Augustibebis 2012

Ja den är i framvägg, och jag fick en ordentlig smäll på magen för nån månad sen som har gjort mig mer nojig at den kanske skadades då..

Jag vet förra gången tänkte man inte så mycket på vad som kunde gå snett, men nu när man har lyckats få ett friskt barn där allt gått bra känns det lite som att sån tur kan man ju inte ha två gånger.. ! 

Så! Fick komma till direkt hos bm så jag kastade mig iväg! Hjärtljuden var bra (varierade från 142-150) och låg ungefär som senast och även om bebis var lite segstartad så fick bm sig en spark Hon tyckte det var en tydlig spark och jag tyckte det var en svag, vilket fick henne le och tycka att bebis har "skämt bort oss" några dagar!!

Som många andra också fått höra sa hon att det är bra att man är uppmärksam på förändringar, men att det inte behöver vara ngn fara för det. Bara att höra av mig igen om jag vill komma och lyssna så man inte behöver gå och oroa sig i onödan.

Detgodalivet:
Min son har ingen som helst utvecklingsstörning. Han har "bara" atypisk autism och adhd och är helt "normalbegåvad". Men de tyckte ändå att han skulle passa i särskoleklass med andra autistiska barn.
Nu passade an inte in där alls, det var 5 barn och fem pedagoger i klassen. Men de andra barnen hade ju autistiskt syndrom och var på en helt annan nivå än min son. Min son har mest svårt att tolka andras signaler, svårt med ögonkontakt och så... För min sin är det mest adhd'n som ställer till det för honom och det märkte ju skolan. Så han fick sen börja i vanlig klass i vanlig skola... Han har inte en egen resurs längre utan de har en extra i klassen bara
Han får medicin för sin adhd och han är som ett helt annat barn.

Katten: ja vi får vårdbidrag för vår son.

Sommaren: hittar du en mjuk hjälmmössa med skärm så kan det vara något. Drag i öronen ska de inte få. De skyr verkligen ljuset och solen, så egentligen är skärmen onödig.
Strumbyxor tycker jag ser löjligt ut innan de fått hull på benen, så efter 3 mån är det gulligare. Men så är jag lite anti mot klänningar också och det är ju då man brukar ha strumbyxor till. Klänningar blir bara knöligt och är inget som man orkar hålla på med till vardags förrän de kan sitta upp själva.
Vantar: det är bättre att hålla naglarna korta istället genom att riva av dem. Overaller med vikmudd är det bästa sen när det blir kallt.

Jag är nog mest orolig för att mitt ärr efter kejsarsnittet ska gå upp. Annars är jag inte så orolig, går inte och tänker så mycket om jag känt bebis på länge och försöker få fram rörelser. Jag tänker nog mer positivt på framtiden än vad jag gjorde förra graviditeten.
När någon pratade framtid och smidde planer med bebisen inräknad, tänkte jag alltid för mig själv "ja, om allt går som det ska". Jag hatade uttryck som "tänk nästa jul, då är det en liten 3-månaders bebis som kan titta på fina granen", dessa visioner fick mig att alltid måla upp ett scenario med motsatsen, att vi sitter och glor på den där jäkla granen utan bebis och kommer ihåg att NN sagt detta om bebisen ett halvår tidigare.

Förstår inte hur det kan vara så olika det här med sjuskrivning för foglossning? Jag får gå via vårdcentralen, har frågat om mvc har egen läkare men de sa nej och att man går via dom. Skrev ju förut om läkaren som inte ens visste vad foglossning var eller knappt undersökte, och skrev världens torftigaste intyg... well, fick ju träffa ny läkare dagen efter som var något bättre och blev sjukskriven två veckor till att börja med, som går ut idag. 

Så idag var jag dit och träffade en ny stafettläkare, som knappt heller kunde språket (förstå mig rätt, jag har ingenting emot utländska men jag tycker det är sjukt viktigt med förståelsen just inom sjukvården...) och jag märkte att han inte förstod allt jag förklarade .Han skrev iaf ett intyg och förlängde två veckor. Förklarade att jag går på semester den 15 juni och frågade om han inte kunde förlänga fram tills dess, men man kunde bara förlänga två veckor enligt honom. Vad jag förstår blir vissa sjuskrivna ända fram till BF? Nu måste jag ju dit runt den 7e juni IGEN för att fixa en sjukskrivning till i en vecka. 

Tog dessutom upp mina onda sammandragningar som jag får när jag går/är igång för mycket, har tagit upp det med BM och enligt henne är det bara att ta det lugnt. Tänkte att det kanske var bra om det står med men då sa han bara "jaa första graviditeten är man så orolig, man kan vara arg och ledsen, nästa går mycket bättre". Hallå det var väl inte mitt humör som var problemet? Gah blir så matt. Räknar med att få avslag från FK, får se skatteåterbäringen som min "lön" i juni istället för en rolig bonus som jag hade hoppats på. Lite bitter idag jaaaa, haha ;)

Ernst kirsteiger trillade in på jobbet nu :) i flippflopp, han älskar min mat och jag går på moln :)

Jag var hos läkaren idag (träffar gyn istället för barnmorska varje gång). Allt var bra. Jag har däremot alltid socker i urinet vilket normalt är väldigt illa, men på glukosbelastningen som jag gjorde förra månaden så visade det jättebra värden. Läkaren förklarade det som att hos vissa kvinnor släpper njurarna igenom socker just när de är gravida, som om filtret inte riktigt fungerar men det är ändå inget farligt.

Allt var bra, fick ligga och lyssna på CTG i en halvtimme och sedan gjordes det sista standardiserade ultraljudet. Är i v 29+6. Lårbensmåttet visade på mer än två (!) veckor över, men magen och huvudet hade nu gått tillbaka till normalt från att tidigare också legat över. Det blir väl en kopia av min man som är lång och smal som en sticka. Bebisen beräknades nu väga 1630g och beräknad födelsevikt ca 3400g, d.v.s. helt normalt. Och jag som oroat mig för en jättebebis. Nåväl, han är inte ute än.

Frågade läkaren ang att jag tycker att rörelserna avtagit lite och han menade att det är normalt, de har sina perioder. Och så sa han att det snarare kunde vara ett tecken på att bebisarna var stressade om de rörde sig ovanligt mycket. Nu vill jag inte skrämma er som har livliga bebisar utan bara lugna er som har lite lugnare. Tror att det mesta är normalt även om man förstås ska vara uppmärksam på förändringar. 

Bebisen låg för övrigt med huvudet upp och rumpan ner. Stämmer ganska bra mot vad jag gissat då jag känt något som skulle kunna vara huvudet i överkant och har haft konstiga "hugg" mot urinblåsan/urinröret. Han ligger väl där och sparkas. Säkert också därför jag inte känner lika mycket sparkar mot utsidan som jag gjorde innan.