Prematurbarn 2012 =)

vad skönt för er!! min sons ductus hade också slutit sig men öppnade sig i samband med hans infektion.
vilken vecka är eran son född i?

Ahh ok, hoppas på att den håller sig sluten då. Han är född i v. 30+1. Är 31+5 idag. Känns helt konstigt att jag varit här på sukhuset typ två veckor redan. Men kommer bli ett tag till. Längtar hem men samtidigt inte för här vet man att hjälp finns.

I morse ringde de från akutsalen som Marwin ligger på, jag han tänka en miljon saker under de sekunder de tog innan hon fick fram vad det var. Marwin var så pigg att de ville jag skulle komma och sitta med honom. Han har blivit av med cpapen igen och nu mår han bra igen efter infektionen. Repade sig fort. Nu var han tillbaka till sitt vanliga jag. Så skönt.

åh vad härligt!!
ja visst det hinner flyga hur många tankar som helst genom huvudet!!! hoppas ni hade en mysig dag

Jo det har vi haft, de stunder jag orkat sitta där nere med honom. "Mensvärk" och avslag som kom efter 2 veckor och stramande ärr är inte optimalt när man sitter länge :)

Känner igen det där med amningen... M är född 30+2 och vi har verkligen kämpat med amningen. Tro mig - jag var nära att ge upp många gånger. M fick suga först i ca 30 min och sen pumpade jag och min man fick ge resten på flaska.
Körde med amningsnapp rätt länge, men nu funkar det utan. Amningen funkar över lag rätt bra nu, men vi har verkligen fått jobba för det. Pepp!

Igår ammade lilal Axel som en fullgången bebis, men inatt och idag inte alls. Känner ni igen det? Att man växlar mellan att kunna amma och inte?

Förlåt att jag inte har svarat ännu. Jag är bortrest och ensam med mina två, så det är lite svårt att hitta någon ledig stund att skriva på. :)

För att börja svara på din senaste fråga så ja, det varierade faktiskt massor. Ibland orkade hon inte ens ta tag. Ibland tog hon tag, men somnade ifrån. Och ibland åt hon som om hon aldrig gjort annat.

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur lång tid det tog, men i början var det jättejättesvårt att få henne att ta tag. Jag fick truga och truga och truga. Ibland fick jag faktiskt stoppa in bröstet i munnen på henne, fastän man inte ska det (för taget blir för litet). Första veckan hade hon inget sökbeteende alls, men kunde gapa lite om jag killade med bröstvårtan på hennes mun och droppade bröstmjölk på hennes läppar.

Vi gjorde så att hon först fick amma, sedan sondades hon. De gånger hon inte orkade suga igång utdrivningen och klunka i sig sondades hon medan hon låg vid bröstet och småsnuttade, för att hon skulle koppla ihop bröst och mat. När hon kommit igång mer med amningen, hade rootingreflex men var trött och sugsvag, började vi alltid med att klä av henne och byta blöja så att hon piggnade till. Efter första bröstet fick hon en ny blöja och ammades på andra bröstet. Vi fick lov att väcka henne var tredje timme ganska länge. Sen, med ett barn som är trött och sugsvagt, kan man killa under fötterna, stryka på kinden  och massera lite i handflatan för att de ska fortsätta suga. 

För mig har amningen varit jätteviktig och det var inte så himla lätt med hennes storebror, så jag har så att säga vanan inne redan. Jag vet att det kan funka om man vill, men att det kan krävas både tid och arbete. Det var faktiskt en tröst när det kändes hopplöst att min syster fick pumpa och amningsträna i åtta veckor, men hon fick igång en fungerande helamning till sist. Men det är viktigt att komma ihåg att det är ok att tycka att det är för jobbigt och kämpigt också.

Känner absolut igen det där.

Tack för svaren - igår ammade Axel i 12 minuter med superbra tag och sen dess ingenting.....men hoppas att det ska bli en vändning om ett tag. Han växer som han ska och börjar få lite mer vakentid.