Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla"
Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?
Oj vad det låter bra.
Men för det första krävs det ingen högskoleutbildning för att förstå att det första man undersöker är om barnet är hungrigt eller har bajsig blöja och försöker tillgodose dessa behov. Vilken normal förälder som helst gör precis så. Om barnet känns varmt eller verkar frysa tror jag också att föräldrar har koll på så dessa behov borde vara "checkade".
Att ett litet barn skulle vara rädd har jag svårt att se. Rädd för vad? Sängen? Blöjan? Mörkret? Nallen? Ensamheten? Och varför isf? Ett spädbarn som mår bra och får kärlek är inte rädd.
Ja, närhetsbehov är väl det alternativet som det isf skulle luta åt, men dels borde ett tryggt barn som får kärlek och närhet under hela dagen inte ha behov av att kräva ständig närhet en hel natt. För det andra, om fallet är så borde barnet således tystna och somna igen om föräldern ligger bredvid. Jag gissar att en förälder till ett barn som ständigt skriker på natten har testat även detta utan resultat.
Alltså, det som inte stämmer tillräckligt för att sömnen ska infinna sig är en tydlig signal från de vuxna - de som barnet litar mest på - att nu är det dags att sova. Jag är som vuxen helt trygg i mitt beslut och inga andra alternativ finns. Detta är vad du behöver och jag kommer inte vika en tum även om du skriker aldrig så mycket och även om det skär i hjärtat på mig för jag VET att du behöver sova nu. Alltså: ta inte upp barnet såvida det inte blir helt hysteriskt, men lägg då ner det när det lugnat sig. Buffa, klappa eller vagga i sängen och gå därifrån när det lugnat sig. Prata inte, sjung inte, tänd inga lampor. Barnet behöver och ska sova. Tydlighet! Nästan alltid är det just det som ett välmående, tryggt barn har behov av. (Ett barn som lever i misär eller har känslokalla föräldrar är en helt annan femma, det har jag ingen kompetens att uttala mig om)
TygTiger. Ja, man kan ju dra allt till sin spets men det gör man kanske för att få fram en poäng...
Jo, jag vet tex att de barnhemsbarn som låg närmst städerskans stol och fick vara i hennes famn en stund när hon hade rast mådde bättre och överlevde längre. Jag vet att Maslows apor valde den mjuka mamman utan mat istället för den kalla stålmamman som gav mat. Men pratar vi inte här om ganska extrema förhållanden? Jag syftar på normala, välfungerande familjer med barn som får oändligt med kärlek och trygghet och uppmärksamhet och närhet varje dag. Att nämna barn som dör av ensamhet i en diskussion kring att sova lugnt på nätterna känns lite långsökt. Skulle det, med andra ord, finnas en risk att mina barn dör av ensamhet någon natt?
Och, om en bebis skulle vara mörkrädd borde det räcka med en lampa för att den ska somna om och sova hela natten. Smidig lösning! Vilket bra tips till alla som har mörkrädda bebisar som inte vill sova på nätterna. Att tända en lampa räcker iaf för mina stora flickor när de säger sig vara mörkrädda. Tänt i hallen eller på toa och dörrarna öppna så ligger de i sängarna tills de somnar och sover lugnt hela natten.
Jag är väl medveten om ett barns behov av närhet och om det är vad som felar skulle ju barnet sova lugnt om det får ligga bredvid en förälder.
Ja, såklart är det oftast fel om man gör något som skär i hjärtat, men det har hänt mig mer än en gång att det gjort ont i mig trots att jag vetat att det behövdes. Sövning vid operation tex, lavemang vid förstoppning, sätta ett motvilligt barn i bilbarnstolen, smörja svidande exem, ge astmamedicin till en 1-åring som nästan får panik, säga nej till mat som barnet inte tål osv...inte alls kul, men likväl för deras skull. Precis som att ge dem behovet av sömn tillfredställt.
Kan man trösta barnet utmärkt på natten så finns det ju inget problem. Eller? Och om era metoder har fungerat, varför har dina barn då sovit dåligt?
Många barn skriker för dem är trötta, fram till tre månader kan man höra detta genom att första vokalerna låter oh. Lägger man barnet för att sova på denna signal somnar det ofta ganska snabbt.( smågråtandes) Börjar man ge mat, nya blöja "leka" urartat ofta skriket mer i panikskrik. Inte bevisat men
Baby language har hjälpt oss tyda olika skrik ganska väl.
Att ta reda på varför barnet skriker är ju A och O.
Gott! :) händer inte ofta på fl!
Att ta reda på varför barnet skriker är ju A och O. 
Tror man känner själv vad som fungerar bäst för sin familj.5 min fungerade inte för oss, hon var ändå liggandes i sträckbädd i sjukhussäng några veckor, jag fick gott stå upp och sova med spjälorna in i revbenen så hon kunde få somna till mitt bröst.
Har försökt 5 m några gånger och alltid slutar det med att jag sitter gråtandes med henne i min famn. Men nu för en månad sen sa jag bara till henne att nu i natt går vi borstar tänder, klär pyamas, läser saga och sen ska du få somna i din egen säng medan mamma sitter ute i soffan. Några protester men kände hela tiden att det var rätt. Idag är hon jätte stolt och VILL gå och lägga sig! 2 2/1 år.
Vår tre månaders bebis kan enbart somna själv så där är det heelt annorlunda:)