Augustibebis 2012

Emelieofgbg; de har kommit av sig själv, i förrgår natt!

Okej! När har du BF? Spännande, hoppas det blir tätare nu och att det blir bebis för dig snart

Har bf den 10e!
Nyss gick slemmis o nu är på väg till falu bb!

Har inte hängt med här så mycket. Men massa bebisar är på g. Grattis till er alla som fått Sina små sköna :D Nu till mitt gnäll . Min ångest har vuxit sig starkare och jag mår så dåligt på grund av att min bebis skulle ju inte vara här än plus att hon är så pass dålig gör att min ångest inte kan släppa. spelar ingen roll att jag inte kunde göra nått, jag mår dåligt ändå. Vi kommer inte hem i varken augusti eller september. Så kan ni ana varför jag mår dåligt för vad min dotter får jobba och hennes kropp går för fulla muggar. Nej fyfan, Ja kanske fel ställe att. Deppa på när ni har en positiv dialog här :)

FruKå: vad spännande, håller tummarna! :)

FruKå: lycka till!!!

Tjejer, jag har en fråga och undrar om någon kan hjälpa mig. Somnade framför tv:n och har som i en dimma för mig att bebisen har sparkat något så otroligt och att jag samtidigt haft en sådan smärta i magen. Är det någon annan som haft liknande känsla? Vår bebis har varit väldigt aktiv idag och i skrivandets stund buffar han lite. Har eg bf idag 9/8 !

Angelica: fy vad jobbigt för dig, för er, att det har blivit såhär!! Kan ju inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad det är ni måste gå igenom, men tycker du är helt fantastisk som kämpar på!! Man har ju inte så mycket annat val när det kommer till ens barn, men när det är riktigt tungt så önskar man att man kunde få pausa livet några dagar för att få hämta nya krafter. Att bli o vara mamma är en resa som från första stund är större än ngn annan du kommer göra i livet - på gott o på ont. När den där mamma-berg- o dalbanan når sina högsta toppar så gör det ibland så ont av glädje i kroppen att smärtan nästan blir för intensiv att orka utså - o då är det av glädje, hur blir det då med smärtan...? När man hamnar allra längst där nere, när man står helt maktlös inför ngt som ens hjärta o allt i livet måste tvingas gå igenom medan man själv får står bredvid o se på, när man lägger all skuld på sig själv för att man känner att man på något sätt är en del av orsaken till det där onda - vad gör man då?? Du kan bara finnas där o så länge du gör det så gör du precis så mycket du kan för din lilla flicka just nu. Älska henne, bryt ihop, kom tillbaka, andas. Det blir bättre, alltid blir det bättre - frågan är bara om hur lång tid det tar o hur kämpig resan dit är, men jag är helt säker på att du grejar det, den styrkan (även om det inte alltid känns så) kommer liksom på köpet med det där fantastiska lilla knytet du fick för inte så länge sen!! Jag hoppas att du har blivit erbjuden stöd o ngn att prata med, o att du isf inte är för rädd el stolt för att ta emot den hjälpen - den kan vara guld värd om du får träffa rätt person! Du är inte ensam även om jag förstår att det är precis det du känner dig som just nu i det där svarta hålet.. Många kramar o tankar till dig o din familj!!!!!!

Angelica - den ovisshet som du lever i och har levt i ett bra tag nu är inte lätt att hantera. Ångest är ett sätt för kroppen att signalera att det är ngt som vi behöver uppmärksamma och lösa, även om det som i ert fall inte är så mkt mer än det du redan gör som står i din makt. Stöd från nära och kära är guld värt och kan göra att vi orkar lite mer och lite längre, men ibland kan vi ändå behöva hjälp... Vad som är en hjälp för just dig vet jag inte, men fundera på om du vill ha en kontakt för din egen skull och be vården om hjälp att få tag på någon. Det kan vara ngn att prata med (kurator, psykolog eller kanske en anhöriggrupp med andra föräldrar som upplevt liknande det du nu står i), det kan vara läkare som kan ge dig medicin som kan hjälpa dig må bättre, eller helt enkelt kolla så att den långvariga stress du har levt med inte gjort att din kropp har använt sina förråd och reserver så att du nu har det jobbigt att orka med även av den anledningen. Tidigare har du skrivit att du haft svårt att få i dig bra mat regelbundet, du kanske kan få tips på kosttillskott, vitaminer och mineraler eller kanske näringsdryck som kan ge dig bättre fysisk ork. Frisk luft, solljus och en promenad kan också göra mkt i all enkelhet. Ta dig ut en stund så att du får miljöombyte och en liten paus när det är möjligt. Försök göra sådant som du tidigare har uppskattat och funnit glädje i! Om du tycker om att skriva så ta en stund om dagen då du skriver - spelar du ngt instrument så kan du kanske spela för både dig själv och din lilla kämpe - målar du eller är du fotointresserad så kan du leta upp fina/intressanta/spännande motiv (och det kan du ju även dela med din dotter i framtiden)... Oavsett vad du har för hobby eller intresse så försök hitta ett sätt att ägna dig åt det - även om det i början kanske inte lockar så är det faktiskt ett sätt att ta hand om dig själv.

Precis som du säger så blev det inte som du trott, hoppats och drömt om när din dotter kom till världen. Det är inget som någon av oss kan ändra nu, sådan är verkligheten helt enkelt... OCH det är helt mänskligt och naturligt att sörja drömmarna om det som inte blev... OCH att samtidigt glädjas åt det som ändå hände! Du har din starka, kämpande dotter hos dig och hon har dig!!! Din fina lilla tjej som inte gett upp trots alla uppförsbackar ni fått ta er över.

Du och din dotter har fått en start som ingen av oss hade önskat... Vi andra tänker på er och gläds med er när det går framåt och vi skickar våra innerligaste lyckönskningar när det är kämpigt för er! Skriv här när du orkar, vill och behöver.

Nehepp Hörrni. Det blev nio minuter mellan, tio minuter, 20 minuter å sen inga mer. Jag tror jag har en sån som ninime, en liten Luring... Hade varit kul å veta om man öppnar sig mera av värkarbetet hemma eller om det står stilla på 4cm? Men min bm är så stel å tråkig så där får jag ingen hjälp.

Hejja frukå! Hoppas det går bra!!

Angelica- tänker ofta på dig och Sofia. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag känner med er och jag önskar innerligt att det går åt rätt håll... Och som några skrev, att du ser till att prata med någon utomstående. Det är då viktigt fast det kan kännas som om man inte behöver det... Styrka!! Kram!!