Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla"
Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?
Håller med dig TS, i alla fall när det gäller viktiga saker som tandborstning, sömn och äta mat inte efterrätt
När jag läser i den här tråden förstår jag plötsligt varför vissa människor jag har stött på är som de är. Både ögontjänare och paragrafryttare får sin förklaring.
Jag håller med TS på ett sätt, på ett sätt inte. Det finns olika personligheter. en del tjurigare än andra. Men då måste föräldrarna sätta till den ännu tjurigare sidan till redan från början. För annars blir det problem i tonåren när man inte längre har samma kontroll över sitt barn som när den är 1 eller 2 år. Men det är ju jättebra att ha tex Fl om man nu inte har någon annan att fråga att hur gör ni i det här fallet. Och då kan man ju få råd som man inte tänkt på innan.
Jag tycker nästan de verkar som om de pågår två inriktningar i samhället samtidigt. En uppfostran där man återgår till 70 talet med flower power. Det ska inte vara några som helst hämningar på barn. Och en inriktning där man sätter hårt mot hårt. Och det ska vara stränga regler och konsekvenser.
Jag hoppas innerligen att jag ligger någonstans mitt emellan där jag samtidigt lyssnar på mitt barn samtidigt som hon vet vilka konsekvenser det blir om hon gör något helt tokigt.