Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla"
Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?
Jag blev tvingad att smaka på allt och äta allt som barn.
Idag har jag ett mycket komplicerat förhållande till mat och det är väldigt mycket jag helt enkelt inte klarar av att äta.
Har hört att om barnet får vara med vid matlagning så är det lättare få dom att smaka...
Vissa inlägg i den här tråden är rent av obehagliga. "Man måste fullfölja!" och barnet ska sitta och stirra på maten i 2 timmar för att det måste smaka. Nej, man måste inte alltid fullfölja. Det är helt okej att vara mänsklig ibland som förälder, och att förhasta sig. Att säga "du, vänta. Jag hade faktiskt fel förut." - hela himlen kommer inte att rasa ner om man gör det. Barnet kommer inte att förlora "respekt" för sin förälder, barnet kommer inte att bli ligist och tro att kusten är klar att göra vad som helst. Ni verkar uppfostra små tickande bomber som vore de kamphundar, där minsta steg från auktoriteten kommer att få fruktansvärda konsekvenser. Pratar ni inte med era barn? Är ni inte människor inför dem, med fel och brister? Måste ni alltid ha rätt? Hur ska era barn lära sig att diskutera för sin sak, att veta att det är okej att ändra sig, att få pröva alla de här olika stadierna av detta "trots" som verkar så himla farligt? Nolltolerans! Jag blir helt matt bara jag läser ordet.