Augustibebis 2012

Tjat om att föda - Jag har inte fått så mycket tjat riktat mot mig. Det är min pappa som gjort klart för mig vid 2 tillfällen redan för flera veckor sedan att jag måste föda innan den 25:e (BF+6) för då åker han på jobb igen. Med kommentaren att "Det är ju andra barnet så det borde ju inte vara några problem" och min sambo då som påminner mig om att få igång förlossningen varenda dag innan han går till jobbet, och frågar med stor spänning varenda dag han kommer hem från jobbet hur det går och om jag känner något än. När jag svarar nej kan han fråga idiotiska frågor som typ "varför?" och sedan har han gjort klart för mig att om barnet låg i hans mage hade det redan varit ute "man känner ju sin kropp" lixom, och förlossning? det kan väll inte vara så farligt? det lan ju knappast vara värre än...... (Jag bara längtar efter att han ska få se mig med smärtor och då ska jag påminna han om vad han sagt, Mouhahaha).. Jag skulle vilja spela in hans resonemang på film och släppa in han i en bur med ett gäng gravida kvinnor som överstigit BF.. Några frivilliga?

Makinje - Ja det förstår jag men min kompis som just fått diadnosen havanddeskapsförgiftning och är i v 38 har fått åka hem och vila, hon ska bara gå på tätare kontroller osv. Så i vissa fall så kan man vänta ut bebisen och i andra kanske man kan få lite tid på sig och få hjälp att skynda på prossessen med hinnsvepningar/hormongel på tappen/Ta hinnorna osv. Om man vill slippa värkstimulerande dropp så finns det ju ofta många alternativ, det är ju bara prata med personalen på fl om det blir aktuellt :) Hoppas att allt ser bra ut idag nu, och annars får du bara vila vila vila ;) 

Mijja12 - Aha ok, vad jobbigt, men det kanske har påvärkat. Men tappen är ju i vanliga fall ca 4 cm lång och mot slutet av graviditeten så börjar den ju kortas ned sammtidigt som man börjar öppnas. När jag var på förlossningen med mitt första barn var tappen 2 cm lång när jag var 3 cm öppen. och denna graviditeten var tappen 5 cm i v 28 och sedan några veckor senare var den ca 2 cm lång innan jag börjat öppnas  . Så det är iallafall ett bra tecken :)

Nadja och Ellen - Välkommen Nadja! Kul att du hittat hit! Och Ellen ljuger bara ;), jag är med totalt desperat! Jag försöker bara intala mig själv (och alla andra) att jag inte är det. Igår blev jag skitsne på sambon när han skulle åka och hjälpa sin mamma med en sak och jag hade planerat "något helt annat" så nu fick han höra hela kvällen igår av sin störtlipandes, skitsura högravida flodhäst till sambo att det var hans fel att vi inte skulle få barn igårkväll/inatt som vi "garanterat" hade fått om jag hade fått hoppa in i en varm och go dusch -> Haft superbra sex och sedan bara myst framför en film.. GARANTERAT hade vi fått barn då! Och jag gjorde dessutom klart för han att idag kommer det inte funka för idag skulle jag veta att han gjorde det för att få bebis inte för att det är mig han vill ha,, haha (Missa heller inte den lilla detaljen att han inte hade någon aning om att jag hade planer stackaren) Piiiiinsamt!Och! Vi får inte glömma när han häromdagen skulle ställa tvättställningen i barnkammaren för att hänga tvätt eftersom "det var bäst plats där och där är ju ingen endå" jag höll på kasta ut både han och kläderna genom fönstret! Vi kan ju inte ha en tvättställning med kläder där om vi kanske måste åka och föda barn lixom, ska det vara så lillebrors rum ser ut när han kommer hem första gången??? Det är ett under att min sambo är kvar, men jag kan garantera er att han vill nog bara ha ett barn ;)

Angelica1991 - Så får du inte skriva! Det är klart du vänder dig till rätt tråd! Du är ju en av oss och tillhör våran tråd! Och jag är säker på att det är fler än jag som tänker på dig då och då! Vill du dela med dig och prata om vad som händer så finns vi här och kan bolla dina tankar och känslor med dig! Stor stark styrkekram från mammsen! <3

FruKå - Hoppas att din kropp fått återhämta sig efter lite sömn och att den nu kan sätta igång på riktigt! Och ja, 2 runga grejjer på magen det är ctg, den ena mäter bebisens hjärtljud och den andra sammandragningarna.
 

Nadja93 - Har du problem med barnets pappa? Jobbigt sånt. Själv var jag 19 år när jag fick min dotter och henne har jag tagit hand om aldles själv fram tills jag träffade min nuvarande sambo när hon var 2 år. Och jag upplevde bebistiden som den absolut bästa och mysigaste tiden i hela mitt liv! Jag tyckte det var underbart att vara själv! (Nu vet jag ju inte hur det ser ut mellan er och det är förhoppningsvis inte lika illa som det var mellan min dotters pappa och mig) Men vill du berätta så är vi fler med liknande erfarenheter här :)

Mammsen: okej för igår började det komma slem igen när jag torkar mig. För det har det inte gjort sedan i fredags då slemproppen gick. Nu kommer där slem hela tiden när man torkar sig. Är detta normalt?

Mammsen,Ahhaha vad du är rolig när du beskriver ditt humör och allt... Fniss... känner igen mig lite grann..

mammsen: ja det kan man säga.. jag har beräknat till den 18 augusti och han har inte precis visat att han faktiskt vill ha barnet jag väntar, Allting som är köpt har jag fixat, och han har vart med på ca 2 besök hos barnmorskan av ca 10 st. Han skulle ha kommit till mig idag men han "orkade" inte för att han jobbat natt.. Och då sa jag bara till honom att jag kan föda vilken dag som helst, Men fick till svar: ja men det är ju beräknat först om en vecka! 
Vadå?! behöver han inte komma bara för det?

Alltså tjejer är jag egoistisk eller får jag faktiskt tycka att han är korkad?  

Tycker han låter som de flesta killar, faktiskt.. min sambo har aldrig varit med på ett bm besök, och detta är andra barnet. Han gillar inte att känna på magen "för att han fattar inte vad som är så speciellt med det". Men ingalunda tokälskar han dotten och kommer  göra med denna ungen med, men han har aldrig köpt ett klädesplagg eller  så, nån leksak när vi är på ullared har han köp dock. Pratar aldrig om graviditeten och frågar mig aldrig hur jag mår.. usch vad hemsk han låter nu hahaha!

Mijja12 - Ja det hoppas jag värkligen att det är för jag har likadant ;) 

FruKå - Vilken tur att det inte bara är jag :P Men sambon har blivit ganska bra han med med sitt humör såhär på slutet, ibland undrar man vem det är som är gravid! Han har gått upp 10kilo fått massa cravings och har även fått humörsvägningar som heter duga. Han har haft rutor på magen hela livet och nu har han där en stor kula!!!!! Så sött, hahaTrots detta har han varit 100%säker på att vi skulle få en son redan innan vi lyckades bli gravida "eftersom han är så manlig och inte bär på några som hellst kvinliga gener" bara så ni vet! Tror ni han var stöddig när vi fick veta att det var en son :P 
 
Nadja93 - Jobbig situation, jag tror det är ganska vanligt att killar är ganska frånvarande under graviditeten och känner sig utanför spec när det är första barnet, det blir ju inte bättre av att de inte vet hur det går till heller! Just som det är vanligt att vi blir irriterade och förbannade av det ;) Min sambo är ju 38år och det är hans första barn, han har ju längtat efter barn länge och vi försökte bli gravida i över ett år. Kanske det gjort att han varit lite "med på noterna" från början och haft lättare att glädja sig åt graviditeten än andra. Men i de flesta fallen så trillar poletten ner när barnet kommer och pappan kan vara delaktig på ett annat sätt.. Jag tycker dock att du behöver förklara för han hur du känner och att du känner dig ganska ensam i detta just nu. Att du är ängslig och behöver hans stöd och uppmärksammhet! Jag brukar dessutom påminna min sambo om att "Jag är ju inte gravid så länge till" när han tycker jag är jobbig ;) Gör klart för han att mellan v 38 och v 42 räknas som vanligast att föda och bara 5% föder på BF dagen så han bör vara kontaktbar dygnet runt från och med nu! Pungt slut! 

Nu ska jag inte skryta! Men jag hade ju med en totalt ointresserad kille i första graviditeten. Men nu!! Jag har trott att han varit sådär delvis intresserad (Han har varit med på 2 eller 3 bm möten) men på föräldrakurserna var han hur påläst som hellst!! Där kom det fram att han läst om graviditet och förlossning i allt från mina gravidtidningar till illustrerad vetenskap och så vidare.. Han har kommit hem med en del söta inköp till bebisen, och han har ju varit den som valde den blåa färgen osv.. Han har dessutom tagit på sig ett stort ansvar inför förlossningen och det gör att jag känner mig så otroligt avslappnad och lugn inför den :) Han är underbar! Men han är en riktig gris ibland! När jag ser vår son i hans famn första gången kommer jag smälta av att se när han ser sitt barn första gången.. Det är obeskrivligt när man ser den kärleken!! Längtar!!!!

Idag var jag iväg på en extrakoll hos barnmorskan eftersom jag hade haft en aning högre blodtryck än vanligt, mitt normala undertryck brukar ligga runt 80-85 så det är högt i vanliga fall och nu hade jag haft 90 i undertryck.
Trodde allt skulle se bra ut som det alltid gör, men mitt undertryck låg på 110 (!) och jag hade +2 i äggvita. Vår barnmorska ringde till en läkare och nu ska vi till förlossningen klockan 14:00, och göra nya tester, ultraljud och ctg.
Känner mig i upplösningstillstånd, är så bortskämd med att ha fina tester och nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända. Om det t.om kan tänkas bli en igångsättning? Någon som haft liknande upplevelse? Är så orolig men har inte riktigt någon att vända mig till just nu, så jag tar hjälp av er.

Hoppas allt är bra med er annars, jag brukar alltid läsa det ni skriver men skriver sällan något själv.

FruKå: känns som du är näst på tur Lycka till!