Varför förlovar man sig?!

Att förlova sig utan en tanke på att gifta sig är om något ännu mer tonårsaktigt, det visar ju enbart att man inte ens förstår vad ordet betyder.
 Att förlova sig utan att gifta sig har existerat lika länge som förlovningen har existerat inte bara i 30-40 år. Men själva grundtanken har alltid varit att ett förlovat par ska gifta sig, sen kan det naturligtvis komma saker imellan som gör att det inte blir någon vigsel.
Nej en förlovning utan tanke på bröllop är ingen vacker handling som visar att man hör ihop, det är ingenting annat än ett par löftesringar...

Nej, jag tycker det inte är fel att både förlova sig och gifta sig, det jag tycker är fel är när (ursäkta mig) de som kunde vara mina barn sätter sig till doms över min generations val. Att det skall vara fel.
Att de sedan rekommendar sådant som många tonåringar använder, brutna hjärtan och byta armband och sådant känns väldigt, väldigt både mästrande och barnsligt på en gång.
Och sedan ett pipande om att man tagit bort betydelsen för en känns jättefånigt, då detta skedde långt innan Ts överhuvudtaget var född.
Om folk numera vill falla på knä, fria enligt gammal sed, ställa till med storstilade bröllop, men ett brudfölje i amerikansk stil gör mig inget, så länge de inte sätter sig till doms över andra.

Min syster är både förlovad, gift, hennes man friade och det var ett stort bröllop, jag har varit på många fantastiska bröllop och gläds med brudparen och tycker det gör rätt val för dom.
Men jag har många vänner som stannat vid förlovningen, av olika skäl (knappast ekonomiska, då de flesta har det ekonomiskt väldigt bra) och känner att det var exakt det de ville.

Tja, löftesringar är för mig något som hör tonåren till. Det fanns för övrigt inte löftesringar heller när många av mina vänner förlovade sig. Så för mig, som itne är uppvuxen med löftesringar och annat sådant är förlovning helt rätt.
För er yngre känns det nog konstigt, men acceptera att det finns flera synsätt (kanske lite generationsstyrt också). Så låt oss gamlingar ha kvar vår syn på förlovning, jag lovar, du får ha din syn och mig stör det inte det minsta

Det är nog användandet av ordet förlovning jag hakar upp mig på. Varför inte trohetslöfte, förenade, kärleksringar, relationsringar. Att kalla ett löfte och ringbyte utan avsikt att gifta sig för förlovning, känns jämförbart med att kalla en weekend i Norge för sol och bad semester/utlandssemester. Sure, det kanske är det man tänkt göra, men det är ju inte riktigt det som uttrycken sol och bad-/utlandssemester avser. Jag och min kille har sen länge bestämt att vi skall vara ihop hela livet, men vi är inte redo att gifta oss än, så vi väntar med förlovningen tills dess att vi kan hålla vårt löfte om giftermål inom en snar framtid.

Håller helt med dig TS!

Det allra bästa är ju dom där jäkla trådarna: "Jag väntar på att han ska fria men det händer aldrig, vi har redan varit förlovade i 4 år". Typ.
Varför behöver han fria då?? 

För att vi som är lite äldre har använt förlovning även i detta syfte. För mig känns det fånigt att byta namn på något som varit gångbart i vår generation för att göra den yngre generationen nöjd.

Inse att det är helt OK att förlova sig utan att gifta sig. Sedan har det blivit en återgång till det gamla, men det betyder inte att man skall förkasta det som varit innan.
Vi är flera födda på 60-talet som har en vidare syn på förlovning (och vi är för unga för 68-års-rörelsen också)

Ah ha.. Du har en "jag-har-en-partner-men-vi-har-inga-pengar-att-gifta-oss-för-ring"? Sånna ringar har jag sett förut. 

I och med att föräldrana slutade lägga sig i äktenskapet och att det blev ett icke-juridiskt band mellan två människor har väl förlovningen spelat ut sin roll helt?  

Att obstinat gå emot strömmen och vägra inse vad ett ord och en handling faktiskt betyder är tonårsaktigt.

Att göra nån typ av konstig revolt och försöka ändra på traditioner bara för att man kan är väldigt tonårsaktigt.

Att tro att man faktiskt är förlovad när man ingen av partnerna i "förlovningen" tänker gifta sig är väldigt tonårsaktigt.

Att inte förstå att ringen man har på fingret när man inte tänker gifta sig faktiskt inte betyder mer än ett brythjärta är väldigt tonårsaktigt.

Exakt, förlovningen är exakt vad de som förlovar sig gör det till. Vi äldre har nog en vidare syn på förlovning än de yngre.

"Man vill visa omvärlden att man hör ihop"? Vad i hela friden tror ni att fjortisarna med förlovningar, brythjärtan eller vad det nu är vill då? Spelar väl ingen roll om man utbyter ett armband, en ring eller ett annat smycke? Eller är det själva ringen och att man kallar det "förlovning" som gör att man är bättre och mer seriös? Eller är det att man är över 30 och har barn ihop?

Ja, jag är väl mossig och gaggig då, men jag tycker ändå att en seriös förlovning är ett löfte att gifta sig. Betyder inte att man måste göra det på stört, men att man någon gång har avsikten att göra det. Sedan får folk göra som de vill - och jag får tycka de har fel.