Varför förlovar man sig?!

Varför behöver du en ring för att visa det?

Varför behöver man en ring för att visa att man bestämt sig för att gifta sig?
Varför måste folk gifta sig med pompa och ståt och visa alla att de är gifta genom att sätta in bilder i tidningen?
På mitt vänstra ringfinger skall den ringen som min sambo ger mig sitta, vi kommer kalla det för förlovning, (men vi kommer inte annonsera om det), i den ringen kommer det finnas ett datum som vi kommer kalla vår förlovningsdag.
Varför skulle jag inte få bära den ringen på mitt vänstra ringfinger, varför får alla som är födda efter 1980 hybris av detta, är det för att det stör den mallen de målat upp?

Folk har i (vittnat nu 50 år) förlovat sig utan att gifta sig? Vad är problemet?

Varför är du så mästrande mot alla yngre ("Innan ni föddes var det minsann så här, därför är det rätt! Ni ungdomar förstår inte bättre." låter du, ungefär.)? Vet du, min mamma är ÄNNU äldre än vad du är och Magdalena Ribbing är väl 70 någonting, så då måste de ha rätt.

Jag tycker faktiskt en "äktenskaps-förlovning" är något mer seriös än en "vi-hör-ihop-förlovning" eftersom det förra syftar till ett äktenskap som faktiskt är mer seriöst. Det har juridiska konsekvenser för resten av livet och är något officiellt som inte slås upp så lätt, och förlovningen är då första steget till detta.

Tydligen är det viktigt för flera i tråden, bl a dig,  att skilja på "seriösa" förlovningar där man har ringar och kan hänga ihop i 30 år eller mer, och "oseriösa" förlovningar där tonåringar utbyter smycken för att visa att de hör ihop. Tydligen blir "din" typ av förlovning devalverad om det antyds att fjortisar med armband gör samma sak. Därför vill du att det ska kallas förlovning för det är mer seriöst än att "bara" byta smycken. Okej. Men är det då så svårt att förstå att även folk som TS inte vill ha sin förlovning sammanblandad med folk som byter ringar och vill höra ihop men av någon anledning väljer att inte ta steget fullt ut?

Nu hinner jag inte hänga här mer idag, ha det bra!

Wow, lite ilsk?

Jag undrar bara varför det är så viktigt att ha en ring för att visa att ni hör ihop? Hybris? Hur menar du att man får hybris av det?

Jag har ingen ring, men har en partner sedan snart 13 år tillbaka som jag är lycklig med.

Vi förlovade oss med ringar för 12 år sedan, efter några år var min ring mer av än på eftersom jag inte kunde ha ringen i jobbet, och så tog min älskade av sig ringen också.. Det betyder inte att vi gjorde slut eller att vi älskar varandra mindre.. Vi upptäckte att kärleken inte satt i ringen. 

Det händer ganska ofta att jag blir uppraggad av män. Jag har inga problem att säga att jag har "någon som väntar på mig där hemma".
Förstår igentligen inte denna ring-hets.  

Om folk vill ha 20 år långa förlovningar är det väl deras sak. Knappast något att tjafsa om. 
 

Då är det definitivt värre med fullblodsidioter som först förlovar sig och sen går det ena puckot och väntar på att det andra puckot skall fria (vilket det andra puckor gör) till en person han/hon redan är förlovad med. Såna dumheter borde beläggas med spöstraff.

Men det är ganska ointressant vad Ts önskar, för nu råkar verkligheten se annorlunda ut än vad Ts vill. För mig är förlovning något speciellt och den är för mig lika seriös oavsett om man har planer att gifta sig eller inte. Det finns seriösa skäl till att jag inte vill juridiskt binda mig vid ett äktenskap.
Så när sambon och jag väljer att förlova oss är det istället för att gifta oss, vi kommer vilja göra den symboliska handlingen, men inte den juridiska, vi gör det för vår skull, inte för någon annans skull. Vi kommer kalla det för förlovning, för vi kommer lova varandra att leva lyckligt alla våra dagar ogifta
Vi har alltså pratat om detta seriöst och kommit fram till att det är vad vi vill. Vi kommer också envisas att ha våra ringar på vänster ringfinger, för mig har det fingret varit reserverat åt en förlovningsring och/eller vigselring sedan jag varit barn.

När jag och min man förlovade oss för nio år sedan så var det inte något frieri, han frågade inte om vi skulle gifta oss, han ville bara på ett fint och romantiskt sätt fråga om jag ville dela resten av mitt liv med honom. Och med ringarna visa för omvärlden att vi hörde ihop, att vi var ett med varandra. Nu blev det giftermål sex år senare ändå men det var inte planerat så från början.

Eftersom de jag känner som är förlovade, har varit det väldigt länge, så tror jag inte att byter ringar mer lättvindigt än de som har avsikt att gifta sig.

Att förlova sig är en djup kärlekshandling som för mig är mer djup än ett giftermål.

Håller faktiskt med TS, jag må så vara konservativ och gammalmodig, men jag anser att förlovar sig gör man om man tänker gifta sig, annars skiter man i det.
Alla gör givetvis som de vill, men för mig är det att man "ger ett löfte om att man ska ingå äktenskap".
Jag & sambon förlovade oss i juli i år och kommer att gifta oss nästa sommar/höst.