Bellatrixx skrev 2012-06-12 19:05:30 följande:
Ett gnäll-inlägg skrivs nu då jag inte vet vem jag ska prata riktigt med. Jag jobbar 75% på en skola och jobbar extra som assistent hos en kille för att få en bättre inkomst, allt har gått bra under graviditeten osv men nu är jag så trött så att jag snart spyr. De har mycket aktiviteter nu och en promenad som vanligtvis tar 15min tog idag 50min då det gör så j*kla ont i bäcknet och att det känns som den ska komma ut, jag använder min pojkväns skor för att mina egna är för små nu när fötterna svullnat, byxorna sitter som ett par riktigt slimmade läderbraller så leggins osv är det som känns bäst men det känns ju inte allt för roligt att bo i ett par sånna. Är trött på att hela tiden behöva ursäkta mig för att jag är så långsam när jag går och "försvara" mig för att jag har ont. Nu är det skolavslutning på torsdag och därmed slutar min tjänst, toppen-skönt tyckte jag!
...Men det tycker inte min sambo, han tycker att jag ska ta varje extra pass som jag bara kan just för att vi ska få in så mycket pengar som möjligt, tjejer som varit gravida själva säger att jag borde ta det lugnt och även min barnmorska, men hur ska jag göra det när det känns som om han tycker att jag är världens latmask då?
Jag är även hundvakt mycket åt min lillasysters hund men jag orkar inte det då promenaderna blir en press för att det är en stor hund och hon går i ett betydligt fortare tempo än mitt snigeltempo och jag försöker säga att jag inte orkar gå direkt långt för att jag har ont. Hon är absolut jättesnäll och säger att jag inte behöver gå någon långis osv utan bara "kissa" henne så tar min syster det senare men hur ska jag ha hjärta till att låta hunden "bara" kissa en sväng..
+ att man utöver det ska planera mat, städa, handla, tvätta, vara en rolig vän och sambo. Rent ut sagt, HUR FASEN ORKAR ALLA?! en stor hyllning till dessa kvinnor från mig verkligen då jag själv är så trött så jag hellre skulle kunna spy men jag vill inte klaga allt för mycket heller då det känns "som ingen förstår".
En jättekram till alla gravida tjejer som orkar, och till alla som faktiskt inte orkar och vågar stå för det. Ni är toppen. Önskar jag själv kunde stå på mig lite mer... Men samtidigt, ur något negativt kommer det alltid något positivt, och snart är ju bebisen här!
Fy:( Tycker du absolut ska sakta ner och ta det lite lugnt, man behöver det sista tiden.
Min sambo är grymt förstående. Han är borta varje dag mån-fre utom onsdagar och ändå är det typ han som står för ALLT städande här hemma även om jag är hemma om dagarna.
Tar ju hand om vår 3 åring o kan även diska då o då, sen sköter jag halva matlagningen o tvätten men som sagt gör han allt annars. De måste förstå att det är tungt nu, så stå på dig bara.
