Ivf/FET Töserna 2012

Odessa: Vad underbart att du fick höra hjärtslag! Och du är ju så långt gången så det kommer gå bra ska du se! :) Snart har du ett bevis i form av en bula på magen ;)
Går in i v 9 (8+0) på torsdag så om två och en halv vecka ska vi få göra ett UL. Låååång väntan blir det. Får leva på gårdagens upplevelse tills dess:) och hålla tummar o tår att lilla mår bra o frodas.

Så mycket ni har skrivit! Får läsa ikapp senare.

Har varit på rmc idag och vi ska köra den korta varianten, med start om 2 månader. Känns bra och spännande! Hoppas att vi får ett bra resultat också

Csillag: Hur gick det hos läkaren idag?

Make your: Förstår att det var helt fantastiskt och overkligt! Visste den som gjorde ultraljudet att ni hade fått två insatta? Vad sa hon när hon såg på skärmen? Visst kände du på dig att det inte var två som hade fäst?

Vi har en tid på Linnékliniken 21/8. Hoppas verkligen att läkaren då har några idéer om vad som kan undersökas närmare. Har även bokat en läkartid i Örebro där vi går nu för samma ändamål den 27/8. Detta för att öka chanserna att någon av dem kan hjälpa oss vidare. Vi ska även ställa oss i adoptionskö. Även om vi just nu inte känner för att adoptera så vet man inte hur man känner om fyra år. Har också funderat lite på att anmäla sig som stödfamilj och om fosterbarn skulle kunna vara något för oss.

Mandelmumsa: Ja, då det var en läkare på CA som gjorde VUL:et så visste hon allt om att de satt tillbaka två embryon. Hon sa att hon var glad att det bara var en. Och jag sa att jag hade blivit väldigt förvånade om det fanns två tickande hjärtan eftersom jag bara mår lite lätt illa till och från och är trött  :) Så utifrån de symptom jag hade förutsatte jag att om det såg ok ut så fanns det i så fall en.

Ska bli intressant att höra vad för respons ni kommer att få från läkarna. Hoppas verkligen att de kan utreda er ytterligare. Och det låter mycket klokt att ställa sig i adoptionskö. Det är skönt att ha det alternativet. Vi har stått i kö i snart två år och jag har funderat lite för mig själv och känner nog att jag vill att vi står kvar i kön. Får se vad min man säger. Oavsett hur det går så är vi iaf positivt inställda till att adoptera. Kan vara skönt att ha det alternativet, så får vi bestämma oss om några år hur vi gör. Fosterbarn har vi också funderat på lite löst. Fast för oss känns adoption mer rätt. Då är det till 100% vårt barn.

Gick sådär igår.
Bebisen hjärtljud håller inte riktigt tempot som dom vill,mn h*n kämpar på.
Blödningarna har gett ett ganska stort err på livmoderetappen o de verkar inte vilja läka ihop så nu säger dom att OM jag lyckas behålla bebisen i magen så ska jag vara beredd på mkt sjukhusvistelse även denna graviditet och att bebis kommer komma alldeles för tidigt.
Mitt sköldkörtelvärde hade skjutit upp väldigt högt på 3 veckor,o de e ju verkligen inte bra för bebisen.
Ska höja levaxinet från 50 till 150 nu o ta nya prover var 3.e vecka.
Kommer bli kontroller nu 1-2ggr/vecka,Kub nästa vecka o från vecka 15 kommer jag få börkja gå 3-4ggr/vecka på kontroller provtagning osv.
Från RUL kommer de bli TUL varannnan vecka fram till bebis kommer ut.
Så denna graviditet blir nog snäppet värre än tvillingarnas.

MEN va gör man inte för en bebis
Värt varenda kontroll o prov bara bebis kommer ut ok.

Jag ser de så att varje dag som går så är jag ett steg närmare i rätt riktning.

Hur går de för dej??

Kram

Håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra men det låter ju som att du/ni får kämpa oerhört mycket nu. Stor KRAM och ta väl hand om h*n!!!

För oss går det "oförskämt bra" just nu. Mina sköldkörtelvärden är fortfarande OK och när vi gjorde KUB tidigare i veckan var vi inställda på att det kommer kanske behövas ett fostervattensprov men istället sa de att sannolikheten vi fick var 1 på 20000(!) - utifrån baar min ålder car det typ 1 på 78.... Det lät föööör bra, måste vara felräknat tänkte vi. Med sonen hade vi 1 på 1350 och nu är jag ju ännu äldre...så idag fick jag ringa BM för att kolla att vi hörde rätt värde och om hon hade sett liknande tidigare. DET svarade hon inte på utan kollade värdet för själva "nackspalten" och då var den 0,5mm mindre än för sonen och det betyder tydligen att sannolikheten för kromosomavvikelser för honom var större än för "krypet" i magen... Annars väntar jag på resultatet av "blodproppsutredning" just nu. Och försöker hålla inne magen...har semester och på jobbet vet de inget...byte av chef sker nu i månadsbytet och så snart jag är tillbaka måste jag "ta ett snack" med nya chefen. Nu är dte ju inte bara några kilo extra + sköldkörtelhull + IVF-hull på maggen...  

Mandelmusa; Jag hoppas ni får träffa ett par bra och vidsynta läkare som hjälper er framåt i augusti! Jag tycker du gör helt rätt som ställer er i adoptionskö! Jag och min man har stått där i ca ett år och gått klart kommunens utredning. Har själv två adoptivsystrar och trots att du inte känner för adoption ännu så kan jag garantera att om ni skulle besluta er för att gå vidare på det spåret också så är det samma starka band till ett adoptivbarn! Eftersom jag o min man kom så långt med adoptionstankarna innan vi lyckades med detta försök så har vi bestämt att gå vidare där så långt vi får. Ska träffa AC till hösten och prata om vilket land som bäst stämmemr in på oss (olika länder har olika kriterier). Vår inställning är att vi vill bli en familj, vägen dit känner vi inte till :). Jag förstår dig när du skriver att du ännu inte känner för adoption men att ni ställer er i kö utesluter ju inte att fortfarande vara mest inställd på ivf... Csillag; Usch så tufft det låter, men skönt att höra att ni tas på så stort allvar med så täta kontroller. Håller mina tummar och tår för det lilla knytet du bär ska få må bra hela vägen!

Csillag, jag håller alla tummar att allt går bra. Skönt att dom kommer ha så täta kontroller.

Men guuu va skoj men så bra resultat.Särskillt när man haft sämre resultat innan o man nu va äldre.

Jag ska genomgå nuppen oxå just pga alla problem som jag haft under mina graviditeter o bli gravid så gör vi de.
Å även om de inte ska va ärftligt så har jag en kusin som har down syndrom.
E väldigt kluven va över provet egentligen mn vi har sagt vi gör nupp/KUB testet o sen får vi se va resultaten visar.
Läkarna vill inte jag gör fostervattensprovet pga alla mina titigare MF o att alla komplikationer som varit.

Förstår du e lite nervös nu när de e chefbyte,mn jag ska hålla tumamrna för dej att de ska gå bra!!(O de ska du se att de gör oxå)

Jag stod på vågen i onsdags o jag har nu gått upp 10 kg sen jag blev gravid.
Ökar tyvärr lika stadigt denna graviditeten som dom andra.
Äter nyttigt o tränar mn ökar ändå.
BM bara skrattar åt mej (på ett snällt sätt) då hon tycker de e så "roligt" att jag kan vara en 45-50kg tjej i normala fall o då vräker i mej va jag än vill o rör mej inte ett gram mn så fort jag blir gravid så säger vågen upp upp upp...
Undra vart de slutar denna gången