Augustibebis 2012

Vet inte om jag är uttråkad bara men jag har de senaste dagarna en otrolig hunger och sug efter massa saker. Tycker jag småäter hela tiden även om jag försöker stoppa i mig mättande saker och inte (bara) sötsaker och skräp. Typ ett kokt ägg, lite keso, en smörgås osv. Men ändå känns det som om jag inte får nog.
Kan ingen säga att det är ett tecken på att kroppen samlar energi inför en närastående förlossning...?

Ingen svepning för min del, BM tyckte de var bättre att låta kroppen sköta sitt. Dessutom verkade hon stressad. Suck kommer vara gravid resten av livet!

Inatt behövde jag bara gå upp och kissa en gång, rekord! Woooho!

Och tillskillnad från Gadget så är jag inte hungrig alls, får påmina mig själv om att äta snarare, fast det kanske beror på att det är så kvavt och varmt just nu :)

Gadget: samma här!!! Jag tror att det i mitt fall beror på att jag är uttråkad. Jag är van vid att åka till jobbet vid sju på morgonen och jobba till 16-17 tiden, hämta barn, laga mat, läsa läxor, tvätta kläder, se till så barn borstar tänder, duschar och kommer i säng i tid.

Nu jobbar jag inte, barnen är i turkiet på semester (kommer hem på torsdag). Jag har lixom inte ens någon tvätt att tvätta.... Ovant att bara sitta rakt upp och ner i soffan utan en massa måsten :-/

Vad göra?
ÄÄÄÄÄÄTAAAAAA!!!

* Barnolja/ apotekets naturliga olivolja
* Termometer (rumptermometer är att föredra)
* Puder
* Inotyolsalva (magisk salva för små röda rumpor, funkar dock inte mot svamp),
* Daktacort kan vara bra att ha hemma senare om de utvecklar svamp (först brukar det uppträda som torsk i munnen, kolla med bvc innan behandling).
* Tvättlappar/våtservetter
* Blöjor :)

Hittade den h är på apoteket *Ett komma-hem-paket för nyfödda

http://www.apoteket.se/privatpersoner/levamedsmabarn/common/produktinformation.aspx?Varuid=P10021

Maaya jag var öppen 1 cm när de gjorde på mig. Kommer inte ihåg hur tappen var. Men jag åkte hem efter hinnesvepningen och det startade spontant8 timmar senare. Men var i vecka 39+4 så det är ju möjligt att det hade startat i alla fall.

Ojoj har också läst ikapp idag och ser att det bara ploppar ut bebisar. STORT GRATTIS till er och jag är verkligen avundsjuk på att er långa väntan är över. Efter min vurpa igårkväll har jag faktiskt inte ringt sjukvårsupplysningen här i Schweiz. Bebis rör sig som vanligt och jag slog inte i magen direkt utan först med armbågen å sen med höften. Jag som inte haft en enda krämpa under hela grav har nu så jävla ont i höften så jag knappt kan röra mig ur soffan.

Från apoteket har jag också köpt salvor å babyolja å allt det där, men blev även tipsad å köpa en sån mjuk hårborste, snorsug (kanske till senare?) ögondroppar om bebisens ögon varar, badtermometer, bebistops samt barnalvedon (måste också va till senare för man ger väl inte en nyfödd alvedon?) Antar att man borde skaffa en bra örontermometer sen också. 

Det jobbigaste med att vänta på bebis tycker jag är att jag inte helt fullt kan slappna av och bara känna att allt kommer gå bra, bebis kommer vara frisk och förlossningen klarar jag som alla andra. Får hela tiden för mig att bebis ska dö där inne i magen för moderkaksavlossning eller att den ska dö vid förlossningen. Jättedumt, jag har ju mått tiptop och bebis är ju knappt still en minut i magen så har egentligen inget att känna oro över. Hoppumas jag inte skrämmer upp andra med mina dumma tankar.

Är ni också ängsliga? Här skiner solen å det är 25 grader men jag sitter nog inne ändå har inte lust till mycket idag.

Trossan- herregud va hormoner man har som flödar, jag blev tårögd av att du tackade mig för inlägget :) haha!

Kan man få hinnsvepning i v 38 av någon viss anledning?

Hejsan tjejer, jag ser att ni skriver om forhallandet nar bebben ar har... Som ni sa tidigare sa ar det viktigt att forsatta ta hand som sig sjalv och sin partner... Innan varan son kom till varlden tog Vi tid att diskutera hur Vi ser vara roller som foraldrar. jag har en stark karaktar och har kanske lite svart att ge plats till pappan. Det ar inte latt for d'en nyblivna pappan att hitta sin plats efter 9 manaders kontakt mellan mamma och barn . Jag tror det ar viktigt att Vi mammor/fruar ser till att papporna far njuta av sin roll som pappa, att de kanner sig viktiga och respekterade. Den forsta tiden for oss handlade om barnet barnet och ater igen barnet. Han hade ingen erfarenhet av barn sa han hade tendens att dra sig tillbaka och lata mig ta hand om Bebis. Jag gav inte efter och visade hur man gor och forsokte lata bli att ratta honom héla tiden.... Tillslut att se sin man ta hand om bebisen och lyssna pa hans asikter gjorde mig alldeles varm av stolthet. Karlek