Den jäveln runkade!

Hm, här håller jag helt klart med dig, MEN! Tjejer blir inte utmattade efter en orgasm t.ex på samma sätt som killar blir. De flesta killar är faktiskt inte kåta djur som kan komma hur många gånger om dagen som helst. Det gör att om en kille sitter och runkar och tömmer sig på det viset till en porr-rulle vid datorn en eftermiddag så är det helt klart inte lika troligt att han kommer ha en mysig sexstund med sin flickvän senare på kvällen än om han hade gett fan i att runka och tagit ut sin njutning tillsammans med sin tjej sedan. Alltså, så är det bara. Givetvis finns det undantag, men varken jag eller någon av mina tjejkompisar har träffat en kille som orkar mer än en, max två gånger om dagen.

Det gör ju att om en kille väljer att runka så går ju det ut över sexlivet eftersom att han inte har lust eller orkar om tjejen har det på kvällen. Klart att det har negativ inverkan på förhållandet också (för mig är i alla fall GEMENSAM njutning väldigt viktig). Jag skulle inte bry mig om min sambo runkade istället för att ha sex med mig om jag inte orkade av diverse anledningar eller om jag var bortrest. Men om han väljer att onanera själv istället för att ha sex med mig så skulle jag se det som fel eftersom att det går ut över vårt sexliv och vårt förhållande.

För mig är det i alla fall inte alls lika betydelsefullt att tillfredställa mig själv som att vara med min partner. Alla är olika och man får hitta någon som matchar ens egna preferenser eftersom att alla tycker olika om detta. Som tur är så är jag och min sambo på samma tankebana när det gäller detta vilket TS och hennes kille uppenbarligen inte är.  

Det finns förhållanden där ena parten vägras kontakt med sina vänner. Båda går med på det, för parten som tvingas avsäga sig kontakten är nykär och går med på vad som helst. När den samme sedan vaknar upp ur kärleksdimman och inser hur låst denne är kan det vara försent. Det går inte att bryta sig loss. 

Visst förstår jag att det finns män och kvinnor som går med på att avstå onani för att hjälpa personen de förälskat sig i. Men om det längre in i relationen framkommer att den samme vill ha sin rätt att röra vid sin egna kropp så ska detta inte avfärdas med ett "då äcklas jag av dig" (säger inte att du skulle säga så) eller "då har vi ingen framtid tillsammans".
Ljuger han inte utan pratar om sin önskan att få onanera så ska det ses som respektfullt mot den som ogillar onani. Det visar på ärlighet och respekt.  

Vilket skitsnack. Du och dina tjejkompisar kan inte ha träffat många killar. Jag kan utan att anstränga mig lätt komma 5 ggr per dag eller mer. och jag är 40+. Två ggr på en dag är knappast ett problem för de flesta män.

Om man ändrar sig kan man väl bara diskutera det igen?

Exakt. 
Men det finns en medlem i denna tråd som påstår att om hennes kille skulle ändra sig efter en tid och ta upp till diskussion att han faktiskt vill få onanera så skulle hon fråga honom om han vill att hon ska äcklas av honom. Sedan skulle det troligen ta slut. 
 

Är det inte en diskussion? Att man kommer överens om att göra slut på grund av ändrade förutsättningar*? Är det bara en diskussion om jag ger med mig?

Jag kommer aldrig ha någon förståelse för hur man kan göra slut med någon pga onani (såvida personen inte väljer onani före närkontakt med partnern). 
Du kommer aldrig få mig att förstå hur du resonerar.
Och diskussion. Du skulle fråga om han vill att du ska tycka att han är äcklig och inte vilja att han rör vid dig. Mycket till diskussion  

Jag har väl varit med totalt 9 killar under mina 9 år som sexuellt aktiv varav då två långa förhållanden. En tjejkompis som haft 3 långa förhållanden och totalt 11 sexpartners (tror jag) och en annan tjej som haft ett långt förhållande och upp emot 13 olika sexpartners (var det sist vi snackade) men då flest KK:s.
Likaså annan kompis som bara haft 4 långa förhållanden och de enda sexpartners. Inte överdrivet många förhållanden, men alla vittnar om samma sak.

Du är som sagt inte i majoritet. Killkompisar jag snackar med säger samma sak, just att man inte orkar mer än max 2 ggr om dagen och då är vi i 20-årsåldern (!!!).

Så en diskussion måste leda till att den som tar upp ämnet "vinner"? Eller kan det vara en diskussion där man lägger fram sina ideer och en part fortfarande känner likadant som förut efter man diskuterat klart?