 26 nu. Jag har aldrig känt nån oro när jag tänkt på det innan, och inte som det känns nu heller. Men det kommer nog längre fram för min del, men jag förstår din oro att det ska hända bebisen något. Men dom är så otroligt duktiga på förlossningarna runt om i Sverige, och bebisen är ju övervakad hela tiden så jag känner mig lugn... än. Skönt att du får gå och prata med kuratorn om det, det är nog viktigt!!! 

Idag har jag underhållt mig med att sy ett lapptäcke till bebisen. Herregud, jag har inte sett en symaskin sen högstadiet och hade ingen aning om hur man skulle få ihop ett täcke. Men google har koll på det mesta, och efter många svordomar och suckar är täcket så gott som färdigt. Slänger in en bild så ni får se mitt dagsverke ;)  

Bouillotta, jag förstår hur du känner, jag kommer göra ks denna gången fast pga rädsla att spricka lika illa som sist, men jag kan känna igen ändå tankarna du beskriver. Hoppas du får det stöd du behöver på vägen. Jag går in i v. 31 i morgon och jag tror allt är klart nu:) köpte mjölkuppsamlare på Apoteket och inlägg till bhn som sista idag. Alla kläder tvättade och vikta i byrå, vagnen synad filtar köpta. Blöjor och skötbord på plats. Tom kyrka bokad till dop:) nu ska jag bara luta mig tillbaka i mina krämpor i 7 veckor och se tiden rusa förbi.

Bouillotta: Jag vet egentligen inte varför jag är så lugn, jag är jordens värsta kontrollfreak i vanliga fall, väldigt lättstressad och orolig av mig. Jag förstår fullständigt dina känslor och det är jättejättebra att du pratar om det och får hjälp att bearbeta dem. Det tycker jag är starkt! Vad är du mest orolig över? Är det att det ska hända barnet något vid förlossningen? Som Julia skriver så bor vi i ett land med väldigt bra sjukvård med personal som är otroligt kunniga. jag förstår att det inte är till någon tröst när man har den oron du har. Hoppas du får KS om det gör dig lugnare så du slipper gå och vara stressad och orolig resten av din graviditet. Och vi finns här om du vill vräka ur dig dina tankar etc. Kraam!

Julia: Vilket jättefint täcke! Vad duktig du är! jag har inte ens en symaskin och har verkligen tummen mitt i handen när det gäller handarbete.

7feb: Vad skönt att allt är klart! Tom dopet har du hunnit tänka på. Vad har du för kudde, eller har du kudde? Tycker det är sååå svårt eftersom alla säger olika, det står olika överallt och inte en BM visste med säkerhet.

Jag har lite små saker kvar att köpa, amningsbh och amningslinne/tröja, blöjor och tvättlappar, hämta ut gratispaketen från apoteket och babyproffsen. Men det ska jag fixa imorgon, om magen tillåter det.
Jag har inte tvättat kläderna men jag väntar på två resväskor med ärvda kläder från min kusin så det får vänta tills jag fått allt.
Vi har inte satt upp sängen heller för vi vill inte att katterna ska få en vana att sova där, så det väntar vi med till in i det sista.

Jag säger absolut inte kudde! Sonens huvud var platt i flera månader men det försvann, vi vände på hans huvud när han sov. Om du vill höja huvudet så ta och vik en handuk, eller tipp sängen med böcker. Jag är snor nojjig med psd och kudde är en av de stora kvävningsriskerna anser jag. Ta hand om dig och magen nu!

Och min barnmorska tyckte jag kunde ha en fluffig kudde tills de kan vända sig själva och då byta till en platt. Åååå, jag blir galen! Jag är också jättenojjig med psd. Ska kanske börja helt utan kudde, man kan ju lägga en handduk under lakanet?

Min svåger som arbetat med en stor studie angående psd säger att kudde inte är farligt och är man orolig är det bra att ha napp och inte för varmt och gosigt och att man ska fundera över om hur man tänker kring babysim där man uppmuntrar att barnen slutar andas osv.. ( jag ska fråga honom igen om det är fler saker att tänka på)

Angående nojor. Jag nojar för precis allt.
Jag oroar mig för att han sparkar väldigt konstigt ibland, som att han rycker och skakar inne i magen.

Och nej, det är inte hicka för det känner jag när han har, utan detta är riktiga spasmer.
Jag har pratat med BM om det och hon säger att allt är okej så länge jag känner rörelser, men jag nojar ändå.

Jag nojar över att något dåligt ska hända under förlossningen. Kan bero på att jag läste en förlossningshistoria här på FL där bebisen dog under förlossningen pga något med navelsträngen.

Jag har iofs ett TUL nu på måndag så jag ska se till att fråga om de kan titta på just det.

Jag nojar över att min livmodertapp ska brista med massiv blödning som följd (skrev om mina erfarenheter tidigare i denna tråd om komplikationer efter en operation av cancer i livmodertappen)

Jag har varit på ett aurorasamtal där jag ska föda och de har varit mycket snälla och förstående och lovat mig att jag inte ska bli hemskickad då jag kommer in, och att jag ska få epidural på en gång

Det är för att min livmodertapp är så pass ärrad att de räknar att förlossningen kommer ta lite längre tid och göra ondare då livmodertappens ärr måste "slitas" upp.

Det gör mig lite lugnare, men jag är så rädd att jag inte ska få träffa pojken i min mage. Det känns så himla overkligt.

Jag nojar över att jag gjort för många UL så han skadats på något sätt.

Oj vilket uppmuntrande inlägg detta blev  =(

Jag går in i v.33 imorgon 

Belfen: Vännen, det är helt okej att nojja, och med tanke på din historia så förstår jag att du är orolig inför förlossningen. Jag bestämde mig runt v 24 att jag inte skulle ha dåligt samvete för att jag nojjar så och jag mår mycket bättre sedan dess. Alltså, jag har fortsatt nojja, men jag nojjar inte över nojjandet... om du förstår. Det är okej att vara orolig, det är okej att tänka negativt och vara rädd för vissa saker, det viktiga är att inte får dåligt samvete över det eller göra det till ett bekymmer utan våga låta tankarna komma och bearbeta dem just där och då. Det har faktiskt gjort att jag blivit lugnare och vågar lita mer på mina instinkter (tex be om extra UL eller ringa BM ett par gånger för mycket). Bra att fått samtalshjälp och att ni har en plan inför fl.
För övrigt har mina pojkar också riktiga spasmer ibland, inga riktiga sparkar eller buffar utan verkliga spasmer, känns lite konstigt faktiskt, men allt har sett bra ut hittills.

Kram på dig!

Finns inget lugnande man kan säga tror jag men det där med aurorasamtal är bra, de är ju experter! Jag har gjort 13 UL, har minst två kvar, jag är övertygad om att det inte är farligt för de skulle aldrig låta en göra det så ofta i så fall.

Fosterrörelser förändras ju runt v 30 jag känner ungefär som du beskriver och tänker att det är för att det finns mindre plats nu. Bebisen kan inte sparkas på samma sätt utan den rör sig och rustar om därinne. Känns konstigt för det känns ju som att hela jag rycker till osv.

Jag brukar tänka att allt jag känner, allt jag nojar över har 1000 kvinnor nojat över förut och de har säkert klarat det mkt bra.

Men jag vet att oron kan ta överhand och att det blir tungt och svårt.

Jag nojjar med:) mer med denna än med första barnet. Dock har jag blivit kallad till spec mvc för att kolla upp spasmerna hos honom. Vill inte skrämmas, till mig sa de att de vill kolla syre EKG och position på honom. 31 idag!! Och samtal med folk hjälper en definitivt! Kram