Augustibebis 2012

Jag tycker att tiden går jätte sakta! V16+4 idag. Känns som att jag har varit gravid i en evighet! Igår så tittade dottern konstigt på min mage och ville att jag skulle dra upp tröjan. Då berättade min man för henne att mammas mage är stor för att det är en bebis där inne. Då sa dottern att Ella med har en bebis i magen :) sötnos!

Usch, nej tiden går alldeles fööör lååångsamt! är 15+5 idag, lite mer än 4 veckor till RUL och inte ens en bebbemage att glädjas åt när jag får köpa större kläder! Blir så otålig när jag läser om alla som går på RUL, känner bebis och har fina magar. Jag blev ju flyttad på kub-ul till månadsskiftet aug/sept och funderade nästan på att leta upp en septembertråd fast det skulle kännas så trist att lämna den här tråden samtidigt.

Men det kommer ju tids nog och huvudsaken är ju att bebben och jag mår bra och det gör vi ju!

Usch idag ska vi på begravning.... Min käre farfar gick bort för ett par veckor sen och nu när man liksom försökt gå vidare så kommer allt rivas upp idag.
Är det någon här som vet om det brukar vara sura miner från dagis när man lämnar barnen på dagis för att gå på begravning?

URS!! Ställde mig på vågen idag och blev översköljd av en ångestvåg!!

Innan jag fick min dotter för snart 5 år sedan brukade jag väga runt 65 kilo är 174cm lång och då trivdes jag!
Efter min dotters födelse har jag slarvat med träning och ätit lika stora portsioner mat som innnan jag fick barn (och då bara åt typ 2ggr/dag) men nu senaste åren äter man ju frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål och för ca ett år sedan ställde jag mig på vågen och vägde 90.0kg!!

Jag började röra på mig igen och räknade lite kalorier, jag åt välbalanserat och nyttigt och ca 1500kcal om dagen vilkket resulterade i -0.8-1kilo i veckan mitt mål var att nå 70kilo (ville ha lite extra som jag kunde förlora när illamåendet i en graviditet kom). 

Jag ville även förlora vikt eftersom vi hade svårt att få barn (ca 18 månader tog det att lyckas) har pco, och när jag nått 70kilo skulle vi söka hjälp.

Iallafall, när jag testade possitivt hade jag tagit mig ner till 76kilo och var stoltast i världen! Ansiktet började ta form igen och eftersom jag har en vältränad, snygg, tattuerad kille som alla blänger efter så kunde jag äntligen njuta av att ta hans hand ute på stan igen, han tycker jag var skitarvig för "han tyckte jag var vacker" men jag kände hur folk undrade (är dem ett par?? / Varför är han med henne??) och sånna saker =)

Larvigt jag vet!!

Men äntligen vägde jag som när vi träffades och ännu mindre endå och så kom plusset!! Lycka!! Allt kämpandes var värt det!
¨
Jag var possitiv och tänkte att jaha, villken tur att jag inte han hela vägen ner till 70kilo nu behöver jag inte oroa mig för att förlora föör mycket vikt.. Första grav -16kilo (till vecka 13 där jag avbröt) andra grav - 8kilo till v 16 sedan upp 10 kilo (så pluss 2 under hela graviditeten)

Jag har mått illa! Men jag har vart så¨jävla duktig och haft en sådan underbar sambo som sett till att jag tagit illamående mediciner och inte glömmer ta på seabanden efter dusch samt kommer med ätbarn hela tiden för att hålla illamåendet i shack. Jag gick ned 2 kilo men när jag ställde mig på vågen idag vägde jag 81.5kilo! Jamenar jag kan ta 100kilo bara jag får mitt efterlängtade barn!! Men jag fick en chock!!!

Någon som känner liknande?

Det är ju bara ta tag i det efter grav, amma bort hälften och sedan efftetr ammning köra på samma spår som jag gjorde innan grav, men jag är mest orolig över att de där dumma tankarna ska komma tillbax när jag vill gå vacker och gravid på stranden med sambon till sommaren, och med barnvagn när bebisen kommit.. Vill inte folk ska ta förgivet att jag är hans syster eller dylikt och råflirta med han när jag står där.. 

 

Vecka 17 idag

Var ju hos läkaren igår eftersom det hände en incident på jobbet (äldromsorgen) i onsdags..ryggen känns katastrofal efter detta & jag blev sjukskriven mars ut till att börja med. Skönt att kunna vila upp ryggen ordentligt nu! Han skrev även ett intyg på att jag behöver "ryggvänliga" arbetsuppgifter

Aprilia: det är inget för honom att tjura om, man har rätt till såna besök på arbetstid! Du ska inte behöva ta igen det sen. Vilket pucko till chef! Nyttja dina gravidhormoner och säg till honom!! ;)

Nu har fotpall och mina efterlängtade tolixstolar levererats! :) skönt att se när saker kommer på plats i lägenheten. Ska köra och köpa nytt bord idag och sen får vi snart ta tag i sovrumsrenoveringen. Boa!! :)

Även om jag bara gått upp 4,5 kg och är normalviktig så mår jag också dåligt när jag ställer mig på vågen och det hela tiden plussar på. Hade ätstörningar under hela mina tonår och även om jag äter bra och lever hälsosamt nu så kommer känslorna tillbaka när man passerar sin "smärtgräns". Igår var jag väldigt deppig över det och började tänka i samma banor som förut, att jag måste träna typ varje dag och äta mindre. Det är svårt att stänga av det där även om jag samtidigt fattar att detta är för en bra sak och att mina kilon än så länge är normala och följer "kurvan". 
Förlåt, jag menar inte att minimera era problem, att vara riktigt överviktig förstår jag ju är svårare än mina extra hullkilon... Tycker det är enormt starkt jobbat av dig Ninime med din viktresa tillbaka! Undrar om jag skulle palla?
Tänkte skriva om detta igår när jag deppade, men brydde mig inte om det, men nu när ni snackar om det så sticker jag med in med mina tankar.
Blir vi feta får vi väl ta och starta en tråd till hösten där vi peppar varandra att gå ner? ;)