mammsen skrev 2012-06-22 10:18:53 följande:
Hej tjejjer! Jag skiter i midsommar idag! vi äter lite gott i trädgården bara jag och sambon och dottern istället.. Och så frossar vi i jordgubbar.. Thats it. Någon som funderat något på dop? Jag kommer nog undvika dop bara pga att jag inte vill samla familjen.. Fruktansvärd ångest över detta.. Min mamma och pappa har varit i extremt krig sedan jag var 4, men sedan jag fick dottern för snart 5 år sedan har de varit sams och nu har det nästan vänt varav min mamma istället blir lite klängig och ska prata gammla minnen och sånt istället bara för att göra hans tjej sedan 10 år svartsjuk.. Hans tjej har dessutom ALDRIG gillat mig och det känns oerhört viktigt att de inte krockar i onödan.. Sambons mamma och pappa lever med isär med nya familjer men de kommer jättebra överens. Min och sambons mamma är ju bästa vänner sedan många år tillbax men de ska ständigt tävla om vem som är bästa mormor eller farmorn och ibland kan man känna spänningen mellan dem. Min pappa har inte träffat någon i sambons familj och det skrämmer mig! Våra pappor och deras familjer kommer komma toppenöverens det vet vi...... Men min pappas familj och sambons familj kommer INTE komma övberenns.. Min pappa lever lite av ett lyxliv, han är inte snobbig på något sätt utan en gammal gangster som är väldigt principfast och står för vad han tycker och tänker.. Han är dessutom OTROLIGT smart och det går inte att argumentera med han utan att förlora, och oftast helt ändra åsikt med.. Sambons mammas familj däremot är mer en bunt halvkorkade lantisar.. Hans mamma är VÄLDIGT speciell och man får lära sig att bara låtsas att man håller med för hon klarar inte att någon säger emot, hon har ett jävla temprament och kan vara en riktig ragata. Hennes gubbe är en riktig gris. Kan inte uppföra sig överhuvudtaget och rapar och fiser och beter sig ohyffsat mot andra, han bara gapar och skriker på sin son hela tiden och han är hårdhänt och elak mot deras (och andras) djur. Han är lång och kraftig och när han slog deras förre (nu avlivade) underbara rottweiler rakt över käften för att hon lyfte huvudet när han hade sagt ligg så klappade jag till han och gav han en jävla utskällning.. Jag har vid flera andra tillfällen rykt ihop med både han när han behandlar djuren illa och med sambons mamma när hon försvarar honom.. Han behandlar andras djur likadant och om han rör min pappas hund kommer pappa att sänka han.. Jag vågar inte låta dem träffas.. Jag känner sådan otrolig ångest och eftersom jag inte är uppväxt med min pappa utan vår kontakt växt till sig när jag varit vuxen så kan jag inte riktigt prata om denna oron med han. Att jag eller sambon pratar med hans mammas familj om detta skulle bara göra dem välldigt arga och de skulle inte ha någon förståelse.. Jag är ledsen för jag vill ha ett dop, jag tycker det är en fin grejj, men det kommer inte att fungera.. Vi har pratat om att utesluta sambons mammas familj men det känns otroligt elakt! och då finns fortfarande problemet med min slampiga mamma... ursäkta utrycket! Men hon klänger på alla, hon kommer klänga på min papppa och hon kommer klänga på sambons,, hon bara är sån.. flirtig med allas män,, och ser ner på alla kvinnor i princip.. Är det någon mer som har liknande problem?? På ett sätt vill jag samla familjen för sambons styvfar skulle värkligen behöva sig en som min pappa som körde över han totalt när han beter sig illa och gapar på sin unge hela tiden eller beter sig illa mot ett djur osv.. Men inte på min sons dopdag! Pappas tjej som dessutom ALDRIG behandlat mig väl har värkligen ansträngt sig sista åren.. Börjat hälsa när jag kommer dit och så vidare, nu är hon trevlig och vi kommer överenns... HON har erbjudit sig att vi kan ha dopet i den jättevackra kyrkan brevid deras hus och de kan ordna kalaset efter, hon är chef på något konferangs/restaurang ställe och brukar ordna hem med långbord och hon har värkligen känsla för inredning osv.. så de har erbjudit att ha kalaset hos sig.. De har ett finrum på över 50kvm2 och jag känner mig på ett sätt så ärad! Vad ska jag göra? Jag är ju inte troende, men dottern är döpt och jag tycker det är en fin sak.. jag vill dessutom inte göra olikt mellan barnen..
Ellenbmt - Jag känner igen mig i din beskrivning, jag ver med "on top of the world" förra förlossningen, smal, snygg och jävligt nöjd. Jag slapp alla jobbiga gravidproblem (utom det jävla illamåendet i början) Snabb och smidig förlossning hade jag med.. Nu är allt tvärs om, Gammal, fet och ont överallt och hela tiden, gnällig och surig som fan och känner mig inte alls som "den söta rara grannflickan" längre utan mer som "den sura elaka kärringen i stugan i skogen som föräldrar varnar sina barn för att gå nära" ni vet, den där surkärringen som har häxhaka och stor finne på näsan..
Huj vilken soppa! Jag tänkte först att ni kanske kunde hålla ett litet dop, men förstår att även det kan vålla problem när någon erbjuder att ordna hälften. :/
Såna familjegrejer är hemska, har också delar av min släkt som tar illa upp av saker och ting, men jag har valt att inte anpassa mig.
jag respekterar att folk lever sina liv som de vill och hoppas att de gör detsamma.
