Hej på er!
Vår underbara dotter Enja tittade ut redan i v 31+0 och har nu hunnit blivit 4 veckor gammal.
Det skulle vara kul att samla fler prematurföräldrar i den här tråden så vi kan följa varandras bebisar och ge stöd och råd till varandra! =)
Både text och bilder är varmt välkomna i den här tråden! 
Hej på er allihopa! =) Vad roligt att se att tråden lever! =D
Lite dålig stil av mig som skapade den att inte vara aktiv. Jag har knappt varit inne på fl sen i somras tror jag. Ska läsa igenom alla nya inlägg någon dag så jag får se allt som hänt! =)
Hos oss är det full fart iaf, (lite därför datortiden är knapp). Enja är ett vilddjur, helt galen är hon! ;) Inte still en sekund, hon blir lätt uttråkad och ska konstant ha full uppmärksamhet, annars låter hon som ett brandlarm... Det är väldigt energikrävande, men hon är helt underbar ändå =) Om 1 vecka blir hon 1 år! Hjälp vad fort det har gått det senaste halvåret! Lovar lägga in lite bilder sen också! =)
Återkommer! Hoppas ni alla mår bra! =)
I dag ska vi tebax till neo för kontroll. Hoppas att vi får åka hem och slipper bli inlagda igen. Har varit så skönt med permis över helgen. Att sova i sin egna säng var guld värt =)
Victory, hur gick det? Håller tummarna för att ni är hemma igen.
Scorpio: ja det verkar avta nu. Inte ont iaf. Ska till bm på återkoll på måndag och spec. MVC på onsdag nästa vecka så ska be dem kolla igen.
Så, nu ska jag ta mig tid att skriva en massa funderingar som jag har samlat på mig under det här året som prematurmamma! =) Enja fyller 1 år om 5 dagar och alla minnen kommer tillbaka, såklart.
Igår var det 1 år sedan som slemproppen gick, den hade ramlat ut under natten när jag klev upp å skulle på toa. Jag klev i den morgonen efter och skyllde på hunden, trodde han hade varit där å dreglat ner ;) Sen smårann det lite vatten från 6-9 jan och fl sa bara att "det är normalt att det kommer ut lite allt möjligt under en graviditet", jahapp tyckte jag, men litade till min intuition och frågade om vi kunde få komma på koll den 9. Väl på fl så rann det inget vatten, typiskt min otur tänkte jag eftersom de inte trodde på mig. De ville ändå undersöka tappen å kolla om den hade ändrats. (Jag var inlag i dec för förkortad tapp).
När jag ställde mig upp för å ta av byxorna så sa det splash! Vilken tur att vi redan var på fl tänkte vi då kan jag lova! Då blev det ambulans 12 mil till det andra sjukhuset eftersom de va fullbelagt på det första (ännu mera uppenbart att de inte trodde på mig om de tar in oss dit...) Ja på den vägen är det och en hel förlossningsberättelse kan ni läsa på min blogg om ni är intresserade =)
Enja är en energisk, viljestark liten tjej med enorm framåtanda! De sa på neo att det är typiskt prematurer, de har stark vilja från början... Någon mer som tycker att det stämmer? =)
Utvecklingsmässigt ligger hon såklart efter, men börjar komma ikapp, tror jag. Barn verkar ha ändå utvecklas så olika så det är ingen idé att jämföra tycker jag. Klart man har varit orolig till och från, men det blir man ju bara nojig av!
Hon kryprumphasar på nåt märkligt sätt och har gjort det några månader, hon går längs möbler och med gåvagn. Så nu väntar vi bara på första steget, som gärna får dröja en stund ;) Hon känns så pluttig för att börja gå redan. Väger nog runt 7 kg nu å är strax över 70 cm skulle jag tippa på.
Dessutom är hon en pillermaj och river överallt och stoppar ALLT i munnen, även katten, hunden, granen...
Äter som en häst gör hon. Jag hade räknat med att få problem med maten för det är rätt vanligt för prematurer har jag förstått?! Kämpade med amningsnapp i nästan 9 månader, under hela tiden hon ammade. Det vill jag helst inte göra om, fy vad krångligt det har varit. Har knappt vågat besöka folk för hon har ätit varje timme å det blir sååå kladdigt av amningsnappen (eller så beror det på Enja, det vet jag inte ;)).
Är ni fler som fick prematurt pga GBS?? Nån som har nån bra info om det, och vad som händer vid nästa grav? Jag fick knappt någon info alls =/
Jag hoppas min lilla sammanfattning kanske ger er som ligger på neo/nyss kommit hem får lite större framtidshopp. Jag vet själv hur tafatt jag kände mig i början, trodde att livet aldrig skulle bli lätt igen och att prematur-biten skulle märkas av för all framtid.
Enja är iofs vääääldigt uppmärksamhetskrävande och ska ha sällskap jämt, jag kan knappt laga mat å gå på toa om dagarna för hon hänger på mig. Det är jobbigt så jag hoppas det släpper snart. Ni andra som har premisar i typ samma ålder, är dom också så?
Å sist vill jag säga grattis och välkommen till alla nya i tråden! =) Jättesöta små bebisar såg jag när jag bläddrade tillbaka!! =)
Hej hej! Hoppar in här med att 18 dec kom vår första son till världen.. 34+6 och 2760g och 47 cm.. Hade lite svårt med andning första 10 timmarna men slapp cpap sen.. Sondat och ammad fram till i lördags och blev av med sonden och utskrivna igår Intressant att läsa om andras erfarenheter här...