Augustibebis 2012

Imorgon är det dags för inskrivning och vul. Vi ska även ha bestämt oss om det här med kub. Åhh jag velar!!

Ja, det är normalt i en graviditet att känna så

Jag kommer nog göra KUB för att få det tidiga vul:et, annars erbjuds inget sådant i min kommun. Alternativt försöker jag titta på att få ett privat.

Tidigare har jag valt bort KUB. Trisomi 13/18 är båda extremt ovanliga och kan dessutom i de flesta fall upptäckas på rul. Och DS tycker jag inte är så mycket att ojja om.

Risken/möjligheten att få ett barn med Downs syndrom är ungefär 1,2 per 1000 födslar (1 på 700)

Risken för t18/t13 är ungefär 0,1 på tusen födsar (dvs 1 på 10 000)

Det är sannorlikheten för dessa syndrom som KUB mäter. Man ska komma ihåg att detta är en extremt liten del av alla möjliga funktionsnedsättningar ett barn kan drabbas av. Utvecklingsstörning, autism, CP, ADHD osvosvosv... 

Risken för autismspektradiagnos är exempelvis 6 på 1000 och jag skulle personligen säga att DS på intet sätt är ett svårare funktionshinder att möta, snarare tvärtom 

Men liksom DS och de flesta andra funktionshinder är det i huvudsak föräldrarna som får ta en extra börda. Den generella upplevda livskvaliten är lika hög hos funktionshindrade som hos människor i allmänhet.
 
Sedan tillkommer alla andra möjliga sjukdomar och negativa livsförutsättningar man som förälder oroar sig för: cancer, missbruk, kriminalitet, depression, arbetslöshet, bostadsöshet, självmord...det är ju saker som drabbar barnet mer personligen. I första hand vill i alla fall jag ha ett barn som är lyckligt, och det är svårt att få några förhandsgarantier på.

Jag är inte så mycket för att väja och vraka. Jag vill helst inte ha trilingar då det skulle innebära mycket uppoffringar för oss som föräldrar och att syskonen får stå tillbaka. Av samma anledning ser jag helst att barnet inte har Downs Syndrom. Men om det nu skulle visa sig vid en undersökningar det är just detta jag bär på ja då är det vad får, och det blir nog lika bra när jag fått vänja mig vid det.   

      

      

Arigold: Grattis- hoppas det går väl den här gången. Då jag är mitt uppe i ett missfall undrar jag lite över hur länge du blödde, kände du kommande ägglossning eller blev det bara av en slump?

Uppenbarligen inte bra (tunna skivor lika med en massa yta per matbit) men man måste komma ihåg två saker:

1) Det är förstås ok om maten är nyuppskuren
2) Listeria är riktigt ovanligt.

Alltså, undvik mat som legat framme oklart lång tid, och mat som gått ut eller snart går ut.
I övrigt tycker jag att listerialarmet är överdrivet. Det finns mycket som är farligare än att äta brieost, smittorisken är pytteliten (t ex enligt samma oddsmässiga resonemang borde gravida aldrig köra bil, för det är mycket mycket farligare för både barn och mamma).

Det borde pratas mer om andra saker - som kaffe, ibuprofen, passiv rökning. Till exempel. 

Och all besprutad mat vi äter!!! Detta vet man går över i fostret, liksom miljögifter osv. Se "underkastelsen" till exempel.

Jag har bf ca 19 augusti. Har kämpat i nästan ett år att få till ett syskon till vår tjej och nu är det äntligen på gång :) Jag mår ganska illa, kissar mycket och har mycket växtvärk, precis som jag hade då jag var gravid senast. Ska på inskrivning den 3 januari då jag har gjort kejsarsnitt med första och har ungefär 1000 frågor till bm nu med andra. Spännande och roligt är det förstås, lite svårt att förstå att jag verkligen är gravid :)

Berättade för mamsen och pappen igår, när vi åt efterrätt och hade öppnat alla klappar.
Jag: vi har en till julklapp också.
Mamma: jaha?
Pappa: ni skulle ju inte köpa så mycket klappar!
Jag: det är inte bara till er, det är mest till oss.
(Mamma tittar upp från tallriken och börjar se fundersam ut.)
Jag: men den kommer inte förrän augusti
Mamma: är du GRAVID???
Jag: Hehe, jaa!
Mamma: men vilken vecka då?
Jag: det är ju jättetidigt, men lika bra att berätta. Du skulle nog avslöja mig snart ändå.
Mamma: hur lång tid har du gått över tiden?
Jag: eeh... Tre dagar...typ
Mamma: meh! Då har du inte testat ens ju (lite moloket)
Jag: JO! Tror du jag skulle berätta det annars eller!!
Mamma: på min tid var man tvungen att vänta 14 dagar...
Jag: ja, men nu kan man testa t.o.m 5 dagar innan
Mamma: ok, men det är fortfarande tidigt...var beredd på att du kan bli besviken.

Alltså inga glädjetjut från päronens håll. Förra gången berättade jag också direkt efter plusset och då trodde hon heller inte att jag testat. Hon gladde sig inte åt graviditeten förrän efter femte månaden. Då började hon prata framtid och om bebisen. Hon är rätt praktisk min mor.

Goddag tjejer,
Tog detta igårkväll men håller mig lite sådär fram tills vi gjort VUL
 

hoppsan skickade iväg lite fort