Prematurbarn 2011

Hej hoppar in här också :) fick flickor förra året den 11 mars dom föddes i vecka 35+0 men förlossningen startade dagen innan. Linnea vägde 2385 och var 45 lång hennes syster Linn vägde 2075 och var 45 lång. Märks inte alls nu på dom att dom är för tidig födda trots en tuff start på deras liv dom fick rs virus när dom var 2 veckor.

Nu fyller dom 1 år på söndag :)

Jag är också nyfiken på utvecklingsbiten, förstår att det kan skilja mellan olika barn men hur var det för DITT barn?

Moa har lyckats stötta överkroppen med armarna några gånger när hon legat på mage men jag tror inte hon fattat vad eller hur hon gör. Mest lyckträff tror jag. Vridit på huvudet i magläge började hon med på sjukhuset så det har hon stenkoll på.
De senaste dagarna har hon blivit bättre på att titta, man liksom ser att det är någon hemma om ni förstår vad jag menar..
Längtar tills hon är starkare i nacken och kan ligga på mage och titta sig omkring. Och längtar självklart efter första svarsleendet!

Wockatz, ja det är svårt att veta ibland om de gör saker medvetet eller ej!

Jag längtar verkligen efter första svarsleendet jag också!
Hon har blivit mer och mer "med" i blicken. Vänder sig mot ljus och ljud. Även lyfta huvudet och vrida på det, men det började hon med på neo.. när hon ligger på mage försöker hon vända sig till rygg men hon lyckas inte, så det slutar med att hon blir frustrerad och börjar skrika! ;P

Hon vänder sig utan problem från sida till sida, dvs rullar från höger till vänster typ. Men det har hon jämt gjort så man har aldrig kunna haft henne själv i soffan osv. Det tyckte BVC var tidigt och jag visste inte ens att det var något hon eg inte "ska" kunna än?!

Jag hoppas det är ok att haka på här!

Föddes min Elis 30/12, akut snitt pga havandeskapsförgiftning i v 33+1. Han vägde då 1610 och var 41 cm. Allt gick bra, han behövde ingen andningshjälp eller något, bara sola i två dagar. Låg på neo till 21/1 och hade hemvård till 20/2.

Nu är han 10 veckor och väger 3740 g och är 49,5 cm.

Han är rätt stadig i nacken och lyfter upp sig bra med armarna, första ordentliga leendena kom för två veckor sen.

Har letat länge efter en tråd som passar mig, blev glad när jag såg denna. Känner mig inte som en decembermamma och inte som en februarimamma, som jag skulle ha varit, utan som en prematurmamma! :)

Välkommen!
Känner som du! Varken decembermamma eller marsmamma...
Kan tipsa om denna tråd oxå:www.familjeliv.se/Forum-3-142/m63462231.html
Prematurbarn 2012...
Jag hänger i båda jag, December är ju nästan januari eller hur? :)
Och jag har mer gemensamt med dom som fick i januari 2012 än januari 2011, vi är ju på samma plats samtidigt. Däremot är det suveränt att kunna ställa frågor och få stöd i denna tråd där de ligger "steget före"
Hahaha du ser. känner mig vare sig som en -11mamma eller -12mamma så jag hänger i båda...

Jag fick en son den 11 mars 2011. Han kom i v 34 +3, med akut snitt eftersom han låg med fötterna neråt. Vattnet gick spontant i v 34+2 och värkarna kom igång på natten. Det tog 40 minuter att ens få tag på förlossningen för det var ett sånt tryck just då. Jag fick iaf komma in för en kontroll men de varnade redan i telefonen att vi antagligen skulle få åka till Västervik (bor i Linköping). Typiskt nog glömde jag säga det i telefon att han låg med fötterna ner, men iom att han gjorde det så fick vi stanna kvar....fast det var verkligen på nåder. Kändes verkligen som att vi föstes in i en städskrubb så att vi inte skulle vara i vägen för alla andra viktiga kvinnor som skulle föda barn. De hade rött läge både på förlossningen och på neo, men vi fick iaf tillstånd att stanna kvar på sjukan. De kollade med ctg och det reggades några sammandragningar, som jag dock inte kände av alls så jag skulle få ligga kvar över natten för observation. Fick sprutor för att stoppa upp det hela och megaäcklig dropp eftersom jag hade haft gbs under graviditeten.

Vaknade vid 01.30 av att jag har ont i magen, typ som magkramp när man måste skita. Försökte gå på toa men det var ju inte det som var problemet.    Ringde på klockan 01.40 och då kom de och kopplade ctg. Värkarna kom verkligen pang poff för 20 minuter senare för de in i journalen att värkarbetet är etablerat med ca 2 minuter mellan värkarna. Dags att ringa tillbaka sambon med andra ord. När han kom hade de redan rullat upp mig till operationssalen och 02.57 är sonen född (på pappas födelsedag).

Han mådde bra och skrek som en besatt nästan direkt.  2610 g tung och 47 cm lång. Han fick ligga på IVA-sal första natten men dagen efter blev det ett rum ledigt så då fick han flytta dit istället. Han fick ligga i värmesäng och efter några dagar blev han lite gul så då fick han sola ett dygn. Förutom det så var det inga problem alls med honom. Eller ja, personalen lyckades smitta honom med någon bakterie så de sista dagarna blev vi behandlade som om vi hade pest, fast det var bara av en eller två i personalen resten fortsatte att vara jättegoa och trevliga. Tydligen så kan man få det både inuti kroppen eller bara utanpå och han hade utanpå, så för honom var det inga fara det var bara det att de inte ville att smittan skulle sprida sig runt på neo. Lite tack vare det så fick vi åka hem på dag 11 så slutet gott allting gott.

Han har varit matglad hela tiden och väger idag 12,590 g och är 80,6 cm lång.

När det gäller utveckling så har det nog varit ganska normalt förutom att han haft två saker som talat emot honom. För det första hans storlek (han klättrade i kurvorna jättesnabbt och ligger nu 1,5 sd +) och för det andra att han kräks som en besatt, vilket gjort att det har varit svårt för oss att ha honom på golvet övandes på diverse färdigheter. Han kräks snabbare än vi hinner torka upp föregående spya så vi har inte orkat ha honom så mycket fritt. Men hur som så lärde han sig sätta sig upp själv vid 9 månader och i samma veva började han även krypa. Vid 11 månader så började han resa sig mot möbler och nu dagarna innan ettårsdagen så har han börjat våga sig på att flytta armarna och benen mellan soffan och soffbordet. Han går även lite mot storebrors leksaker. Och till storebrors förtjusning kan han skjuta på honom i gåvagnen en kort sträcka, kan man tänka sig en bättre vikt än brorsan när man ska lära sig gå? 

Det som jag tycker man märker av mest än dock språket. När brorsan var 1 så kunde han säga några få enkla ord, som tex titta och dä och mena något med det. Lillplutt kan säga mamma, nenne och ädä, men det har ingen betydelse det är bara ljud.

Storebror är född i v 36 +2 och är fortfarande sen i talet, han förstår men säger väldigt få ord och ännu färre som någon utanför familjen förstår. Men det kan lika mycket vara sån han är som en följd av att han var lite tidig han med. Han började gå vid 11 månader och "småsprang" vid 13 månader och är väldigt fysiskt orädd. Väldigt självständig och har inga problem med att roa sig själv, däremot att sitta still länge med något har aldrig varit hans grej.

Wockatz

Men herregud nu blev jag ju ännu mer förvirrad! ;) jag ska ju egentligen vara 2012mamma!!

Jag kollar in den andra tråden med!

Är det vanligt med bråck på prematurer? Elis har ett navelbråck och ett ljumskbråck. Ljumskbråcket kommer ju behöva opereras senare, men det väljer jag att inte tänka på just nu! Det tar vi då!

Jag har läst igenom hela tråden nu. Jag har en 4,5årig dotter med, Lilly (född v 42+1), vi bodde hela familjen i ett familjerum på neo men jag se att flera av er andra som har syskon inte gjorde det. Är det ovanligt att även syskon får bo på sjukhuset?

Bråck verkar vara jättevanligt på prematurer. Min tjej har oxå både navelbråck och ljumskbråck. Navelbråcket ser hemskt ut men de gör inget åt det innan hon är 4 år ca. Har de sagt samma till er?
Ljumskbråcket har vi opererat en gång men det smet ut igen efter några dagar så nu ska vi tillbaka för en till operation.

Jag har inga barn sen tidigare så det där med syskon vet jag inte säkert men under tiden jag bodde på sjukan var syskon till andra premisar bara där på besök...

Vi har ett barn sen tidigare och för oss var det aldrig aktuellt att han skulle få bo på familjerummet. Vi var på Mölndals sjukhus. Tror det är olika från sjukhus till sjukhus.
Han fick dock hälsa på utan problem.
Vår Emil fyller idag 3 månader okorrigerat (1 mån korrigerat). Inget svarsleende ännu, men jag är beredd på att det kan ta några veckor till innan det kommer. Allt flyter på bra annars förutom att vi tampas med ständiga förkylningar. Längtar tills det börjar lugna sig med den här värsta förkylnings- och influensaperioden.

Wockatz

Navelbråcket gör de inget åt, de sa att det går tillbaka inom 3 månader, ljumsken ville de vänta med tills han är över ett år eftersom det är mjukt och kan masseras in. Hur kommer det sig att ni ska operera igen? Funkade inte första operationen eller är det det så att man behöver göra flera operationer i vissa fall?

Rattle and hum

Ok! Jag är oerhört tacksam för att vi kunde bo alla tillsammans. Tiden som inlagd innan förlossningen tyckte jag var värre än neo-tiden, eftersom jag saknade sambon och Lilly så oerhört mycket.

Förkylningar har vi haft här hemma med, dock då har Elis inte drabbats så hårt av dem! Det är jag väldigt tacksam för. Vi var oroliga när Lilly började på förskolan igen att hon skulle dra hem en massa bakterier som han skulle bli dålig av.

Leendet kommer nog snart! Den som väntar på nåt gott... :)