Augustibebis 2012

Jag har en dotter på 16 mån. Hon låg i säte och det blev snitt 1 v innan bf. Hade då aldrig haft någon värk eller sammandragning. Så detta med att föda barn är något nytt för mig :)

Astro: skönt ändå att ni hade allt på mailen så att ni kunde överbevisa henne :)

Är på väg till FL nu. De gör inget för att stoppa upp det trots v 34, men de reagerade på att värkarna var så långa 50 sek. Det blir nog ctg och koll av tapp och hemgång.
Packade bb väskan i panik. En grå och en vit socka, stackars barn! :)

1 cm öppen, hemgång med Bricanyl.
Om inte värkarna avtar blir det förlossning snart.

Ctg:nu gick upp till 58 som högst, men det säger inte så mycket om kraften i värken, utan längden. Googlade runt lite medans jag låg där och det verkar bero på hur spänt bandet är osv. Mätte iaf upp 40 s värkar med korta toppar, men hemma har jag haft upp emot 1 minut långs och vart tionde minut.

Mästerkatten: har du mätt ctg och kollar hur öppen du är? Du har väl gått länge med förvärkar?

Tappen var 1 cm lång och 1 cm öppen. Fick Bricanyl för att kunna stanna upp det om det går. Det funkar sisådär bra, värkarna är nu starkare men inte lika frekventa. Är i v34+5.

Kan inte fatta att det är sant. Fram till två dygn sedan har jag inte haft en ända känning. Nu kom allt på en gång,

Helena: öppen 3 cm och lite småvärkar? Jag har legat och flåsat i 1,5 dygn och 1 cm. Tänk vad olika det kan vara!

Nu är jag så jäkla speedad. Precis som mamsen sa, det är så spännande! Har sovit fyra timmar senaste två dygnen pga värkarna. Speciellt när man vet att man borde sova, så blir det ännu svårare när man vet att det snart kommer en till värk.

Har precis spenderat natten på bb Sthlm. Vi var här en sväng igår på morgonen för att jag då haft värkar i 1,5 dygn och med ctg: n konstaterades värkar vart femte minut och senare 1 cm öppen och 1 cm mjuk tapp.
Vi fick Bricanyl och blev hemskickade och om det inte stannade av skulle vi kontakta FL igen.
Sagt och gjort, värkarna kom med full kraft vart tjugonde minut och vi åkte in igen senare på kvällen. Ctg igen och vaginalt UL (för att inte reta tappen) och de konstaterade oförändrad status. De gav mig Bricanyl igen och det stannade inte av. Därför fick jag stanna kvar över natten med Alvedon och ytterligare Bricanyl. Jag har haft värkar vart 20:e i 60 sekunder och de gör så inhelvetes ont. På något sätt har jag sovit mig genom hela natten, vaknat och klockat vart 20:e för att somna direkt.
Snart kommer ronden och jag kommer då föreslå borttag av Bricanylen. Den ger ändå inte full effekt och förlänger bara plågan. Vi kommer då antagligen få åka till annat sjukhus, här är det nämligen fullt på neonatalen.

Sommaren: här på bb Stockholm tycks magiska gränsen vara 35+0 och där är jag imorgon. Eftersom jag varit gränsfall så har det varit lite olika bud här på läkarna, men nu tycks det iaf vara slut på Bricanylen. Skönt att slippa pulsen och skakningarna!

Lustigt nog så har värkarna börjat avta självmant. Läkaren trodde det var pga penicillinet har kickat in. Igår hittade de lite bakterier i urinen, men det var väldigt lite. De skickade iväg på odling och satte mig på en tablett-kur direkt. Om odlingen påvisar någon bakterie som inte tabletterna biter på får byta sort.

Så om två timmar vet jag om det blir hemgång. Kravet är att jag ska öppnat mig mer än igår (1,3cm) och helst vara 3 cm öppen. Annars blir det hemgång med förhoppning att det stannar av ännu mer pga penicillinet.

Eva Tapper på Mamma Mia Söder hade jag som BM förra graviditeten. Hon var suverän!

Gadget: ett glas med vatten och en tesked bakpulver. Bästa husmorstipset
Det funkar på samma sätt som samarin:)

Grattis till alla nya bebisar i tråden!
Jag antar att det kommit några fler nu, har inte varit inne här på en vecka snart.

I fredags födde jag en pojke i v 35+0. Vid födseln var han blå och de förde hon snabbt iväg till ett annat rum. Han blev intuberad på Neonatalen hamnade i respirator, ff dålig syresättning. Därefter blev han förd till KS för att få bättre hjälp m bl a kvävgas. Blev inte bättre och nu sedan ett ca två dygn ligger han i en ECMO maskin.
Han föddes med hydrops, då vätska ansamlas i kroppen och förhindrar normal organutveckling. För hans del har han underutvecklade lungor och läckage, förstorat hjärta och kan inte syrsätta sin kropp själv. ECMO maskinen köper honom tid, men är vårt sista hopp. Hittills har vi kastats mellan hopp och förtvivlan. En tröst är att han får den bästa vård han kan få.

Ville bara informera, men inte skrämma upp er.

Lycka till med era bebisar! Kommer inte läsa så mycket i tråden mer. Kram

Sitter ändå här och bara pumpar brösten...

Hans hydrops hade nog upptäckts för några veckor sedan när man gjorde tillväxt UL och kontroll av moderkakan. Men hans stora bukmått viftades bort som ett troligt mätfel och jag skulle gjort ett mer noggrant TUL nu på torsdag, v 36. Hydropsen har gjort att lungorna och hjärtat inte utvecklats normalt IOM att vätska i buken och kring hjärtat har förhindrat en normal utveckling.

Hade han fått sin diagnos hade han inte fått födas vaginalt. Nu försökte man istället bromsa öppningsstadiet eftersom han bara var i v 34+. Öppningsfasen till 5 cm tog 4 dygn och därefter en relativ snabb förlossning (6 h) och på slutet var han väldigt trött och jag med för korta krystvärkar.

Jag ser att ni skriver om förlossningsbrev.
Jag skrev inget och litade på personalen till 100%, det fungerade bra!

Jag hade värkar vart 15:en min i tre dygn och öppnade mig till 5 cm. 1:à dygnet fick jag Bricanyl för att stävja förloppet. Det hjälpte inte. Tredje natten fick jag en sovdos eftersom de inte tyckte att värkarna gav så mycket och att jag behövde sova. Efter att ha sovit endast kvartar i taget 2 nätter kändes det välkommet. Trots morfin och Bricanyl fortsatte värkarna och under natten spydde jag. Jag hade under natten öppnat mig fr 2-5 cm och då var det bara att byta till förlossningsrummet, på med snygga skjortan. Efter dryga halvtimmen bad jag om EDA mycket för att jag tänkt att det kanske kan dröja innan natkosläkaten kommer. Hon kom nästan direkt, men eftersom jag redan då hade värkar vart tredje min och det kändes som de kom i ett, så var det otroligt skönt. Tre värkar senare och totalt smärtfri. Från att ha spytt och värkar som gick i ett. Helt fantastiskt skönt att få känna det efter flera dygn. Jag somnade direkt.
Vaknar av att BM kommer in med pilatesboll, visar mig gåvagnen och gungstolen. Jag ville bara sova! Så fort jag var uppe så kände jag trycket nedåt så jag lade mig ganska snabbt igen. Fick stå på alla fyra, sidoläge osv. Ganska snabbt fick jag behov att krysta, jag kände mig bajsnödig. Bajshålet liksom fladdrade i varje värk. BM sa att jag inte var bajsnödig, att det bara känns så, att jag inte kunde börja krysta nu för att då skulle jag inte orka. Kan jag inte få BAJSA, skrek jag i några värkar, tills BM sa att jag kunde testa att krysta lite. Japp, det kom bajs som hon snabbt torkade bort.
Därefter skulle jag hålla emot i många värkar. Att inte få krysta var jobbigt.
Därefter gick det ganska snabbt. Jag hade korta krystvärkar och de tillsatte värkstimulerande. De var oroliga för det på slutet, men det gav mig kraft. Att ha huvudet framme gjorde inte ont, det sved och brände, men var bara pepprande.

Innan kunde jag inget om andningsteknik, men BM guidade mig genom detta. Det betyder otroligt mycket att koncentrera sig på andningen för att inte få panik i värkarna. Andas in genom näsan och ut ur munnen. När värkarna var som värst lät jag "haaaa" på utandningen för att verkligen komma ner och andas med magen.
För att samla kraft inför att krysta i en värk andades jag korta snabba andetag för att sedan ta i så in åt helvete.

Det jag ville säga är att slappna av och låt kroppen styra. Lyssna på BM och kör gärnet! Det är en helt fantastisk upplevelse som jag absolut vill göra om!

Vill bara tipsa er nyförlösta med svullna underliv, fick tipset av min kloka mor.
Ha kompresser med koksaltlösning innanför bindan på det svullna området. Mina blygdläppar hängde ut och det skavde som faen i en vecka tills jag började köra med koksalt. På två dagar är läpparna nere på en nästan ok storlek.

Vi har fått en diagnos. Troligtvis är det Parvovirus som gjort vår pojke så sjuk. Igår kopplade de loss från ECMO och han få nu endast syresättning genom respirator. Nu är han nio dagar och jag har aldrig fått hålla honom, annat än några få sekunder då han var blå efter förlossningen.
De misstänker att han har fel på njurarna också och vi väntar på skiktröntgen. Jag är jättenervös över detta! Han kan ju inte ha dialysmaskin hela livet. Sedan oroar jag mig för ev hjärnskador pga syrebristen han hade i tolv timmar innan ECMO.

Ellen: skönt att höra att din dotter är ok trots syrebristen.
Innan ECMO låg han på syresättning nere på 70% i tolv timmar. Det är svårt att radera bilden av att se sin bebis blå så länge från näthinnan. Googlar man dessutom på det blir man skitskraj. Hittills har det mest handlat om överlevnad och jag har inte ens vågat fråga ang framtida men. Nu fokuserar man på respiratorn och hans njurar. Det är för tidigt för att se ev hjärnskador. Någon skiktröntgen av hjärnan gör de inte så länge läget ff är kritiskt.