Hej på er!
Vår underbara dotter Enja tittade ut redan i v 31+0 och har nu hunnit blivit 4 veckor gammal.
Det skulle vara kul att samla fler prematurföräldrar i den här tråden så vi kan följa varandras bebisar och ge stöd och råd till varandra! =)
Både text och bilder är varmt välkomna i den här tråden! 
Jo både ammar och pumpar. Fick göra ett UL nu då jag var på spec MVC för blodtrycket. Har massa gammalt blod och koagel i livmodern som inte vill ut så blir mer kontroller. :/
Nej men ush.. Du hade möjligtvis inte gbs vid fl, kan tyvärr bli såhär då,,,, min bm på fl varnade mig för att eftersom det oftast blöder mindre vid prematur förlossning att får man som mens igen är det bra att kolla upp det igen om man håller igång pumpning/amning
Nej inte vad jag vet. Men iaf frågade läkaren och hon ville kolla så att det inte var kvar någon bit av moderkakan så fick göra både UL och VUL. Var en del koagel och gammalt blod kvar i livmodern så har jag inte slutat blöda inom 10 dagar ska jag dit igen på mer kontroll. Men hon såg inget konstigt iaf. Nu när hon varit där och bråkat lite så blöder jag mer så hoppas att allt kommer ut. Hade nästan inget avslag vilket flera av BM här på NEO sa nog berodde på att de fick ut så mkt blod vid snittet. Tur man har alla vårdkontakter nu iaf.
Miniz1983: får flashbacks när jag läser dina inlägg. Jag fick en son i v 26 pga akut hellp. Det tog två dygn innan jag fick se honom och han låg då i respirator, vägde bara 576 gram och var så svag. Jag var själv så sjuk och min man var förkyld i omgångar och fick inte hälsa på. Bara jag fick bo i ett litet rum på en annan våning än min son, så min man fick pendla fram och tillbaka. Sonen fick flertalet infektioner och jag blev två gånger väckt mitt i natten för att sitta på vak då de inte visste vad utgången för min son skulle bli. Det gick verkligen upp och ner. Det var över jul och nyår och min familj bodde ca 80 mil ifrån oss. Vi tillbringade drygt 100 dagar på sjukhuset. De sista två veckorna i familjerum med cpap och syrgas, mediciner och inhalationer var tredje timma dygnet runt (vilket fortsatte i drygt tre månader på hemmaplan). Jag vet verkligen hur tufft det kan vara. Idag är min son en frisk, glad och sprallig fyraåring med det enda "men" att han är mindre än andra barn. All styrka till dig! Och ett stort lycka till i framtiden!
På något sätt skulle jag inte vilja ha det ogjort då denna händelse gjort oss och fört oss till det vi är och där vi befinner oss idag. Det gör en starkare men det är helt ok att känna sig svag och ledsen. Det är otroligt påfrestande, tumultartat och ett rent helvete ibland men det är också mycket positiva känslor i allt. Håll ut under sjukhustiden, snart är ni hemma!
Hejsan, jag hoppar in här. Den 27 december föddes min son i v. 34.