Den jäveln runkade!

Nej. Felet är att du uppenbarligen blir äcklad OM han någon gång skulle få för sig att det kanske inte är så dumt att onanera trots allt.

Den mannen söker jag inte, så vad gnäller du om i inlägg efter inlägg?

Hur får man lov att reagera enligt dig? Varför vill du kontrollera mina reaktioner?

Återigen tror jag inte det är särskilt många som tycker det är något stort problem att du personligen inte gillar sex eller onani för egen del. Problemet ligger i att du inte gillar att andra ägnar sig åt det heller.

Visst, hittar du en kille som är likadan så är det ingen big deal antar jag. Men som sagt, om killen efter några år kommer på att det kanske inte är så tokigt att onanera trots allt... det du säger är att det i så fall skulle äckla dig så till den milda grad att ni troligen skulle gå i sär. DET är inte sunt.

En person är inte den samma år efter år efter år. Vi förändras. 
En man som du idag lever med och som inte onanerar kan om 10 år förändras och vilja återta sin mänskliga rättighet att onanera. Rätten till sin egen kropp.
Du säger att du efter 10 år tillsammans skulle dumpa honom för en sådan sak, förklara hur det äcklar dig och hur han äcklar dig.
Du hör inte själv hur sjukt det låter? 

Du får reagera hur du vill, det kan inte jag bestämma. Men det är ingen normal reaktion.

Hm, undrar lite vad som är äckligt med att mannen onanerar??
Min man får gärna onanera om jag inte vill ha sex eller om jag inte är där osv. Skulle dock bli lite sårad om han VALDE onani framför mig........

Om din man utvecklades till att vilja ha sex med grannfrun eller fåglar eller småbarn under era år ihop, hur gör du då? Kan du svälja reaktionen och tycka att det bara är en naturlig fas? Eller kan man växa ifrån varandra?

Jag skulle i ditt exempel se det som att vi vuxt ifrån varandra, glidit isär eller hur man vill kalla det. 

Att du jämför onani med otrohet, djursex eller pedofili säger en del om hur snett du tänker. 
Hur kan dina känslor för en person slockna över en sådan sak som onani? 

Nej, men jag måste ju applicera tänkandet på något jag förmodar du inte gillar. Jag tycker inte det är samma sak.
Ok, om din man efter tio år kommer på att han inte har sexuella känslor för dig längre-kan du leva med det? Kan du leva med vetskapen om att han aldrig mer kommer att åtrå dig? Kommer du att fortsätta vilja ha honom?