A R skrev 2012-01-29 12:50:09 följande:
Vilken chockmorgon, först vaknar jag helt utvilad och glad över jag inte mår illa.
Äckelvarning!!
Vaknade kl 6 och kl 9 börjar jag blöda rejält och en klump kom ut, helt förtvivlad.
Blödningen avtog redan efter 10-15 min och vi ringde sjukvårdsupplysningen som trodde på missfall, tyckte inte det var nödvändigt att kolla upp för kroppen tar ju hand om missfall själv (okänsligt).
Ringde gynakuten i och även där sa de samma sak och att om det inte var missfall skulle jag ju märka det inom några dagar om illamåendet och spänningarna i brösten fanns kvar, jag sa att jag faktiskt vill få ett klart besked på att det är ett missfall och fick svaret "ja, vi kan ju inte hindra dig från att komma in akut" .
Väl där inne träffade jag en väldigt rar sköterska och sedan en bra läkare och där fanns det lilla pyret kvar, med ett hjärta som slog!!! Allt såg bra ut och han sa att det fanns inga spår efter ett andra foster utan det var troligen en del av livmoderväggen som lossnat och stöts bort.
Ni kan gissa om denna dag (fast bara halva dagen gått) känns som en hel evighet med ett känsloliv som åkt berg- och dalbana.
Nu ska jag, trots att solen skiner, gå och krypa ned i sängen och ta några djupa andetag och njuta av att jag ÄR gravid!
Oj, oj, oj... Ja förstår VERKLIGEN att det var berg- och dalbana... Vad skönt att det gick bra!