Therése81 skrev 2012-01-24 16:06:05 följande:
Usch vilken vecka!
Sover rätt dåligt just nu och det hjälper ju knappast till när jag är trött som tusan och orkeslös ändå.
Vi hade en teambuilding-dag igår med jobbet som avslutades med hockey= hemma 22.00. Halkade på vägen till bilen och satte mig på rumpan... Så otroligt rädd jag blev! Låg och vände och vred mig hela natten.
Bröt ihop på jobbet idag, bara grät. Tur att jag har världens bästa chef som skickade hem mig och sa att jag skulle jobba hemifrån imorgon!
Det är verkligen en bergochdalbana det här!
Trodde nog inte att det skulle påverka mig så mycket som det har gjort, jag har väldigt svårt att acceptera att jag inte kan göra samma saker i samma omfattning längre...
Hoppas det där med trötthet går över för dig! Jag var också hemskt trött de första delarna av mina båda graviditeter. Och att hormonerna löper amok som de gör gör ju inget bättre direkt. Skönt med en sån förstående chef!
Vet du, jag mådde hemskt dåligt i början av mitt nykläckta föräldraskap. Det tog mig flera månader att känna som man "ska" inför mitt barn och rollen som mamma. Att du i det här skedet känner som du gör är ju inget konstigt alls, det är ju jättestort det som händer och man kan inte ta in allt på en gång. Men så vet jag en grej (som jag önskar nån sagt till mig som tröst när jag mådde som allra sämst och kände att allt bara var ett stort misstag), och det är att man växer in i allt! Oftast är det vi själva som begränsar oss, man hittar nya vägar i livet, sitt föräldraskap och förhållande med sin eventuella partner. Livet förändras och det kan vara svårt att hänga med ibland bara :)
Hoppas du hamnar på banan snart igen!