Augustibebis 2012

Hej tjejer! Nu har jag massor att läsa ikapp.
Kom hem igår kväll efter 3 roliga dagar i Sälen. Nu är jag sliten och har träningsvärk i hela kroppen efter all åkning och lite för få timmars sömn.
Men vi har haft fruktansvärt roligt, ingen som uppmärksammat min dåliga alkoholkonsumtion, då jag hållt mig till ölen jag tog med och sedan drinkar utan alkohol.

Ser att ni diskuterar amning och ks.
Amningen för mig kändes mest som ett ont måste som jag kämpade mig igenom i nästan 9 månader. Tycker precis som någon annan sa att de var otroligt jobbigt att mina bröst inte längre var min egendom alls längre.
KS har jag ingen erfarenhet av och vill helst inte ha någon heller. Tror att om allt funkar som de ska så är de bäst för både mamman och bebisen att allt är så normalt som de bara går.
Men skulle något gå snett och de är den enda utvägen så skulle jag ju självklart inte sätta mig emot.

Novalina: ja dom skär upp livmodern när dom snittar, det är ju i den barnet ligger. För mig blev det akutsnitt sist men har inte hört något om att livmodern lättare kan spricka sen . Min bm sa bara på efterkontrollen att man helst skulle vänta ett år så den hann läka ordentligt.

Jag ammade i 14 mån. Inte alls vad jag tänkt men dottern vägrade flaskan. Kanske var jag inte påstridig nog eftersom amningen fungerade men jag minns att det kändes som ett fängelse efter ett tag då hon skulle sitta fast i mig dygnet runt. Känns illa att säga så men för mig var det jobbigt för det var verkligen hela tiden de första 6 månaderna. Den här gången ska jag försöka mer med flaskan så att pappa kan hjälpa till ibland

Maraja- jag tror bara det kan vara bristrisk om de korssnittat livmodern samt om man får för tätt eller tvillingar. Och de brukar ju ha en under uppsikt om man har risk för detta. (har en vän som korssnittades i akut ks.)

Jag vet faktiskt inte. Innan jag födde sonen trodde jag att jag kanske inte skulle kunna amma för jag kunde inte trycka ut en droppe ens men sen kom det bara igång av sig självt direkt, jag gjorde inget speciellt och han gick upp som han skulle. Var lite jobbigt de första dagarna då mjölken rann till för det gjorde ont i brösten men det tror jag inte man kommer ifrån. Hade även något litet sår i början men det läkte med amningsnapp. Jag ammade 5 månader men sen fick han tänder och bet mig så det funkade inte längre. Lillan ammade jag ett år. Det enda jag inte kan förstå är mammor som har bestämt sig innan första barnet för att inte amma. Försöker man och det inte funkar så är det en helt annan sak.

Usch, i morse kom det blod igen. Mycket mindre än förra gången men jag blir så orolig .
Jag ska ringa till blödningsmottagningen och se om jag kan få komma dit.
 

Jag vet inte men jag väljer att tänka att jag inte kan vara mer säker än så här på att det ska gå vägen. Har aldrig hört nån exakt statistik efter v 13. Tror det är ganska ovanligt faktiskt. Tänk på att de historier man hör om missfall efter v 13 antagligen bara är en uns jämfört med alla graviditeter som gått bra. 
Försök att tänka positivt, om man vill så går det faktiskt att styra sina tankar åt rätt håll. Och haka inte upp dig på ifall du inte hittar hjärtljudet de närmsta veckorna med ditt angelsound.
Själv har jag valt att inte köpa ett angelsound trots att jag verkligen ville ha ett, skulle man inte hitta (vilket är väldigt vanligt trots att bebisen lever) så skulle jag få panik.  

Novalina:
Det är ju i livmodern barnet ligger i, hur ska de annars få ut den om de inte skär i livmodern??
Jag vet inte exakt varför som jag skrev, men det är nog bara att googla på  

Det som jag upplevde negativt med snittet var först och främst att förlossningen inte gick så som jag hade tänkt. Det värsta man kan göra är att måla upp en drömförlossning och det felet hade jag gjort. Så när det inte blev som jag trodde blev jag så sviken på mig själv. Tyckte jag var så värdelös. Nu var det inte mitt fel då min tjej låg i pannbjudning och därför inte kom ut av sig själv, men det hindrade inte mig att tycka det var botten.
Jag är en väldigt smärtkänslig person och smärtan efter snittet var inte att hurra för. Personalen på BB gjorde inte saken bättre då de vägrade lyssna på mig -en nybliven förälder som var nyss fyllda 21 år. För, vad visste jag? Tydligen ingenting. Tsss.
Så summan av hela upplevelsen blev en katastrof för min egen del. Snittet i sig var väl inte så hemskt men allt annat runt omkring var inte riktigt min grej. 
 

Har inte skrivit så mycket här men drar mig ändå ut tråden då det blev bekräftat missfall idag i v.11+0. Fostret hade slutat växa redan i v.6  

Stor kram och lycka till alla ni andra!  

Det var en bebis i magen. Herregud vad jag grinade. Så skönt. Tack för allt stöd. Nu jäklar ska jag vara gravid på allvar :)

Fy vad tråkigt. Skickar styrkekramar till dig!
Jag var 20 når mitt första gråa hår kom, utan att vara gravid. Idag vid 36 så måste jag färga håret ofta för att dölja dom.