Ivf/FET Töserna 2012

Tack så mycket Mandelmumsa! Ja fy sjutton vad jag hoppas att det tagit sig ordentligt denna gång. Om en vecka vet jag. Denna väntan.... ;)
Förstår att du känner dig otålig! Så tråkigt när man ställer in sig på ett datum som sen blir framskjutet. Men nu är det verkligen inte långt kvar! Håller tummarna för er att ni får många fina ägg som i sin tur blir fina embryon! Och två tillbaka den här gången. Spännande vecka nästa vecka! :) 
Tänker precis likadant angående träning. Tar det sig inte den här gången så ser jag iaf fram emot att börja springa och ta ut mig igen! Funderar faktiskt på att kanske ta mig en liten runda på 5-6 km i lugnt tempo till veckan. Nu när magen är betydligt mindre så känns det lite bättre att träna :)  

Det tycker jag du ska göra! Tror på att göra det man mår bra av, om nu det psykiska öht påverkar :) Skönt att magen är platt igen, det ser jag också fram emot, haha :)
Visst var det första gången du fick två tillbaka också? Ska fråga vid ET hur stor chansen är att det ena resp. båda fäster, det vore intressant att veta.
Att inte tänka på detta när man är mitt uppe i det är ju hopplöst omöjligt! Man kan i bästa fall distrahera sig med annat några timmar åt gången! :) Andra halvan av ruvningen är värst, när man letar efter symtomen som man inte tycker kommer! But it ain't over 'til it's over! :)

Det är andra gången jag får två embryon tillbaka.
Första gången, för ett och ett halvt år sen, testade vi positivt, överlyckliga.
Ca en och en halv vecka senare fick jag kraftiga magsmärtor och började blöda. Har aldrig några större smärtor i magen när jag har mens så jag förstod direkt att det nog var missfall. Läkaren sa att allt tydde på det trots att det var för tidigt att se en hinnsäck så mätte hon slemhinnan som hon sa var kraftigt över det normala (även vid en ivf när man tar progesteron som ju gör slemhinnan kraftigare) vilket tillsammans med positivt grav.test pekade på att embryot fäst och sen har något gått snett. Stor besvikelse som jag hoppas slippa gå igenom igen.

Ska bli intressant att höra vad de säger vid ditt ET ang. hur stor chansen är att båda fäster! :)
Och ja, nu börjar den jobbigaste delen av IVF! Sista veckan in domen. Usch, vad nervöst!
Hoppas så, samtidigt som jag inte riktigt vågar... svår balansgång.
 

Jag vet hur det är. Fick också tidigt missfall förra året men jag fick inte ont utan missfallet upptäcktes på ultraljudet i v. 9. Även utomkvedet upptäcktes vid ultraljudet, eller ja, det man upptäckte var att det inte var en normal graviditet vilket är tillräckligt illa! Vid ultraljudsmissfallet såg man en hinnsäck i livmodern men inget foster, alltså hade fostret tillbakabildats. Jorden rämnade båda gångerna så jag hoppas också slippa vara med om det en gång till! Om man ska se det positivt så innebär missfallet ändå att det bör kunna lyckas igen, eftersom det faktiskt har lyckats en gång. Åtminstone ser läkarna det så. Själv börjar man ju tvivla efter fem misslyckade insättningar nu..
Jag visste inte att slemhinnan förstoras av progesteronet, alltid lär man sig något! :) Det borde väl innebära att ägget ska kunna fästa lättare, eller?
Eftersom jag fortfarande försöker, så har jag ju inte tappat hoppet, men nog är förväntan att misslyckas större än tron att det ska gå vägen. Hoppet har krympt för varje misslyckat försök. Men jag måste erkänna att det är lite större nu när vi ska få två tillbaka. Även om inte det heller garanterar framgång!
Går ni privat eller genom landstinget?

Vi har avverkat våra tre gratisförsök på landstinget så nu är vi privat på Carlanderska i Gbg.
Köpte oss ett tre-pack direkt och är nu på vårt andra privata försök.
Att det är så sjukt dyrt är ju en annan stressfaktor tycker jag.
Har inga större bekymmer med ivf rent fysiskt, inga problem med att ta hormoninjektionerna eller vid äggplock så jag skulle kunna gå igenom detta MÅNGA gånger till, men frågan är hur många ggr till vi har råd med.
Står även i adoptionskö och det är ju väldigt dyrt det med.
Får ta ett försök i taget och sen får vi välja. Chansa på fler ivf-försök eller spara till adoption.
Hade önskat att staten hade kunnat "hjälpa till" lite mer. Visst, bruttolöneavdrag är ett steg i rätt riktning men i vårt fall gick bara min mans arbetsgivare med på det. Vart lite irriterad på min arbetsgivare för bruttolöneavdrag kostar dem inget och borde inte vara så svårt att få till en process för att kunna erbjuda de anställda som går igenom ivf.
Hade underlättat mycket för vår del. 

jag plussade i lördags Vart överlycklig det var vårt andra försök dock idag så fick jag missfall :( va gravid i v5+1 Då är det bara att börja om , är det några fler som fått missfall men ändå lyckats bli gravida?

Nej!! Vad tråkigt Vixsie! :( Finns ju många som har fått missfall och lyckats bli gravida igen. Det kommer att funka igen, men det var ju trist att inte detta gick vägen!

Make your: Ja det är väldigt mycket pengar!! Samtidigt som man mitt upp i missnöjet att man inte får mer bekostat av staten, ändå är tacksam att man bor i Sverige! I andra länder kan det bli upp mot fem gånger så dyrt minst! Detta är vårt första privata försök och vi kommer väl ha råd med några försök här nu, men det blir ju på bekostnad av allt annat, t ex kommer vi ju inte kunna resa på ett tag vilket känns väldigt tråkigt. Samtidigt får man va glad att man ens har råd med Ivf för det är nog många som måste stå tillbaka på grund av kostnadsskäl, vilket måste vara en ännu större stressfaktor.
Jag känner precis som du, den fysiska biten är den enklaste, den är ju ingenting! Inte i jämförelse med hur psykiskt påfrestande detta är! Väntan, ovissheten, stressen, pressen, längtan, misströstandet, det dalande hoppet, denna berg- och dalbana - allt detta är psykiskt och det är den biten som är tuff.
Bruttolöneavdrag kunde inte jag få då jag jobbat kommunalt. Min sambo är statlig så han får nog inte det heller. Men vilken tur att din man fick det! Räcker det inte att din man fick det? Menar du att det skulle blivit ännu billigare om ni båda hade fått det? Blir det inte 30% i vilket fall?
Jo jag vet, adoption är svindyrt! Det sticker nästan ännu mer i mina ögon! Man gör ju ändå en god gärning när man tar hand om någon annans barn, ändå verkar det i slutänden vara dyrare än Ivf! Var står ni i kö? Hur länge har ni stått i kö? Vad kostar det där ni står?

Känner mig väldigt nedstämd ikväll. Testade negativt idag på rd 13, testdag imorgon. Har fått massa mensvärk idag som kommer i vågor men ingen blödning. Kommer ta ett nytt test imorgon bara för sakens skull men vet ju egentligen att det redan är kört.

Mandelmumsa: Man får bara bruttolöneavdrag för hälften tyvärr. Så för att spara ca 30% på totala kostnaden krävs att bådas arbetsgivare går med på det. Skatteregel. Så vi spar ca 9 000 kr vilket ju såklart inte är dumt.
Och ja, visst är det bra mycket bättre i Sverige än många andra länder.
Adoption är så sjukt dyrt. Vi gick den obligatoriska föräldrakursen förra året. Bara den kostade 2500 kr per person!! Helt sjukt! Vi har stått i kö i lite över 1 1/2 år nu. Adoptionscentrum valde vi. Taxan för i år var 3000 kr om jag inte minns fel. Beroende på vart man adopterar i från som får man räkna med 100-200 KSEK för en adoption.
Har ni funderat på det?
Det är flera års kö så jag rekommenderar er att betala årsavgiften och ställa er i kö så snart som möjligt.
Vissa länder har lite märkliga krav på ålder, att man ska varit gift si och så länge, BMI får inte vara för högt, man ska ha en viss summa på bankontot etc...
Känns skönt ändå att veta att vi har det alternativet! Ifall att det skulle skita sig med ivf:en. Men det kommer det ju såklart inte att göra för vi ska ju ha tvillingar nästa år!! ;) *hoppas*