Varför förlovar man sig?!

Hahaha. Ja, du, det är väl deras val att känna så. Det kan ju inte vara särskilt oerhört kränkande för någon annan att jag säger "fästman" om min sambo. Tror du mina vänner känner sig förråda om/när de får veta att vi inte tänker/planerar att gifta oss? Är det skäl att säga upp bekantskapen kanske?

;)

Om man inte planerar att gifta sig kan man ju ändå ge varandra ett trohetslöfte och växla ringar/halsband/plantera ett träd/vad man vill och då kalla det trohetsringar/-halsband/-träd. Man blir livspartner (eller hur man vill definiera det). Det är fortfarande ett viktigt löfte mellan varandra, men utan felaktig benämning.

Men hur sjutton ska NI som orkar bry er om andras val, veta om de förlovat sig för att de haft TANKEN att gifta sig eller inte?!
Inte hunna springer man omkring och gastar att vi har eller har inte en tanke på att gifta oss och är förlovade?!
Nä, förlovade är man om man väljer det själv.
Förr var det dessutom först vid förlovning som man ansågs ha "ensamrätt" på den andra, ska de som inte är förlovade/gifta alltså anses som singlar eller kk:s?

Fast för oss som har förlovat oss utan äktenskapslöfte så är inte benämningen "felaktig". Det är liksom det som är poängen som bland annat sextiotalist försöker komma till. Har man vuxit upp i en kultur där man kallar det "förlovning" så är det väl inte upp till andra att säga att "ni har fel minsann för så var det inte från början! Nu måste ni tänka om för vi andra anser att ni har fel och förstör vår innerbörd av ordet!"

Jag har inga problem med dem som har den traditionella åsikten att förlovning = äktenskapslöfte. Varför ska då du/ni ha problem med oss som inte ser det så? Vi är ju inte direkt bara två-tre personer i hela landet som använder ordet så heller.

Jo det är du och sextiotalist som är av den åsikten, alla andra håller med mig

I och med att förlovning i sig betyder att man tänker gifta sig, så är det ganska självklart att dra den slutsatsen. Det är liksom givet i ordets betydelse att det är giftermål planerat (dock inte när).

På samma sätt antar jag att en person som anger att hen är sambo bor tillsammans med någon annan. Det ges av ordets betydelse.

Jag har inga problem med att ni kallar er förlovade när ni inte är det, men jag tycker det är konstigt och fånigt att hitta på egna betydelser av vedertagna ord.

Med vad är då problemet?
Bara för att en person säger att den inte tänker gifta sig, betyder det inte automatiskt att den inte tänkt på det vid förlovningen.
Sen kan man ju ändra sig under resans gång av olika anledningar, men då tycker du att man ska bryta förlovningen då eller? Eftersom tanken då inte är att gifta sig?

Ja, om man inte tänkt gifta sig är man definitionsmässigt inte förlovad, att bryta en förlovning betyder inte att man måste avsluta eller ens påverka sitt förhållande.

En förlovning är "passiv", den är en konsekvens av löfte om giftermål och varar fram till giftermålet eller fram till att löftet om giftermål bryts. Det är alltså inget man aktivt gör. Man blir förlovad, man "gör" sig inte förlovad.

   

Tråden flyttas till Relationer då den inte hör hemma i Känsliga Rummet. Det är inte längre möjligt att nyttja anonymitetsfunktionen.

  

Jaja, nu är det ju så att jag har andra människor i mitt liv än de som huserar i denna tråd. Och ännu har jag inte stött på någon som talat om för mig (när frågan kommer på tal) att vår förlovning inte får heta förlovning.

Det är kanske inte så "vedertaget" som du tror/anser? Det kanske är det i vissa konservativa familjer eller kanske i vissa åldersgrupper. Men i mina kretsar så finns det ingen som blir förbluffad över att vi inte tänkt gifta oss men ändå kallar oss förlovade. Det är liksom något som de hört talas om förr. Så oerhört ovanligt och "påhittat" är det knappast. Jag var inte först om jag säger så.