Juni-barn

Kul att alla är så olika. När jag var ung var jag ett riktigt kontrollfreak men det har jag varit tvungen att släpa lite på. Vi har så mycket i vår familj som inte är klart och som vi inte kan skynda på så det är bara att vänta och se

Jag känner mig också ofta ledsen och åsidosatt. Är liksom nästan svartsjuk på hans jobb och aktiviteter, låter skitlöjligt men jag känner mig så ensam i bland. Jag har försökt prata med min man men det är ju svårt att förstå. JAg har i alla fall märkt att han anstränger sig mer och han gör inte mer än nädvändigt utöver jobbet nu. Det känns skönt.

Om det blir en pojk har vi lite att köpa och ordna med men blir det en tjej har vi det mesta. Ett babygym och en babysitter behöver vi så småningom, kläder förståss:)

Vi har nästan inte pratat om namn, just  nu känner jag mig väldigt långt efter alla andra. Vi har inte ordnat nåt och inga namn:) Hm får se om energin kommer snart. Det är ganska mycket just nu känner jag. På dagarna gör jag inget men när mannen kommer hem finns det inte mycket tid kvar. Han får ju sköta om allt härhemma och de stora barnen tar ju sin tid, aktiviteter, provläsning, umgänge, övningskörning, jobbsökande mm. Min äldsta dotter som fick förlösas med urakut kejsarsnitt har varit dålig igen så mycket energi går åt till att vara ledsen och orolig. Men men bra att tiden går fort det andra löser sig. Ska till bm på fredag, då ska jag prata lite om värken, förlossningen och om föräldrakurs mm. Ser fram emot det.

Jag ska även prata lite med henne om mina fosterrörelser. Jag tycker inte att dete känns som vanligt:( 

Ja fyran var inte heller klart men det kan ju vara kul att ha lite ideer i alla fall;)

Jag har också jobbat mycket med barn, både inom barnomsorg och skola. För mig är det många fina namn som går bort också. Inte för att man inte tycker om barnen men för att man förknippar namnen med dom och det liksom blir fel. Min man är specialist på att hitta typ öknamn på alla namn jag kommer på. 

Vad skönt att allt var bra med lillkillen. Håller tummarna för att det andra också ordnar sig

Helt sjukskriven här också:( Längtar tills det blir lite varmare så att man kan vara ute lite.  

Inte för att det är samma sak men min äldsta dotter födde barn för två veckor sedan.  Hon blev jättedålig och förlöstes med urakut kejsarsnitt, allt gick bra och både hon och flickan mår bra i dag:) Hon sa till mig härom dagen att hon gärna hade sett att dom fick in brickan med mackor och flagga. Något som alla vi som det har gått bra för borde tänka lite på när vi berättar våra förlossningsberättelser. Jag menar inte att man inte ska få glädjas men kanske tänka sig för vilka man pratar med när man berättar om den underbara känslan att få upp bebisen på magen och de goda mackorna.

Jag tänker mycket på er som det inte har gått bra för och förstår er oro, denna gången kommer det gå jättebra ska du se.  

Någon mer än jag som är vansinnigt TÖRSTIG?