Augustibebis 2012

Men fy. lillevän! Skickar styrkekramar!!!

Är också grymt less på denna väntan! All planering.. bara som imorse när sambon åkte och jobba. "Ska jag ta min bil idag eller firmabilen? Känner du nåt? Hur fort kan det gå?"
Joooo, men preciiiiis.. jävligt lätt att veta -.-

Helt rätt! :) Har en äppelpaj i ugnen just nu, så nu tycker jag att bebis kan komma ut ;)

Ska fan be BM gräva i mig imorgon också.. vill veta om något hänt! Sa det till sambon igårkväll också, att jag vill att hon undersöker mig men är samtidigt rätt för att hon säger att det inte har hänt ett endaste dugg! Men ja, en undersökning vill jag ha ändå!

"Mensvärken" är tillbaka! Den jag vandrade runt med torsdag fm - lördag natt, som sedan försvann puts väck! Kan den vara här för att stanna nu, tro? Kan det vara ett tecken på att det är igång? Har aldrig varit så sugen på att få grönjävligt ont och ropa svordomar som nu!!

Vad många som ska till BM imorgon Ni som vill bli undersökta, skriv hur det gick efter besöket! Ska oxå be om att få bli undersökt. Vill så gärna veta om det hänt något

Jag har tid klockan 13, ska oxå be henne kolla. Som jag skrev tidigare så är jag också orolig för att det inte har hänt ett skit! Men då vet man ju :)

Varit hos bm nu. 39+0. Allt såg fint ut och hon trodde att det var dags nu när som helst Men hon ville inte undersöka mig! Hon ville inte rota där nere pga infektionsrisk och för att det är rötmånad =-O

Tyckte det lät helt åt helvete. Dom har ju handskar på sig?

Nä, hade det inte varit ryggstöd på stolen så hade jag fan ramlat baklänges.

Lät ungefär såhär "Ja, alltså.. man ska ju inte vara där nere och "hålla på" i onödan eftersom det finns infektionsrisk, och så är det ju rötmånad nu och så.. så riskerna är ju ännu större".

O_o

BF imorgon! Inte en känningsjävel! Ursäkta ordvalet.

Med sonen gick jag över tiden 5 dagar, kände inte ett smack - inte en sammandragning, ingenting - förän allt satte igång tidigt på morgonen den 16:e oktober 2004, han var beräknad den 11:e. Så det känns som att jag kommer att gå över tiden den här gången också... suck! Vi längtar ju efter lillbus & är sååååå nyfikna!

Är faktiskt "rädd" inför besök! Känner mig lite "dum" om jag säger att vi inte vill ha besök direkt.

Min mamma är den som kommer att få komma först, eftersom hon kommer att ha sonen hos sig när det sätter igång & hon kommer och lämnar honom när vi kommit hem från BB. Vet att min mormor och moster kommer att vilja komma direkt och hälsa på! Vänner står inprincip redan vid dörren och väntar.

Svärmor och svärfar vill också komma direkt och hälsa på. Deras första barnbarn och jag förstår deras längtan. Men jag känner att jag vill ha några dagar att lugna ner mig, få igång amningen och allt vad det innebär. Kunna känna mig trygg och få varva ner. Men är rädd att folk inte kommer att förstå.

Och så dom här dagarna efter förlossningen med gråt. Minns hur det var med sonen.. 2-3 dagar efter förlossningen kunde jag börja gråta bara genom att någon sa "Hej". Grät och grät konstant utan att förstå varför. Blir det samma den här gången så känner jag att jag inte vill ha en massa besök här.

Vill kunna säga ifrån, på ett bra sätt.. men ja, jag vet inte.

Jag badade på förlossningen när jag väntade sonen. Då satt pappan bredvid mig och höll mig i handen och "hjälpte" mig att andas genom värkarna. Jätte mysigt att bada.. tända ljus och lugn musik :)

Goooodmorgon alla härliga brudar!!

Idag är det efterlängtade datumet äntligen här! BF!
Hoppas att storken inte har flugit vilse, och att lillbus vill ha sin födelsedag idag.

Jag har inte haft några känningar alls, förutom lite SD inatt, men ingenting som känts direkt "farligt". Annars är jag hemskt trött i kroppen och det känns som att varenda kroppsdel värker. Känner mig sååå hemskt tung!

Sonen är uppe och ska snart iväg till fritids. Har förvarnat honom att om han vaknar på natten och vi inte är här, så kommer mormor eller moster på en gång (tar ca 15 minuter för dom att åka hit) utifall det går fort och vi måste åka in. Så när jag väckte honom nyss så sa han "Men ååååh! Är DU hemma? Varför då? Jag som drömde att du var och fixade ut mitt syskon!" Haha, en förväntansfull storebror som också längtar efter lillbus! :)

GNÄLL!

BF+3 och verkligen inga känningar.
Dock så har mina leder börjat värka som tusan.. så fort det blir kallt ute så sätter reumatism skiten igång & jag får ju inte stoppa i mig smärtstillande, varken nu under graviditeten och inte sen under amningen. Så det blir en gråtfärdig höst & vinter. Ungefär vid den här perioden brukar jag få börja använda benvärmare & vantar. Känns riktigt sexigt medan folk fortfarande kan gå omkring i shorts och t-shirt.

Så.. idag känner jag mig "sjuk". Alvedon får jag ta, men det har jag ju naturligtvis inte hemma! Och det hjälper bara pyttelite. Men bättre än ingenting!

Känner mig som jordens tråkmamma till sonen också. Orkar ingenting & allt gör bara ont! Igår var han iallafall iväg och lekte med en kompis hela dagen, och dom ska leka hela dagen idag också.. så jag är tacksam att han har någonting att göra! Dom flesta av hans vänner är bortresta och kommer hem nu lagom till skolstarten.

Usch för att vakna och bara känna sig depp! Hoppas verkligen att ni andra har en myyycket bättre dag än vad jag har! Vill bara åka in och föda barn nu, få ut den lilla skatten och få min kropp tillbaka! Längtar nå oootroligt efter lillbus nu!

BF+14 och imorgon smäller det äntligen!

Klockan 15.15 skulle vi befinna oss på ultraljudsmottagningen för att göra en 42+0 kontroll. Ringde till FL igår och förklarade hur eländig jag känner mig, att jag inte orkar mera och att jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt (har skrivit detta på FB också, men skriver här också). Så dom sa att imorgon när jag kommer på kontrollen så kommer dom att sätta igång mig också!

Det ska bli så oerhört skönt, och sambon blev så lycklig efter samtalet igår att han grät!
"Äntligen! Äntligen får vi ut vårat lilla hjärta, och mitt hjärta blir helt igen.. det gör ont att se dig lida såhär".


Håller fortfarande hoppet uppe att det kan sätta igång av sig själv - än finns tid! Drömmen vore ju naturligtvis att jag slipper igångsättning & att det säger pangtjong idag & det sätter igång. Men är ändå så tacksam att veta att efter imorgon är graviditeten över och den lill* som ruvat gott inne i min mage så länge äntligen kommer att ligga i min famn!

Tack, fina ni! :)

Idag ska jag bara gå omkring och njuta av vetenskapen att det snart är dags! Småplocka lite i hemmet, gå igenom BB-väskan en sista gång och bara vila och samla alla krafter jag bara kan.

Trossan - Haha, åh! "Har ni badkar hemma?" Vilken karl! Men man förstår ju hur uppspelt och stressad dom blir, karlarna! Fick hemska magsmärtor när jag var i vecka 30 och ringde då förlossningen som bad oss komma in. Min karl visste inte vart han skulle ta vägen. Bara sprang omkring och yrade, och när han skulle gå ut genom ytterdörren så glömde han öppna den -.- Så han kom in med bula i pannan & jag med smärta i magen! Sexigaste paret ever!

Hoppas att allting går bra!! :)

29/8 klockan 22.27 föddes äntligen våran lilla skatt!

Det blev en liten Pontus, 3916 gram och 49 cm lång. Född i vecka 42+0.
Helt fantastisk är han & det går inte att slita blicken ifrån honom.