så jag vet inte om det är mer en känsla eller om de är svullna.
Där jag jobbar är det mest men. Många av dem har ett behov av att påpeka min graviditet mer eller mindre, jag är ganska liten har gått upp lagomt men har en REJÄL baby bula redan. Det är lite olika hur de säger men en klassiker är:
"Oj vad har hänt?"
Varpå jag svarar att jag faktiskt inte vet, men att jag har gått upp väldigt mycket i vikt sedan i julas och har äntligen fått tid hos en dietist för att se om hon kan hjälpa mig.
Minen hos de flesta blir helt nollställda, precis som om de tror att jag faktiskt inte vet....
Idag fick jag dock en av grabbarna att ångra att han sagt något. När han gick förbi mig i korridoren så skrattade han lite och höll sig om magen och gick lite bredbent vinglande från ena sidan till den andra som en anka. Han tyckte nog att han var lite lustig och skulle ha roligt på min bekostnad.
Så då gick jag upp till honom, ställde mig bredvid och jämförde storleken på magen med hans... Sedan sa jag bara "jo tack jag mår bra och själv då?" och så gick jag därifrån....
Hoppas jag inte får sparken efter mamma ledigheten.....
Oj ni anar inte vad glad jag blev när jag läste i lördags om era sov problem med 4-5 åringarna. Vi har exakt likadant här hemme och jag har haft så dåligt samvete. Jag tog nämligen skulden på mig att jag var en dålig mamma och att hon ropar hela kvällarna beror på att jag hämtar henne så sent på fritids .... Men om ni har likadant så kan det inte vara det!
För oss blev det bättre när jag en morgon lyfte in henne i min säng och sa att vi måste prata. Jag förklarade att hon nu är en stor tjej och att hon gjärna får läsa för sina nallar själv på kvällarna och sedan släcka lyset och sova. Att vi älskar henne precis lika mycket även om vi inte komme in och pussar och kramar henne hela tiden. Som jag skrev tidigare så var det tänt frammåt tio tiden inne hos henne men förra veckan hade hon släckt lyset före nio varje kväll och då gick jag in och drog upp täcket och kramade om henne igen, och hon sov faktiskt. Helt otroligt.
Den här veckan är jag alldeles ensam hemma, lite konstigt var det igår kväll. Mannen är på tjänsteresa och dottern på påsklov hos sin farmor och farfar igen.
Jag undrar lite, ni som bor i Sverige bestämmer ni själva hur länge ni ska jobba?Eller vad baseras det på? Ni som går tidigare tar ni ut mammaledigt och får föräldra penning? Hur tidigt kan ni be om det då jag hör många som har problem med att får sjukskrivningar godkända innan?
Vi har 16 veckor totalt, varpå 6 veckor ska tas innan beräknat datum och 10 efter. Kommer barnet sent får man alltid minst 10 veckor efter. Enligt kollektiv avtalet vi har på jobbet får jag skjuta 4 veckor av perioden före till efter förlossningen om jag har läkarintyg på att det går, men denna tiden kommer vara förlorad om jag måste gå och vänta på bebisen.
jag längtar tills på torsdag då jag ska på förlossningen på besök.
Annars har jag 3 läkar besök kvar och ett UL. Här är det inte några extra koller med barnmorska eller gynekolog innan förlossningen som ni verkar ha. Jag fortsätter med mina en gång i månaden. Kanske lägger de till extra om de tycker att de behövs men då vet jag inte om jag betalar det själv eller om de kommer ersättas av sjukförsäkringen... har jag inte ens tänkt på att kolla upp.
Angående namn har vi det jätte svårt. Vi vill ha ett namn som uttalas lika på franska och svenska till våran andra tjej. Första gången blev det en blandning av alla namn vi tyckte om så nu har vi det svårt. Här nere måste man bestämma namnet innan födseln eller vara ganska säker för vi måste skriva namnet på födelsebeviset direkt timmarna efter....
Snoffsan08: Malin tycker jag var väldigt fint. Det hade jag valt och varför inte Felicia som andra namn?