Snöflinga skrev 2013-03-22 19:48:00 följande:
VackerBlomma: Ok, så man kan alltså starta på första mensen efter missfallet? Försvinner din cysta av sig själv eller gör man något så att den ska försvinna? Typiskt att det ska spela in också!
Jag har blött väldigt lite tycker jag, typ som en mens tisdag-torsdag, innan det mindre än mens och idag väldigt lite, så det känns som att det kanske är över snart. Känns nästan bättre om det hade blött mer så att det kändes som att allt kom ut. Nu fanns ju inget annat än en slemhinna, så det är ju ingen fara på det viset... men, men.. känns ändå skumt att blöda så lite.
Har du blött mycket?
Jag mår psykiskt rätt så dåligt (väldigt trött och ledsen), men livet fungerar hyfsat ändå. Har jobbat hela tiden och så, även om det inte riktigt går på fullfart känner jag. Fysiskt mår jag jättebra! HCG hade sjunkit till 700 något i måndags (från över 1000), så det är ju lovande. Ska ta nytt blodprov på måndag igen. Jobbigt bara att inte veta vad som egentligen har hänt i min kropp...
Hur mår du? Har du slutat blöda?
Det där med att orka psykiskt med ett nytt försök kan man ju undra över. Det känns som att jag inte kommer veta det förrän vi är mitt inne i det, det är ju då allt blir riktigt jobbigt. OCH orkar jag med ett nytt nederlag?
Ja, man kan starta på första mensen, det sa dom till oss. Jag vet inte inte om cystan försvinner av sig själv, ska på koll om 3 veckor igen och finns den kvar då ska dom ev. punktera den.Men det hörs vara vanligt med dessa cystor och dom brukar försvinna av sig själva. Det kunde bli fråga om operation ocxå vilket jag helst vill slippa:/
Jo, jag har blött ordentligt, har inte slutat riktigt än om det nu är väldigt lite. Jag har oxå kännt en enorm trötthet, lite uppgiven nästan, varför ska det aldrig funka lixom?! Kanske inte är meningen att vi ska ha barn är tankar som snurrar i skallen ibland.... Jag var hemma från jobbet de dagar de blödde som värst, men har börjat jobba nu och då sliper man då tänka lika mycket. Men, men, det är som du skriver, det är väl inte förrän man är mitt uppe i det igen som man inser om man är återställd psykiskt. Jag vet då redan nu att om det blir ett plus på stickan igen så kommer jag inte kunna känna glädjen förrän långt inne i en ev. graviditet.
Ta hand om dej! Kram!
