Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla"
Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?
Det är väl jättelätt att det händer att det där som bara ska göras blir en kamp, och ja det är väl en bra idé att fråga andra föräldrar då som på fl tex att få hjälp att hitta bättre lösningar. Borsta tänderna går inte alls så bra med mitt yngsta barn tex, mitt äldsta barn gick jättebra och han tyckte om att borsta tänderna och har aldrig haft några hål men yngsta gillar det inte. Har gett henne en egen borste att borsta med samtidigt, den enkla distraktionen köpte hon inte, har låtit henne borsta mina tänder men jag får ändå inte borsta hennes, har låtit henne borsta först så ska jag borsta sen, men hon vill inte borsta. Har god tandkräm som smakar frukt och rolig barntandborste och vi har borstat tänderna varje dag i ca 2½ år men det blir inte lättare och hon tycker inte om det. Det blir ju alltid borstat, men jag har aldrig kunnat göra det noga för hon stretar så mycket att det helt enkelt inte går. Man kan alltid vara envisare än barnet men i vissa fall så kommer den envisheten, eller den enskilda kampen som du har vunnit, inte att påverka så att det blir lättare nästa gång utan man börjar från ruta ett om och om igen år in och år ut.
Nej, nu är det nattadax för bebben. Trevlig kväll allihop!
Ang 5 minutersmetoden- gör inte denna men ibland hinner jag inte ta upp Selma,2 månader, innan hon hinner somna när hon gråter, typ när jag dushar saga eller saga slagit sig, och då är min tanke att det kanske är bra att man inte tar upp vid minsta gny. Man hör ju skillnad på gråt. På natten vaknar hon kanske fem gg och gnäller några
Minuter men somnar sen om. Tar jag upp henne stör jag ju hennes sömn men får väldiga kommentarer på att jag inte rusar till henne så fort hon gnyr.....men går kanske inte jämförA men 5minuters metoden.
Ok såg att vi inte skulle diskutera 5 mm. Sorry!
Hos oss finns det inga regler.
När det är matdags och barnen inte vill smaka så slipper de. Jag uppmuntrar självklart till att smaka men gör absolut ingen stor sak av om de äter eller inte. Men vi pratar om hur det känns när man är mätt, hur det känns att vara hungrig, att man orkar om man äter. Detta oavsett om de äter eller inte.
Jag förstår inte riktigt hur det går till att tvinga ett barn att sova/äta/städa.
Skulle min kille tvinga mig att äta när jag inte var hungrig/ sugen/ hade lust, skulle jag känna mig riktigt förminskad. Skulle han dessutom konsekvent göra det skulle jag packa ihop mina saker och flytta.
Skulle han tvinga mig städa undan mina saker för att han tycker de är i vägen skulle jag också känna mig jävligt obetydlig. Skulle han däremot be mig att ta bort dem för han tycker om ordning och reda och tycker det är jobbigt med stök så skulle jag kunna rensa lite.
Jag vill ha ett samarbete hemma, Vi hjälps åt, jag vädjar till deras empati och medkänsla och gör de gör detsamma till mig. Skulle aldrig vilja ha ett barn som gjorde saker jag sa bara för att jag sa det. Det kan ju få katastrofala konsekvenser.
Ponera att jag har en 14årig dotter som lovat att ligga med sin 17åriga kille på kvällen och ångrar sig. tror ni jag vill att hon ska vara konsekvent 100% av tiden. Nästan allt är förhandlingsbart!
Maluttan- skulle du bli arg om din kille tvingade
Dig till jobbet, eller låter du dina barn vara hemma de dagar de ute vill gå till skola, dagis? En tanke bara på att det inte riktigt går att jämföra.