Varför förlovar man sig?!

Nej, du är inte mossig och gaggig, du är nykonservativ.
Vi gamla mossiga och gaggiga har en något mer vidare syn på förlovning

Sextiotalist - hm tjao. Men nä, jag tycker det ordet är upptaget. Mn kan ju ha "dop" utan att det är ett regelrätt dop, utan en namngivningscermoni ist tex. Ungen är inte döpt men fick ett namn och en tillställning. Jag tycker väl egentligen att det är helt okej att "förlova" sig utan att ha för avsikt att gifta sig, men jag tycker likväl att det är jävligt larvigt. Kan man inte bara vara ihop då, byta ringar och lova varandra vad tusan man vill, men att kalla det enförlovning känns felaktigt helt enkelt.

Jadu. Upptaget och upptaget, defintionen av ordet varierar med åldern tydligen. Eftersom det är de yngre som verkar reagera på det så är det nog att så att ordet, innan ni föddes, betydde lite mer, men ni vill ha er defintion. Och så slår ni upp Ribbing och blir överlyckliga och inse inte att hennes ord inte är lag (utan mer en ledning för osäkra). Hon skulle mycket väl säkert skulle instämma i att man kan vara förlovad utan att ha som avsikt att gifta sig.
Men det finns också en annan historisk sak om man nu skall använda vett och etikett. Förr (när mina föräldrar var unga) så var ett förlovat par mer stadgat, mer respekterat än ett par utan ringar. Visst, då ansåg nog många att man borde gifta sig (men då skulle man helst inte bo ihop utan att vara gifta)
Än en gång, vi äldre har en vidare syn på förlovning och ni yngre är mer nykonservativa och vill helst ha allt enligt etikettsboken, vi äldre vet vad som är viktigt inom vett och etikett och kan säkert slänga bort hälften

Kanske kom ett "paradigmskifte" (fint ord men kommer inte på något bättre) i och med de sena 80-talisterna? 
Jag är 70-talist och minns inte att det var några sådana här funderingar då jag var yngre. Mina föräldrar (40- oc h 50-talist) var förlovade i 16 år innan de gifte sig (själv var jag 11 då). 
 Jag förlovade mig -99 och då var det ingen som frågade när vi skulle gifta oss. (och nej, vi är inte gifta idag heller).

tror jag också. De har liksom glidit tillbaka i tiden.

Folk får göra som de vill, just det sätter jag mig inte till doms över bara för att jag tycker ordet "förlovning" ibland används på ett felaktigt sätt. Är verkligen användandet av ringar mindre barnsligt än andra smycken? Hur ser du på folk som gifter sig utan att utväxla just ringar? Man måste inte utbyta något smycke alls vid en vigsel faktiskt. Är deras giftermål barnsligare än andras då? Vi är flera som tycker att just företeelsen förlovning hör ihop med ett framtida äktenskap, du verkar tycka att den hör ihop med en viss sorts metallbit.

Ringar är tydligen också barnsliga om man inte kallar dom för förlovningsringar

Vem bryr sig? Sticker det verkligen så mycket i ögonen att två människor älskar varandra så mycket så dom vill byta ringar med varandra, utan att gifta sig?
Det är väl upp till var och en.
Tornårsaktigt eller inte, varför bry sig? Gör det eran egen förlovning mindre värd bara för att andra förlovar sig mer lättvindigt? 

Själv vill jag inte förlova mig om det inte ska leda till giftemål, men jag bryr mig inte ett dyft om folk som vill visa sin kärlek för varandra genom förlovning trots att dom inte tänkt gifta sig.
 

Generationsfråga, äktenskap för mig är ett juridiskt avtal. Så jag har inga problem med gifta som inte har ringar. Som vi är några äldre som skrivit innan så har vi äldre en liten mer vidare syn på förlovning än vad ni har.
Den dagen min sambo och jag förlovar oss, så vet jag att den ringen är mer än ett metallstycke, den kommer vara en symbol för vår kärlek och genom att vi kommer bära dessa ringar så har vi visat att vi hör ihop (utan ett enda jäkla juridiskt dokument)

Hoppeligen berättar de genast att de har en fru/man hemma ifall någon singel visar intresse.

Att gifta sig kostar väl inget? Jag minns inte hur det var. Men att skilja sig kan kosta en halv förmögenhet.