• tm78

    BF juni 2012

    Testade positivt idag, och om jag har räknat rätt så blir det BF 2 juni 2012...
    Första graviditeten, så jag vet inte vad jag har att vänta mig. Spännande, och nervöst!

    Än så länge har jag inte märkt något speciellt, mer än att jag har ömma bröst.

    Fler som har BF i juni 2012, som vill följas åt?

  • Svar på tråden BF juni 2012
  • Bumman79
    LindafrånFinland skrev 2012-04-19 06:51:16 följande:
    Ärligt talat behöver man inte pappans stöd i början.Dottern va prematur på sjukis i 2 veckor och jag körde dit och amma och sköta henne 4-5 ggr/dag. Efter att hon kom hem skrek hon kolikaktigt då hon var vaken i ett par-3 månader och allt klarade jag utan att pappan va pappaledig och t.o.m. borta kvällarna me hobby eller övertid. De går hur bra som helst för nyfödda sover största delen av dygnet. man behöver hjälp först efter att babyn fyllt 6 månader, tycker jag.
    Men man kanske vill ha stödet även om man skulle klara sig själv så kanske det känns tryggare att ha en till som håller ett öga på bebisen åså...speciellt om det är första barnet när man är nybörjare. :)
    Vet inte om Bejb har fler barn men för mig känns det skönt att pappan vill vara hemma i början...
  • PetraK

    Min man jobbar borta sju dagar (flänger runt i hela Sverige) och sen är han hemma i sju dagar, så vi har gjort som så att han har semester från den 28 maj eller något sånt, tills två veckor efter 11 juni, för att försöka försäkra (det går ju inte riktigt till 100% :P) oss om att han är hemma när förlossningen sätter igång. Det blir dock så att han börjar jobba i juli igen (om bebisen kommer i slutet på juni har han ju sina tio dagar hemma också), så då blir ju vi ensamma. Men jag är mer orolig över att han ska missa förlossningen, än att bli ensam med bebisen, som det känns just nu i alla fall.
    Sen att han är borta varannan vecka kommer säkert kännas superjobbigt för oss alla, men om han ska ha ett schema där han kommer hem varje dag så kommer han få jobba jättemycket natt och dessutom jobba mycket mer, så jag tror att varannan vecka är den bättre lösningen, men vi får se...
    Man vet ju inte alls vad som väntar egentligen... Skräckblandad förtjusning :).

  • Norrlandstöus
    LindafrånFinland skrev 2012-04-19 06:51:16 följande:
    Ärligt talat behöver man inte pappans stöd i början.Dottern va prematur på sjukis i 2 veckor och jag körde dit och amma och sköta henne 4-5 ggr/dag. Efter att hon kom hem skrek hon kolikaktigt då hon var vaken i ett par-3 månader och allt klarade jag utan att pappan va pappaledig och t.o.m. borta kvällarna me hobby eller övertid. De går hur bra som helst för nyfödda sover största delen av dygnet. man behöver hjälp först efter att babyn fyllt 6 månader, tycker jag.

    Kan nog hålla med lite grann.., :)
  • RocketQueen

    Men det handlar inte särskilt mycket om att ha pappans stöd. Klart man klarar sig själv, jag tror att man klarar nästan precis vad som helst om man måste. För mig handlar det mer om att det här är nåt vi går igenom tillsammans, första tiden hemma är nåt jag vill dela med min man, inte "jag måste ha stöd av pappan", men nu kan jag ju bara tala för mig själv... Han blir ju pappa lika mycket som jag blir mamma?

  • Dancia
    RocketQueen skrev 2012-04-19 10:39:05 följande:
    Men det handlar inte särskilt mycket om att ha pappans stöd. Klart man klarar sig själv, jag tror att man klarar nästan precis vad som helst om man måste. För mig handlar det mer om att det här är nåt vi går igenom tillsammans, första tiden hemma är nåt jag vill dela med min man, inte "jag måste ha stöd av pappan", men nu kan jag ju bara tala för mig själv... Han blir ju pappa lika mycket som jag blir mamma?



    Precis, håller med dig till 100% :). Man vill ju vara tillsammans allihopa den där första viktiga tiden som man sen aldrig får tillbaka. Det är klart att man klarar av att ta hand om en bebis själv, men man blir ju föräldrar båda två och i ett förhållande vill man ju dela den upplevelsen för allas skull. Dessutom har jag varit extra känslig av alla hormoner och verkligen velat ha de jag älslar alldra mest nära mig efter en förlossning, dvs min man och mina barn.
  • linb

    Hur har ni det med vikten tjejer? Jag är nu i vecka 29 (28+6) och har totalt gått upp 11 kg. BM säger att det är normalt men jag tycker det känns som mycket, var normalviktig från början och äter inte annorlunda än förut med undantag för något mer mellanmål.

  • RocketQueen

    Jag slutade helt att väga mig typ i v.27 eller nåt. Klarar inte av att se siffrorna gå upp. Min bm väger mig men säger inget såvida jag inte avviker från kurvan. Det enda hon har sagt är att det ser bra ut sen har jag faktiskt ingen aning...

  • Mamma MB

    Jag är i v.33 (32+4) och gått upp 12 kg. Gillar inte heller egentligen att se siffrorna öka varje vecka men så länge min BM säger att det är normalt så känner jag mig lugn, man behöver ju lite att ta av sen till amningen och hon trodde inte jag skulle ha några problem med att gå ner efteråt. Men jag har alltid haft väldigt lätt för mig att gå upp i vikt och alltid behövt tänka på vad jag stoppar i mig så det är väl därför jag reagerar varje gång jag ställer mig på vågen... men har lärt mig att tänka att det är ju faktiskt en bebis i magen!

  • Norrlandstöus

    Är i v 34 (33+5) och har gått upp 16 kg! blir tokig men nu när jag inte kan röra mig så lär det ju dra iväg mer så slutar väl på +20  minst.,.:/ men jag laddar för att verkligen gå ner allt sen., minst;)

  • fröken01

    Jag ligger fortfarande på minus 2. Ändå äter jag som en häst, och illamåendet är mycket bättre.